arv eller miljö?

k jobbar tillsammans med l, som kanslipersonal hos ett av allianspartierna. l har nyss fått sitt första barn. i morgon skall vi åka till stora staden och hälsa på den lilla familjen.

k gick till polarn och pyret och hittade en gullig tröja till den lille. han bad att få den inslagen som present. biträdet undrade om han ville ha en grön eller blå paket med vita ränder.

ja, sa k, det är till en liten göteborgare, så det skall väl vara blåvitt! 

jaha, sa biträdet, som tydligen inte hade hört riktigt, är det till en liten borgare. . .

hemgjort, billigt & gott

inspirerad (hm) av en annan, mera känd bloggare bestämde jag mig för vad vi skall äta ikväll. det blir pizza.

eftersom det är så suveränt enkelt , och det är enda sättet att få äta den varm, så gör jag den själv. tar visserligen lite tid, men blir så gott.

om du inte orkar slå upp kokboken så tar du bara fram ett paket jäst, ca 12-13 dl vetemjöl (det går att blanda i lite grövre mjöl också om man är lite mer o-ortodox), ca ½ dl neutral matolja (t ex raps) och ½ liter ljummet vatten (37 resp 45 grader beroende på om du använder färsk resp torr jäst)

blanda ihop alltihopa och jäs i ca ½ timme. under tiden kokar du ihop en burk krossade tomater med en hackad gul lök och lite kryddor som du gillar, oregano, peppar, kanske en buljongtärning.

dela degen i två halvor och tryck ut den ena delen på en plåt till en "familjepizza". eller 3-4 småpizzor. ska du inte göra två familjepizzor så kan du frysa in den jästa degbiten och göra pizza en annan gång (låt tina på den plåt den skall tryckas ut på). det går förstås också att göra massor av pizza och frysa in färdiga "slices". dubbla mängden sås i så fall!

bred på tomatsåsen när den har svalnat lite. lägg på någon fyllning du gillar - svamp, skinka, tomater, skaldjur, tonfisk... - och strö över riven ost. grädda i 250 grader ugn i ca 15-20 min eller tills det ser färdigt ut.

vitkålssallad med vinägrettsås hör förstås till - men det receptet får du leta rätt på själv, för nu skall jag ut och övningsköra med sonen. sedan gräddar vi pizzan, som står färdig och väntar i kylen.

utelunch

det är verkligen inte ofta jag går ut och äter dagens lunch. en vän drar ut mig någon gång med ojämna mellanrum på sådär 3-4-5 veckor, så jag kan verkligen inte säga att jag kan sortimentet på staden lagoms lunchställen.

idag blev det en bakad potatis med kycklingröra snett över gatan.

jodå, det var jättegott på alla vis. lagom med curry. tyckte jag när jag åt den.

men nu när jag sitter och skall försöka koncentrera mig och göra lite nytta vid datorn så åker den där curryn upp och ner. trots att jag sorgfälligt undvek den råa rödlöken, som frikostigt sprinklats över salladen. (det har jag i alla fall lärt mig!)

får nog ta en paus i en kvart eller så och gå omkring lite. hänga lite tvätt. dammsuga.

(. . .nackdelen med att jobba hemma.)

en ovanlig dag

skottdagen - en gång vart fjärde år. plötsligt finns det en 29/2. hur skall vi fira det, då?

flickorna får lov att fria idag, enligt traditionen. undrar om mina döttrar passar på. jag själv har ju redan firat silver, så det lilla nöjet är avklarat.

däremot har riksförbundet sällsynta diagnoser utsett denna sällsynta dag till att uppmärksamma alla dessa sällsynta patienter. så här står det på förbundets hemsida:

"En dag som skapats för att uppmärksamma att det finns människor som har sällsynta diagnoser och därför lever med särskilda svårigheter.

Dagen har inrättats för att upplysa allmänhet, politiker och vårdgivare om att det finns sällsynta diagnoser och att det är många olika diagnoser. Det är inte ovanligt att ha en sällsynt diagnos. Men de som har en hamnar ändå en ovanlig situation.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser är initiativtagare till dagen som genomförs i flera europeiska länder. Det är vi som anordnar Sällsynta dagen i Sverige.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser är en handikapporganisation för människor med sällsynta diagnoser som leder till omfattande och livslånga funktionshinder. Förbundet har ca 7 500 medlemmar och representerar ca 50 olika sällsynta diagnoser."

vill du vara med och stödja förbundets arbete kan du skriva på eller göra en annan insats här

ett bra sätt att uppmärksamma en ovanlig dag!

filmer jag vill se

ibland samlar jag på mig en hel hög filmer som jag vill se. ofta kommer de och går innan man hinner blinka, men man kan i alla fall ha en målsättning. skriver jag upp tio kanske jag kommer iväg på tre.

alltså utan inbördes rangordning:
i'm not there
fjärilen i glaskupan
sweeney todd
caramel
himlens hjärta
morgan pålsson - världsreporter
no country for old men
en lanthandel i provence
asterix på olympiaden
ping-pong-kingen

hoppas ingen försöker sig på att göra en psykoanalys på mig efter denna lista. . .


handel och vandel

under skaraborgsfyndet i dagens tidning hittar jag två snöslungor till salu. kanske inte så konstigt med tanke på klimatet denna vinter.

men varför säljs plötsligt inte mindre än fyra dragspel?

tv och åter tv

nu har jag sett fredrik lindströms andra program i serien vad är en människa och det var lika intressant som det första. särskilt biten där han jämförde resan genom livet mot ett mål, där det är resan som är mödan värd (enligt boye) som en resa till skövde. av alla ställen. har svårt att tänka mig att man kan bli så lyrisk över en resa med 402-an. . .

igår såg jag på det nya programmet rent hus på tv 4. fattar inte var de får tag på dessa ragator, som är bäst på allt och river tag och fostrar upp människor och djur! de måste vara släkt med supernanny och kanske även dr house. jag har inte sett någon annons i alla fall, annars hade jag sökt. ja, kanske inte som städspecialist, men som barnuppfostrare, kanske. fast jag skulle nog ha svårt att köra med folk till den milda grad så det blir tv-mässigt.

nu kan jag verkligen inte sitta här och blogga längre. i badrummet rinnner varmvattnet ner i det svindyra, isländska badsaltet jag fick i julklapp. bäst jag slutar, innan skummet räcker till tröskeln.

onöda

nä, jag är inte intresserad av sport. jag kan förstå att man kan vara intresserad av sport. särskilt om man själv utövar den, känner någon som utövar den och/eller kan reglerna och förstår vad det går ut på.

själva tävlingsmomentet har jag mycket stor förståelse för, det kan mina närmaste intyga, men sport som sådan - nej.

sedan finns det mer eller mindre onödig sport. motorsport - bilar eller motocross som bara kör runt en bana för att komma först, är exempel på det. kostar ju bara en massa, släpper ut avgaser och för oväsen. trav - nja. hellre dressyr eller hoppning, där djur och människa samarbetar på ett estetiskt sätt också. konståkning hör också till de mer njutbara sporterna. och för eget utövande: långfärdsskridsko eller islandshästritt! (nu får jag väl hela sverige på mig!)

skidåkning är ju en gammal sport i vårt land, som har traditioner och kultur i alla läger och bygder. på många håll har den varit nödvändig som fortskaffning och därifrån är det ju inte långt till kappåkning. utvikningar som slalom och störtlopp får väl också passera, även om jag hellre ägnar mig åt längdåkning.

men det här är väl en riktigt stor onöda! varför i hela världen ställer man inte in loppet när det skall bli åtta (8) plusgrader? kan det löna sig i någon ände att skrapa ihop "snö" från konstfrusna banor runt hela storstockholm och frakta dit "kanonsnö" från halva sverige och packa den i flera dagar (under vilken tid en hel del av den givetvis hinner smälta) för att loppet "slottssprintern" till varje pris skall äga rum? som enda förmildrande omständighet hittar jag en uppgift om att man flyttar tävlingen till dagtid för att spara in kostnaden för elbelysning. . .ok, förra året kom det tiotusen åskådare, och även i år kommer supportrar för att följa favoriterna. har inte sett någon siffra för året, men klart att många tycker det är kul när det händer något.

men vad slutar prislappen på? miljön? publikintäkter? korvförsäljare? affärsidkare?

bra gjort, ni stockholmare som (enligt tv-nyheterna) passade på att ta med barn och pulka till lejonbacken på kvällen när anläggningsarbetarna gått hem! är det sportlov, så är det!

rask promenad

i ett strålande vårväder. p1 i ena örat och fågelsång i andra. snödroppar och vintergäck för ögonen.

det blir inte vinter i år. nu är det ju snart mars=vårmånad, och är det inte snö i början av mars så behöver det inte komma någon i slutet heller.

gick en rejäl promenad med stavar för en gångs skull. det var flera månader sedan. jag har ju mest kört med träningscykel nu när det varit mörkt och vått, men det är skönt med stavar för ryggens skull, när man sitter mycket vid datorn.

man känner sig dock en aning "pancho". . .så jag går inte genom sta'n en lördagsförmiddag när alla andra är ute. men en torsdaglunch går det bra.

gick genom parken och fortsatte längs sjön, över campingplatsen som börjat få in sina säsongare redan - komplett med parabol, förtält och allt! varför köper folk inte stuga, undrar jag ibland? ett drygt dussin husvagnar stod uppställda, till synes redo för sommarena fröjder. och fler lär det bli. påsk är ju den stora "öppningshelgen", och det är ju - snart!

elljus-slingan bortanför campingen går genom ett litet, litet skogsområde som också är en gammal, övertäckt soptipp. märkligt vad naturen återhämtar sig! liksom i parken spelar fåglarna för fullt. plötsligt stod jag öga mot öga med en stor fasantupp. den bevärdigade mig med en avmätt blick innan den kilade iväg på viktigare uppdrag. hade väl spanat in någon höna.

det är i alla fall en förmån att bo i en stad som staden lagom, där allt finns inom ett stenkast!

märkeskopior...

inte bara gucci och versace råkar ut för plagiat.

när jag igår var och handlade i den ovana affären behövde jag köpa en produkt som ofta har varumärket "always".

i den här affären hette den likvärdiga produkten - - - "siempre". och var tillverkad i spa. . .  nej i tyskland! varför i hela friden hette den inte "immer" då?

den lilla språkpolisen i mig är skakad i grunden.

dessutom fanns produkten endast i en "milt parfymerad" version. avocado-doft! hur kommer man på att man vill ha en sådan produkt som doftar avocado?

för mycket eller för lite skämmer allt

läser en artikel i svd idag om att sporthandeln går urdåligt nu, eftersom snön uteblir i södra halvan av sverige. nu tvingas handlarna rea ut vinterutrustningen. det kostar att hålla lager och dessutom är grejorna omoderna nästa säsong, så ut med det bara!

stackars, stackars handlare! men med lite omvärldsorientering kan man faktiskt, liksom några av handlarna gjort, lägga upp en reservtaktik med barmarks-prylar, som rullskidor eller orienteringsutrustning. cyklar har ju också fått ett uppsving de senaste veckorna, läste jag någon annanstans.

bara häromdagen for tanken genom mitt huvud: vad bra att snöröjningen inte kostat så mycket i år, då finns det ju pengar till att såga upp och forsla bort de stora träd som blåst ner i stormen utan att det blir jätteförluster i budgeten.

face facts: inte en vinter i hela mitt liv har det kommit lagom med snö! det har aldrig hänt att alla är 100% nöjda! låt oss se det så här: "det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna" - färre halk- och snöolyckor i trafiken, färre benbrott i skidspåren, besparingar i sjukdagar och i sjukvård som kan korta köerna till andra behövande patienter, utveckling av andra utomhussporter eller byggen av "skidtunnlar" - skapar nya arbetstillfällen i södra sverige, kanske som komplement till sportaffärer. . .

hela samhället är ju i grunden samma stora "nöjesfält", eller hur?

nä, nu är det godnatt

är så himla trött efter den här dagen, så jag orkar inte ens hitta på något mera att blogga om idag. och då är det illa!

får väl göra som mina kompanjoner där ute i cyperspejs. skriva att jag tar en banan. fast bananerna är slut, så det får bli ett päron.

det här är väl det sunkigaste inlägget på denna blogg hittills????

åkte ändå förbi

affären "von lidl" och eftersom apelsinerna är slut tänkte jag passa på att fylla på förrådet.

tyvärr visade det sig att apelsinerna på extrapris var slut där också, så jag fick helt enkelt köpa två kassar andra nödvändiga saker för 350:-.

det är billigt på lidl. och det är annorlunda. kvittar hur mycket reklam de har med "helsvenska" överklassfamiljer.

som att vara i en supermercado i spanien. de ställer upp varorna på ett annat sätt än på de gamla vanliga svenska kedjorna, och så ser ju förpackningarna annorlunda ut - inte sällan med text på andra språk. fast det är ju inte spanska. inte heller det språk man hör talas runt omkring sig när man går och försöker lista ut vilken grej som är vilken.

kassadiskarna ser också annorlunda ut, varorna har ju ingenstans att ta vägen när kassören slagit in priset i apparaten. man får plocka ner dem i vagnen igen eller kvickt som attan lägga dem i kassen (vilket kan funka om man inte har handlat för mycket). först därefter får man dra sitt kort - det fungerar inte förrän hela beloppet är sammanräknat.

det är ovant. jag säger inte att det är felaktigt. det är ovant.

häromdagen tyckte jag att jag fick en liten inblick i hur det kanske känns att ha adhd, när jag sprattlade runt i väntan på den här dagens övningar. idag tyckte jag att det kändes som att vara invandrare en liten stund.

tebax

i staden lagom efter att ha blivit grillad av inte mindre än 6 företrädare för en statlig myndighet.

förhoppningsvis gjorde jag bra ifrån mig, jag fick prata till punkt och de ställde relevanta frågor. till och med om jag hade ko-skräck. . .

tyvärr dröjer nästa intervju-session hela 10 dagar, och därefter skulle de kolla referenser och ev ta ställning till om de behövde göra fler intervjuer - så det är väl bara att glömma detta tills vidare och hoppas på det bästa. kan ju inte gå omkring med adhd i två veckor till!

det drar ihop sig

inte bara magen nu, utan även tidsmässigt.

ska bara äta lite och sedan bär det iväg "by west". fortfarande pendlar jag mentalt mellan "klart jag får det" och "varför skulle jag få det".

håll tummen för att det landat på det förstnämnda när jag kommer fram!

sveriges television

-ett stolt namn på en fin gammal institution i klass med dramaten eller nationalmuseum, kan man tro.

nu har svd gjort en undersökning som visar att en bra bit mer än hälften av programmen som visas en vanlig vecka i de svenska kanalerna är engelskspråkiga. sedan tillkommer alla produkter på andra språk, t ex de utmärkta danska serierna och ett fåtal franska, tyska, spanska osv.

det är dyrt att producera svensk tv, och pris och kvalitet går inte alltid hand i hand. se bara på andra avenyn - eller, förresten, låt bli att se den. däremot finns det lysande fakta- och underhållningsprogram med varierande prislapp, som nog inte skulle kunnat produceras i något annat land och uppskattas i sverige. från svt exempelvis klass 9a, anders&måns, allsång på skansen, på spåret, vad är en människa med mera. det är ibland svårt att säga i förväg om det skall flippa eller floppa.

men jag tycker det är synd att man inte köper in fler eu-producerade program. Visst är bbc-produktionerna toppen, men finns det verkligen inga motsvarande franska eller tyska serier som skulle kunna passa oss?

återhämtning

från spegelchocken i förra inlägget - puh!

nu har jag intagit en frukost bestående av rooibos-te, yoghurt med banan och havreringar, två mackor med ägg/leverpastej samt en apelsin.

dessutom har jag gjort en rejäl uppryckning i form av hårtvätt och -styling, så nu ser jag mer ut som eva dahlgren än hillary. fluffigare, fast lite mindre rufsig och lite mer raka strån ner i pannan. sådär omedvetet slarvigt.

åldern är mer adekvat också, vi blekta blondiner har samma födelseår.

(men, heder åt hillary, nu när man sett så många filmsnuttar och bilder på henne, så måste man ju ge henne en eloge för att hon uppenbarligen inte gjort några "lyft". )

spegelchock!

jag började dagen med ett rejält svett- och flåspass på motionscykeln. brukar passa på innan jag ändå skall tvätta håret.

nä, jag vet att man varken skall bli svettig eller flåsig av ett sådant pass, men jag blir det i alla fall. någon nytta gör det säkert på mina muskler och kanske jag rentav flyttar på några gram.

efter detta gick jag ner i köket för att fixa till lite frukost före duschen och passerade därvid en spegel. råkade kasta en blick i ögonvrån, sådär som man ofrivilligt gör när man ser något som rör sig i utkanten av synfältet. och fick en mindre chock!

jag ser ut som hillary clinton.

sorry, bert!

det blir nog inget skara i morgon kväll för min del. när jag är klar med det som jag skall göra tidigare på dagen får jag nog åka raka vägen hem och stupa i säng - eller kanske i skumbadet.

aldrig skall jag glömma hur stressande detta är! får jag bara ett fast jobb så skall jag aldrig mer klaga på någonting i hela världen. . . åtminstone på en vecka eller så. . .

räknar timmar

tills det blir i morgon eftermiddag.

surfar lite bland några nättidningar och hittar förstås en artikel som strör en massa salt i såren. om hur man gör när man söker jobb och går på intervju.

allt det där kan jag utantill. väck mig mitt i natten så skall jag dra en föreläsning om hur man skall klä sig och torka av skorna, hur man berättar om sig själv och när man skall lägga fram sina löneanspråk.

jag har bara haft alltför lite praktisk träning.

ja! så skall jag se på det i morgon. praktisk träning. skulle jag råka få jobbet dessutom så är det bara att tacka och ta emot.

vaccinering

är väl jättebra, men man får inte lita mer på dem än på det sunda förnuftet!

idag kom förslaget att alla flickor i skolår 5 och 6 skall vaccineras mot de två typer av livmoderhalscancer som det finns vaccin mot. det finns alltså en hoper till, hur många vet jag inte riktigt - om nu någon vet säkert.

men kommer man så långt att man utrotar dessa sorter genom ett så enkelt ingrepp så sparas liv och lidande.

se bara till att följa upp med upplysning, upplysning och upplysning - man går aldrg helt säker för något egentligen. var uppmärksam på kroppens förändringar och gå på alla kontroller du blir kallad till. finns det minsta tillstymmelse till cellförändringar, är det lättare att behandla dem innan de utvecklats till cancer.

samma sak med mammografi. inte är det behagliga undersökningar, men det är betydligt bättre än att dö en plågsam död i bröstcancer, som man förmodligen kunde behandlat på ett tidigare stadium.

jag har hört resonemang som: nää, jag har fått en kallelse till mammografi/cellprov, men jag tänker inte gå dit, för jag behöver inget mer att oroa mig för.

hallå! snacka om att sticka huvudet i sanden! det är väl bättre att veta att man inte behöver oroa sig, än att kanske bära på något som man borde oroa sig för.

och så

är det en mulen morgon igen här i staden lagom. sitter vid datorn och försöker komma igång med dagens uppdrag. jag skall ringa ett antal företagare och få dem att vilja vara med och "samarbeta kring" ett projekt. sponsra, med andra ord. it's a dirty job, but someone's got to do it. . .

i väntan på inspirationen läste jag, eller snarare ögnade jag, tisdagsnumret av lagomtidningen. ett rejält reportage om helgens stora kulturbegivenhet musik direkt, som lockade flera hundra musikintresserade ungdomar. sådant är kul.

mer, då? ja, förutom små artiklar om ideella föreningars årsmöten, som fortfarande droppar in, och födelsedagsgrattisar till små barn under 15, så var det ett helt uppslag med stora bilder på olika träd som fallit ner i stormen (plus halva framsidan) samt en halvsida om att bokrean startar idag.

. . .men man vill ju ändå stödja den lilla, lokala tidningen. . .

när jag blir stor

skall jag bli . . . någon som jobbar, ja.

när jag får jobb (obs att jag skriver när och inte om, jag ska ha ett jobb inom två månader annars. . . ja, då utlyser jag en tävling här på bloggen om vad som händer. det blir inte roligt.) då skall jag i allafall rensa ut en hel del ut min dator.

en massa konstiga jobb-sökar-sajter som inte har hört av sig sedan jag anmälde mig till dem. och en massa andra sajter som bara hör av sig med jobb i schweiz och finland. missförstå mig inte, det är inget fel på att jobba vare sig i schweiz eller i finland, det är ju jättemånga som gör det och som bor där. men jag bor ju här.

jag skall radera och glömma alla konstiga användarnamn och lösenord. på en del sidor måste man ha sin e-mailadress som användarnamn, och jag begriper inte vad som händer, men ibland när jag skriver in min e-mailadress i en så'n där ruta så poppar det upp en liten informationsruta om windows 7.0. typ var tionde gång eller så. det är ganska irriterande. det kan vara så att jag oavsiktligt skriver in ett kortkommando och råkar trycka ner @ nästan samtidigt som en bokstav, har jag listat ut. jag försöker skriva min adress saktare, men det är inte så lätt när man väl har fått upp farten och skriver allt annat ganska fort.

sedan skall jag gå över gatan och köpa en stor tårta.

i en gammal lägenhet

är det jättemysigt att bo, fast den är alldeles för stor för oss egentligen. huset är byggt 1830 och fast lägenheten är pietetsfullt renoverad och moderniserad i mitten av 1980-talet så har den vissa egenheter.

den kvarts-cirkelformade gästtoaletten i hallen har inte ett vanligt lås, utan en hasp.
över diskbänken finns en strömbrytare till en kompostkvarn, som är bortmonterad sedan jättelänge.
väggströmbrytarna i alla rum är ett kapitel för sig, för en del av dem går till väggkontakter, en del till fönsterlampor och en del till taklampor - som man ju tror att de ska göra. efter två år är vi fortfarande inte säkra på vad det är vi slår av och på.
köksfläkten blåser upp allt matos i sovrummet, om man inte kommer ihåg att stänga av den vanliga bostadsfläkten när man slår på den. och det är nordlig vind. dessutom finns det en extra strömbrytare till köksfläkten inne i ett underskåp, där det tidigare förvarades en (otillåten) gasolflaska till en gasspis-häll som också är borttagen nu.
badrummet med separat toalett på övervåningen är klätt med laxrosa italiensk marmor. snyggt när man vant sig.
på vinden ligger hela den gamla köksinredningen kvar - blåmålade luckor med "snäpp"-handtag. och en del andra "antikviteter" som inte vi har släpat hit. men vinden är jättestor, så det gör inget. bara mysigt! sonen tyckte att vi kunde ha flyktingmottagning där, när vi flyttade in. . .

det finns bara en sådan här lägenhet i hela sverige. den är vår. och den är inte lagom - den är extraordinär!


läkande miljö?

jag läser en artikel om huruvida det rent fysiskt finns läkande krafter i naturen. johan ottoson, som själv råkat ut för en hjärnskada i samband med en trafikolycka, har forskat på saken och kommit fram till att naturupplevelser har en stödjande effekt på rehabiliteringen efter en kris.

inte bara ren, orörd natur, utan även kulturbygder kan ha denna effekt. "en stig skapad av djur och människor med kärlek till naturen ger trygghet", menar ottoson. liksom återkommande rörelser och mönster skapade av vindar och vågor i naturens olika material.

jag håller med. ta en tur runt "sveriges vagga", följ de mjuka västgötabergen, skogarna, kullarna, sjöarna och dalarna mitt emellan vänern och vättern - just där känner jag att rötterna till forntiden går som allra djupast. i kvadraten skara-skövde-tidaholm-falköping finns mossklädda stenmurar och slingrande vägar som vittnar om människors strävan sedan tusentals år tillbaka, och betande djur håller landskapet öppet.

"jag har funnits här alltid och kommer alltid att finnas här, mitt hela värde är att jag finns till och vad du än är eller gör har ingen betydelse för mig" - så tycker johan ottoson att stenarna talar till honom. så känner jag inför hela det omväxlande landskap där jag en gång planterades och fortfarande växer.

morgon

klockan sju i morse var parkförvaltningen på plats för att såga upp den gamla alen som lagt sig på andra sidan ån. "gubbarna" håller fortfarande på och plockar pinnar bland de förvånade änderna, som fått oväntad underhållning mellan tanterna med brödpåsar (som matat dem hela vintern, fast ån inte varit tillfrusen en enda dag).

solen skiner och det är ca 6 grader varmt. kanske det är vår i alla fall?

surfar runt lite

och gnäller lite lätt för mig själv om vissa tråkiga bloggar som man råkar på. en del handlar bara om politik. andra bara om sport. åter andra bara om mode och "måste ha".

k kommer i vägen för ljudvågorna. han tror att jag pratar med honom.

"du får fatta att alla inte kan skriva lika bra som du!"

nä, nä. just det. "tenkte'nte på de' "

(och jag är inte säker på att han inte var ironisk. . .)

jag går och tar en apelsin till. då blir nästa inlägg klyftigt åtminstone. *plats för småfniss*  ;P

skräppost

kollade mailen. hade fått 15 stycken e-mail. 14 av dem var skräppost. ca hälften sorterades bort i skräppostlådan direkt.

vilka är alla dessa kathy, tom och alicia som sitter och skickar skräppost?

träffar du dem, så hälsa att jag varken vill ha aktier, viagra eller viktminskningspiller!

vår

hörde på radion i eftermiddags att meteorologerna nu har räknat ut att våren har varit i sydsverige i precis en vecka.

i sydsverige. räknas staden lagom till sydsverige? det fanns i alla fall ett stort reportage om krokus i fredagens nummer av "lagomtidningen". . .

jag har varit väldigt trött på sistone. det kanske är vårtrötthet? det skulle förklara en hel del.

lagom är bäst!!!

i dagens svd finns en artikel i kulturdelen som handlar om att försäljningen av light-produkter går ner och svenskarnas matkasse blir allt fetare.

skyldiga till detta skulle t ex kunna vara mats-eric nilsson, som skrev boken den hemlige kocken, annica dahlqvist, som ordinerade gi-metoden till diabetiker och slogs likt david mot jätten goliat och vann över socialstyrelsen - eller kan det rent av vara lagom-medborgaren medelsvensson, som har tröttnat på light-, extra- och ultraprodukter och vill ha så äkta råvaror som möjligt i sin mat? och kanske hellre äta lite mindre, eller lite lagom, som man säger.

fortfarande är en balanserad kost med mycket fullkorn, frukt och grönt är det bästa enligt livsmedelsverket. precis. lagom är bäst!

landet lagoms kärlek till lätt & lagom har svalnat, slutar artikeln. kunde inte sagt det bättre själv!

tid och otid

med sådana här helger behöver man egentligen inte någon mer sysselsättning - om det inte vore för att upptagna helger ger så dåligt betalt!

man borde lära sig. man kan inte planera in olika grejor både fredag kväll, lördag förmiddag, eftermiddag, kväll och söndag förmiddag och eftermiddag.

helgen går liksom lite för fort då.

the end

så blev det frida och inte patrik som hamnade i globen.

ja, jag säger då det.

god natt!

dags igen

nästa omgång av melodifestivalen. och det känns som om man är tvungen att titta, trots att man egentligen hellre skulle söka upp något litet barn att spela fia med.

stora artiklar, bl a i sd, dn, svd, ab, gt. . .

alla med olika vinklingar och olika personer det är synd om. och en del som har fått världens chans. alla är så glada att ha fått "komma fram" och ingen tror att de skall vinna. seriöst??

vad skulle tidningarna skriva om dessa månader om inte denna mastodont-dokusåpa fanns?

för att variera det hela lite mer tittar k och jag tillsammans med olika människor varje vecka, om vi kan. i kväll blir det med dottern och "mågen".

för att inte titta alls vore väl alldeles för magstarkt...?

vintage?

second hand? bättre begagnat?

i gp's helgbilaga två dagar finns idag en stor artikel om detta fenomen.

fattar inte vitsen för min egen del.

det räcker med att jag tittar in i min egen garderob och mina egna skåp och lådor. för att inte tala om min egen vind.

efter en flytt, en utrensning av mormors lägenhet (eftersom hon inte behöver några jordiska ägodelar längre) och en utrensning av mammas hus (eftersom hon inte behöver så många jordiska ägodelar längre - i sin lägenhet) har vi gott om "vintage". en del gamla kläder, möbler och porslin som man inte nänns göra sig av med. ändå blev det massor av lass till second handförsäljning och återvinningsstationen.

ja, jag är fortfarande en slow consumer och för återbruk i alla former. men när jag någon gång köper grejor, då vill jag nog att det skall vara nytt!

"ingen har behövt sova ute i alla fall"

säger en representant för sj när en journalist undrar hur resenärerna klarat natten.

det har ju varit stopp både här och där, och omöjligt att sätta in bussar eftersom det legat träd över vägarna också.

många fick sitta eller ligga på stengolv i kalla stationshus utan information om när det kunde tänkas att man fick resa vidare.

några kunde inkvarteras på hotell i extrasängar och soffor - det var väl inte det sämsta.

hur är det med sj's krisberedskap? det borde väl gå att snabbt kunna hålla några förskolor eller skolor i beredskap i nårheten av de större järnvägsknutarna om det nu skulle bli så illa som det blev igår. meteorologerna kan ju göra relativt säkra prognoser och skulle stormen bli tamare än väntat så behöver man ju inte utnyttja möjligheterna.

det borde ju vara billigare att ha några extra förråd med madrasser utplacerade på strategiska ställen än att betala hotellrum för strandsatta passagerare som i panik letar upp första bästa (och kanske dyraste) övernattningsmöjlighet.

det är ju inte sj's fel att det blir storm, men eftersom man vet att detta inte var den sista, så kanske man kan bereda sig på bättre lösningar nästa gång.

ännu en storm

är det fler än jag som tycker att de blivit mer frekventa på de senaste åren? är det verkligen klimatförändringar eller ryms det inom de naturliga variationerna?

man påminns om hur sårbart vårt samhälle är. elnät, kommunikationsnät, till och med mobiltelefonerna slogs ut här i västra götaland igår kväll. naturens krafter bestämmer om vi skall vara inne eller ute, här eller där. bilderna som visas ser ut som om de kom från någon katastrof långt borta i ett u-land. inte här.

på andra sidan ån föll ett gammalt, gammalt träd till marken. jag har väntat på det under de senaste tre stormarna, och nu hände det. som tur var föll det inte över vägen utan lade sig snyggt och fint åt andra hållet, längsmed ån, inte ens på gångstigen. så parkförvaltningen kan vänta tills på måndag med att såga upp och forsla bort det gamla murkna åbäket.

en väldigt hänsynsfull gammal al, egentligen.

och änderna såg väldigt förvånade ut.

gamla vänner

ett spontant "kort-helg-besök" över natten av en gammal vän. hon bodde här för 10 år sedan. har knappast sett henne alls sedan familjen flyttade, men hört genom gemensamma bekanta om att nu har det och det hänt.

sjukdom.

skilsmässa.

flytt, nytt jobb.

ny sambo. trevlig, han också, men - ny.

k har träffat henne i jobbet några gånger och sagt "titta upp när ni känner för det" - och menat det, förstås!

under de ca 15 år hon bodde här, i sitt tidigare liv, träffades vi flera gånger i veckan och var, kort sagt, "close" med både henne och maken. efter flytten tappade vi kontakten och vi hade vårt på varsitt håll.

hon var sig förvånansvärt lik. men det var väldigt konstigt att träffa henne med en annan man. . .

kändisar

det är inte många av dagens "kändisar" som jag skulle vilja träffa och äta middag med.

jag menar, vad skulle jag prata med carolina gynning om? mikael persbrandt? eller paris hilton, victoria beckham och tom cruise?

nä, i så fall får det vara med en annan typ av människor. typ björn skifs, han verkar trevlig. eller fredrik lindström, han är nog tillräckligt smart-töntig för att vara kul. . . tjejer? tja, pia johansson och sissela kyhle kanske? annika lantz?

men det finns förstås lysande undantag även bland det yngre gardet. en tjej som är supersnygg och proffsig men ändå alltid verkar vara sig själv är anna sahlin.  söta lilla anna i bullerbyn som växte upp och tog oss med storm när det visade sig att hon kunde sjunga också! hon och jag har nog även en del gemensamt (alltså inte de attribut jag tillskrev henne nyss i första hand).  i en intervju i dn säger hon bl a : jag vill inte behöva välja lag - jag vill göra allt. så känner jag också ibland när folk vill stoppa in mig i fack, för att komma underfund med mig.

därför tänker jag ha kvar mitt företag som "bisyssla" även om jag nu får det där roliga och omväxlande jobbet som jag skall på intervju till på onsdag. för då får jag lov att göra "extra allt" om jag skulle vilja. 

hur blir det, skall jag träffa några kändisar snart, tro? jag gjorde ju det för inte så länge sedan, faktiskt. . . lever fortfarande på det. . .

men jag tänkte ju åka till skara om några dagar och "nätverka" - det blir väl en träff med bert, kanske!

ösregn i staden lagom

och jag var ju tvungen att handla lite småsaker eftersom det kommer vänner som övernattar i kväll.

mataffär 1 ligger 200 meter härifrån. aldrig att jag tar bilen dit, knappt ens cykel. i vanliga fall tar jag en ful grå dra-matenväska, som jag har hottat upp med lite tusch-penne-graffitti, och går.

men nu ösregnar det.

och bilen är hemma.

så jag tog bilen i alla fall, trots att jag inte skulle handla så mycket. skäms på mig!

men jag åstadkom en helt perfekt fickparkering alldeles utanför ingången, i rutan som blev ledig just när jag kom. och jag lyckades hitta en kö med bara en före i kassan. jag kom ihåg brevet som skulle läggas på och körde inte över någon när jag åkte hem.

det är nog min dag i dag!

städfunderingar

jag hörde eller läste någonstans att det skall gå att köra datorns tangentbord i diskmaskinen. det finns ju ingen elektronik just där.

nog för att det skulle behövas!

någon som har prövat?

nu blev jag förvånad!

för en stund sedan ringde det faktiskt från en av de arbetsplatser där jag sökt jobb. de ville att jag skulle komma på intervju! jippi!

och jag känner inte en enda människa på den arbetsplatsen! jag har sökt ca 200 jobb och varit på tre (3) intervjuer under de senaste två åren. vid samtliga tre intervjuer hade jag någon kontakt som sopade rent framför.

den första tjänsten tillsattes med någon som hade ännu mera kontakt - som sopade praktiskt taget själv. den andra med en person som var bra mycket mer entusiastisk än jag till att sitta ensam i ett trångt källarkontor och stryka ideella föreningar medhårs (han var tydligen väldigt ideell inom gebitet redan). och den tredje blev uppenbarligen ingen tjänst alls.

tänk om, tänk om!!! ja, underverk händer. dessutom var det här en utannonserad tjänst. fast inte från arbetsförmedlingen, utan från offentligajobb.se.

varför blir jag inte förvånad?

den nya (nåja) regeringen gick tidigt ut med att alla toppjobb som blev lediga skulle utannonseras, i stället för att användas som belöning/morot/muta åt gamla politiker som behövde flyttas på/flytta på sig.

idag har det blivit känt att ett sådant toppjobb som påstods vara tillsatt av en extern, oberoende konsultbyrå ändå var en sådan politisk tillsättning.

de ansvariga för tjänsten (näringsdepartementet) hade gått igenom tänkbara kandidater och föreslagit tre stycken, eller t o m två enligt vissa källor, varav endast en seriöst sökande återstod när konsulten började sitt arbete.

inga källor nämner att tjänsten varit utannonserad.

visserligen är det väl bra att man kollar kandidaten, om han har förutsättningar för att klara av jobbet, innan man placerar honom där. och att man kollar honom genom en extern konsult. men det är fortfarande fel att alla inte har samma sportsliga chans att kandidera.

återigen: kontakter, dessa kontakter!

läs artiklar om detta: dn, dagen, etc, sd, svd

belgrad brinner

i ekot på p1 i morse berättade ett ögonvittne om protestaktioner mot kosovos självständighetsförklaring.

det har hållits både fredliga och våldsamma protestdemonstrationer, och det är lätt att sitta här i säkerhet långt därifrån och säga vilket som är bäst. man förstår ju att människor är frustrerade, även om det också finns människor som är otroligt lyckliga för att dagen äntligen har kommit.

det som är så onödigt är att det finns en svans av människor som, vad som än händer, vad det än demonstreras för eller emot, om det är fel fotbollslag eller stora politiska toppmöten, ser en anledning till att själva bidra till lite "action". de flesta av dessa har troligen ingen aning om varför de är ute, bara att man kan plundra och bränna av en "legitim" anledning. det finns exakt en sådan träffande karaktär i den tecknade filmen rädda jimmy (bland alla andra överdrivet schabloniserade karaktärer i den filmen).

ögonvittnet i ekot berättade om systematisk plundring längs en av serbiens huvud-affärsgator, och om hundratals skadade. förutom brandhärjade ambassader, då. han beklagade effekterna detta nu skulle få både för serbien och det nya kosovo. samarbetspartners i omvärlden drar öronen åt sig - både handelsutbyte och politiskt utbyte. valutan sjunker i värde. arbetsmarknaden blir ännu osäkrare. ett medlemsskap i eu är mycket mera avlägset än bara i förra veckan.

antingen man är serb, kosovan eller något annat så måste man väl hålla med om att sådant här är förskräckligt onödigt! hur mycket kostar det inte att bygga upp och fixa till alla affärer och att vårda skadade på sjukhus + det de själva förlorar på att inte kunna jobba när de blivit skadade. många, många drabbas fast de just inte gjort någnting.

eu-toppmötet i göteborg är inte alltför avlägset. de flesta av oss minns väl krossade skyltfönster, uppbrutna stensättningar och kringslängda utemöbler från restauranger - och hur lång tid det tog att "städa upp".

när skall människor kunna sitta ner och tala med varandra?

framåt natten

så blev det kväll igen i staden lagom. blev sittande med lite jobb på min dator och såg först nu att på tv har både antikrundan, du är vad du äter och ge-galan kört igång.

men jag tror det får vara. jag skall faktiskt ta mig en liten aftonpromenad i staden lagom. för att få lite luft. det är ju varmt!

möter jag någon, så är det någon enstaka person med hund eller så. kanske 4-5 bilar.

det är lugnt i staden lagom när det är antikrundan.

framtidsjobb?

aftonbladet publicerar idag listor på vilka jobb man skall satsa på och vilka man inte skall satsa på.

det jobb jag satsat på för min nya karriär finns inte med på någon av listorna, men min gamla karriär finns bland "framtidsjobben".

konstigt. när jag tänker på det jobbet ser jag en massa faktorer och premisser för arbetets utförande som inte gick ihop. jag ser en stressad situation med för många människor i samma rum, människor som kom och gick helt beroende på när någon hämtade och lämnade dem. det kunde bli tidigare eller senare än som var sagt. jag ser människor som var sjuka men ändå kom dit, eftersom deras anhöriga tyckte att de inte var sjuka (de själva kunde nämligen inte prata). jag ser människor som behövde mycket hjälp och uppmuntran med allt möjligt för att utvecklas på bästa sätt men jag hann inte ge dem det som jag skulle vilja. jag ser människor som inte klarade av att tillbringa så mycket tid tillsammans med andra människor varenda dag, och jag kunde inte göra något för att ge dem ro. jag ser högljudda människor som skrek för sin rätt, men också tysta, som försökte dra sig undan i hörnen. jag ser människor som behövde vara utomhus mycket, men det hanns inte med, i alla fall inte vintertid med alla kläder. jag ser personal som kom och gick, som inte ens stannade kvar en hel termin på samma avdelning. jag ser fyra chefer på 2½ år. jag ser en omgivning som inte förstod. jag ser sjukskrivning för utbrändhet. och det gör ont i magen.

jag beundrar dem alla, mina kollegor som fortfarande jobbar kvar i yrket. jag tror inte att de på något sätt är "dummare" eller "mindre ambitiösa" än vad jag var. jag tror helt enkelt att de har lyckats bättre än jag med att hitta en balansgång i tillvaron på jobbet. en "good enough" lösning och kompromiss mellan alla behov och viljor som styr verksamheten, så de kan se sig i spegeln på morgonen och gå raka i ryggen till jobbet. ja, jag är nästan lite avundsjuk. inte på deras låga lön och slitsamma jobb, men på att de orkat och fortfarande håller ut. och finner en glädje i jobbet.

för mig har det jobb som en gång var mitt önskejobb förvandlats till mitt "dåtidsjobb". det finns ingen väg tillbaka. det är inte samma jobb som jag utbildade mig till.

därför skaffade jag mig en utbildning till. och har nu varit arbetslös i drygt 1½ år. fast som kvinna är man ju aldrig arbetslös. man startar eget, man hoppar in än här, än där på extrajobb och vikariat ( fast inte där). och lever på hoppet att de tvåhundra ansökningarna man har skickat iväg någon gång skall ge napp.

för mig är det framtidsjobbet!

typiskt

när det för en gångs skull händer nå'nting särskilt över staden lagom!

i natt var det en total månförmörkelse - ja, frampå småtimmarna om man skall vara mera exakt. jorden står precis mellan solen och månen, vilket gör att månen ser röd ut. coolt!

och så är det mulet!

nästa chans? december 2010. ställ klockan!

ringt

nu har jag ringt till en av de arbetsplatser jag har sökt jobb på. inte den som skulle ringa upp mig, men en som ansökningstiden gick ut på igår.

du-du-du-dunk. . . jag lyckades nog ändå låta oerhört positiv, insatt, kunnig på området men även allmänbildad, pedagogisk, sansad men ändå entusiastisk - hoppas jag. 74 stycken sökande och 6-8 skall kallas till intervju. 10%. eftersom jag har dubbla kvalifikationer borde jag ha en rimlig chans.

nackdelen är att de "sätter värde på en jämn könsfördelning och de kvaliteter som etnisk och kulturell mångfald kan tillföra verksamheten".

det brukar betyda att de inte vill ha en medelålders blond och blåögd fru medelsvensson. men jag är inte medelmåttig!

i går kväll

tittade jag på fredrik lindströms nya program "vad är en människa" på kunskapskanalen. (det går faktiskt i repris i kväll kl 19 om någon missade det)

två små "gubbar" som i lugn och lågmäld samtalston sitter och småpratar om hjärnan; tänkande och medvetande, vetenskapligt, filosofiskt och med lite smålustiga associationer emellanåt. två fåtöljer och en mycket neutral bakgrund. en bild av hjärnan hos igelkott, apa resp människa samt två bilder på "konsumkassörskor" är det enda som bryter scenbilden. två, högst tre kameror används, varav den ena används när fredrik direkt adresserar tv-publiken och liksom "drar" in oss i samtalet. förklaringar på lite ovana begrepp. ingen lämnas utanför, som vill vara med i resonemanget.

inga reklamavbrott, förstås. det här är public service.

helt otroligt bra tv! man hinner faktiskt följa med i tankegångarna och inse att man kan en hel del om människans kognitiva utveckling och att man själv inte är helt onormal ändå. men det är inget att sitta med hela kompisgänget och titta på och kommentera, för då skulle man nog tappa tråden.

helt osökt kommer jag att tänka på en annan nysatsning av svt i vår. klass 9a. jag såg inte första programmet, men väl det andra. arma ungar! vilken självbild att utgå ifrån att man inte fattar, vilket öde att tro att "det kommer aldrig att hända" att klassen skulle kunna bli bättre, det bara är så i den här skolan, vilken start i livet att gå i nian, ha gått i hela svenska grundskolan och inte ha en aning om vad som är upp och ner på europakartan. . . och vilken fruktansvärt kränkande känsla för de lärare som blev bortplockade och ersatta med "superpedagogerna" som nu skall göra underverk i klassen på bra fyra månader! var finns de under tiden? på kryssning i bahamas?

nu är det förstås omöjligt, men lek med tanken att göra en "cross-over" mellan dessa båda program. sätt ungarna en och en framför en ruta med stillsam undervisning med mycket rum för reflektion och låt tankarna bara sjunka in och fortsätta av sig själva. det kanske räcker med en kvart långa avsnitt att börja med, de skulle nog klättra på väggarna annars. de är ju vana med "mtv-klipp" på högst 1½ minut i vanliga ungdomsprogram.

håll med om att det vore ett intressant experiment!

om jag måste

lägga upp hela mitt cv på ett webformulär en gång till så tror jag att jag kräks!

jag är så trött på att räkna upp alla jobb, extrajobb och vikariat jag har haft, och alla utbildningar och kurser jag har gått, att jag har körkort och hur bra jag är på språk.

ge mej ett jobb - och det nu!

det regnar

just nu i staden lagom. ösregnar.

omväxling förnöjer.

ring, ring

fortfarande har ingen ringt från den jag väntade skulle återkomma. eller mailat. eller skickat brev. eller telegraferat. eller sms'at.

fast från ett annat ställe har de mailat, att det inte fanns några konkreta planer på att anställa. men konkretisera de planerna då! skickade ett svar med mycket smicker. kanske gläder det någon. men jag gör mig inga förhoppningar.

" en inställd spelning är också en spelning"

"idag har ingenting hänt"

i en av galenskaparnas geniala sketcher som föreställer ett nyhetsprogram säger nyhetsankaret just så, eftersom ingenting har hänt. de har också gjort en underbar sketch med en gubbe som sitter i trapphuset, grannen kommer förbi och frågat "nå't nytt?" och gubben börjar läsa nyheter om trapphusets alla hyresgäster. tyvärr hittar jag inte just dessa klipp på nätet just nu, men ni kan säkert föreställa er om ni har sett något av gänget.

jag drar mig till minnes dessa sketcher när jag läser gårdagens lokalblad från staden lagom. lagomtidningen. den kommer ut två gånger i veckan och de flesta hushåll prenumererar, konstigt nog, på den. givetvis skall den innehålla intressanta nyheter om staden, plus annonser och lite riksnyheter, tt-nyheter och annat. men detta nummer tar nog priset.

en av huvudnyheterna är just att det inte framkommit något nytt om bankrånet. ja, här i staden lagom skulle det inte förvåna om det kanske kunde ha gått till såhär?

en annan nyhet: den milda vintern gynnar kajorna som flockas i staden nattetid, där de skränar och skitar ner. kommunens vidtalade skyttar hinner inte med att decimera antalet - när man skjuter i en del av sta'n flyttar de till en annan, säger miljöinspektören. smart, kajor!

i en skola på landsbygden har samhällsföreningen ordnat både innebandyturnering och "småstjärnorna", medan en väletablerad hudterapeut i staden flyttat till en ny lokal och utvidgat sin verksamhet med en ny medarbetare.

"nå't nytt?"

bättre ung och frisk. . .

jag var med mamma på stora sjukhuset idag. hon opererade ena ögat mot grå starr.

hon var inte nervös, nej då. hon var inte orolig, nej då. det gick så bra, .

efter operationen sa sköterskan till mig att de hade fått fylla på dosen bedövning rätt bra, för hon var tydligen ganska smärtkänslig. ojdå. och hon hade spänt sig och dragit upp axlarna så att de var alldeles ömma. ojdå. när jag skjutsade hem henne och stoppade henne i säng och sade till henne att vila nu i några timmar, hade hon även ont i höger handled. hon hade ju blivit tillsagd att krama handen på sköterskan som satt bredvid britsen om det gjorde ont eller var obehagligt, och hon måste ju tänka sig för så hon inte kramade för hårt. . .

det går så bra. jag vill inte vara till besvär. nej, det är inte nödvändigt att ta med rollatorn, det är så besvärligt att lägga den i bilen. jag går upp och låser när du går.

bättre ung och frisk än gammal och sjuk. måtte ättestupan vara återinförd när jag kommer dithän.

försök

jag duschade. sminkade mig, gjorde iordning håret, tog på mig färgmatchade kläder.

tog ett djupt andetag och ringde upp den eventuella arbetsgivare jag sökte både per telefon och e-mail i fredags.

hon satt i möte idag också. jag bad om en hälsning, att hon skulle ringa upp så fort mötet var slut. det var det snart, sa den jag pratade med.

nu har det gått fyra timmar.

historisk nyhet

en betydligt trovärdigare nyhet än den i mitt förra inlägg kom för en liten stund sedan: fidel castro avgår som politisk ledare och president för kuba.

det här har väl varit väntat i ganska många år vid det här laget. han har ju suttit där sedan 1959 - nästan 50 år - och de senaste åren har han varit rätt så skröplig - med ålderns rätt. han är ju 81 år, och borde vara ganska trött med tanke på det liv han levt.

tro inte att det kommer att bli några demokratiska val på kuba i det närmaste! fidel castro har lämnat över makten till sin "lillebror" raúl. hur gammal är han? 76?

en stilla undran - kommer kubanerna att kunna byta ut sin gamla bilpark nu också - eller kommer det bara att bli något yngre årsmodeller av samma gamla rostiga, bränsleslukande vrak?

serious?

i morse hörde jag på ekot i p1 att man för första gången i sverige genomfört en blindtarmsoperation genom munnen. transgastrisk kirurgi, heter det.

denna slags operation har tidigare gjorts flera gånger i indien och usa. nu alltså även på en 30-årig kvinna i göteborg.

ett tag trodde jag att jag läst för mycket om glitterspray. . .

hur kommer man på att göra en blindtarmsoperation genom munnen? jag tycker inte att det låter smidigare än att göra ett litet snitt i buken. vad blir nästa grej? knäoperation genom hälen?


hur gör jag nu då?

ja, det får bli spela in anna pihl på tv4 kl 20 00 och vänta till 20 30 och se kungamordet på svt.

de' e' mycke' nu. . .

skriva en bok

så, nu har jag publicerat det första kapitlet. man hade ett antal förutsättningar, miljö och personer som måste vara med, så det var inte helt enkelt att veta i vilken ände man skulle börja.

mitt kapitel kommer nog in i morgon, för redaktörerna måste granska det först så det inte är "stötande". det ligger redan nästan 40 bidrag där, och det är bortåt 400 som deltar. ja, jestanes. . . men i morgon kl 24 00 är det deadline. så gå gärna in på onsdag och läs bidragen och betygsätt mellan 1 och 5. jag säger inte vilket som är mitt, så blir det inget fusk. bra, va?

du hittar tävlingen här

gå in på "besök" , klicka på "krasch" (första kapitlet) och den orange pilen. då kommer det upp sidor med alla bidrag. klicka på det du vill läsa och betygsätt genom att markera antal stjärnor nedanför texten.

det ringer

och jag svarar med min trevligaste röst. det kan ju vara någon som vill veta något om mig.

det är fastighetsägaren som meddelar att besiktningen av radiatorer som de aviserat till i morgon inte blir av. mannen som skulle gjort det har blivit liggande i influensa, troligen hela veckan.

jaha, det var ju bra att få veta. fast det hade varit roligare om det hade handlat om något annat.

glitterspray

har just läst ut bengt af klintbergs tredje bok med skrönor och vandringshistorier. den ena mer fantastisk än den andra, och det verkar inte finnas någon ände på berättelserna. det kommer säkert fler böcker i serien!

i den sista av berättelserna i boken handlar det om exploderande hjärnor. vissa människor löper en överhängande risk för att deras hjärna kan explosera när som helst, menar den berömde neurologen "doktor anatolij martinenko från moskva". åkomman kallas hyper-cerebral elektros och uppträder endast hos högintelligenta människor med stor koncentrationsförmåga. anlagsbäraren kan väsentligt förbättra sina överlevnadschanser genom att vara uppmärksam på symtomen. doktorn rekommenderar att man vid känning av dessa tar täta pauser när man ägnar sig åt mentala aktiviteter. om svaret på minst tre av följande sju frågor är ja betyder det att man har hce:

1 får du ibland huvudvärk när du täker alltför intensivt? (kan vara ett tecken på överhettade nervbanor)
2 hör du ibland ett ringande eller surrande ljud i öronen? (kan bero på elektricitet i skallens hålrum)
3 är det ibland omöjligt för dig att få en viss tanke ur huvudet? (kan vara ett tecken på för hög elektrisk aktivitet i hjärnbarken)
4 använder du mer än fem timmar om dagen till läsning eller annan tankeverksamhet? (ett vanligt symtom på hce är en tendens att överutnyttja hjärnan)
5 känner du ett tryck mot tinningarna när du blir arg eller frustrerad? (de som dött i hce sägs ofta ha klagat över tryck mot huvudet när de upplevde starka känslor)
6 händer det att du hetsäter glass eller sötsaker? ( begär efter socker är typiskt för människor med för högt elektriskt tryck i kraniet)
7 har du en benägenhet att analysera dig själv för mycket? ( bärare av hce-anlaget är ofta introspektiva grubblare)

vilken tröst att klintberg bedyrar att inte ett ord är sant! jag som började känna hur det osade krut. . .

måndag igen

och solen gör sitt till för att man inte skall sugas ner i ett riktigt svart hål.

efter meddelandet i förra veckan har jag varit snubblande nära. stundtals har jag gått undan och bara gråtit. varför skall det vara så himla hopplöst? och varför drar jag åt mig folk som invaggar mig i tron att de vill att jag skall jobba åt dem? och inte minst: varför tar jag så illa vid mig???

det har hänt några gånger nu, på olika sätt, i olika branscher, gått olika långt. bara att bryta ihop och fortsätta.

utanför i världen är det val i pakistan och nyutnämnd självständighet i kosovo. många är nog glada, men samtidigt spills människoliv och de som är på fel plats måste motvilligt flytta på sig. varken eu eller fn klarar av att hålla folket på gott humör.

och det går tydligen inte att låta bli att framställa och publicera bilder på muhammed, fast det retar upp halva världen.

är det de här krafterna som får jorden att snurra? "stoppa världen, jag vill kliva av..."

du kan väl skriva

en bok, säger många. du som tycker om/är så bra på/har så mycket att skriva.

javisst, skriva en bok. det gör man ju på en förmiddag, låter det som de tycker.

det är en sak att sitta här och skriva tre, fem eller sjutton rader om en tanke som far genom huvudet. det behöver ju inte hänga ihop med det som jag skriver i morgon.

en bok behöver ha ett intressant persongalleri, inte för stort för att läsaren skall kunna ha det i huvudet och inte för litet för att författaren skall tröttna på det. huvudfigurerna måste också vara lagom spännande och uthärdliga av samma skäl. vidare spelar miljön en inte oviktig roll - skall det vara en helt fiktiv miljö, eller skall historien rent av utspela sig i staden lagom?

först därefter kan man börja fundera på intriger och händelseförlopp. inledning, upptrappning, vändpunkt och slut, och allt det där som vi lärde oss på "stilistiken". historien måste ju också vara tillräckligt intressant för att man skall vilja ägna all tid åt den i många veckor framöver.

sedan hänger det mest på disciplinen och sittfläsket att boken blir färdig. och det kan vara nog så klurigt när man alltid har en tvättmaskin som skall hängas upp, någon som skall ha mat eller saker skall handlas hem.

jodå, jag har hittat en skrivartävling på nätet, som jag anmält mig till. jag säger inte var, för troligen vinner jag väl inget. skulle jag mot förmodan komma någon vart den vägen så lär du få veta!

statistik

är kul. det försökte vår energiska ma/so-lärare i ettan på gymnsiet övertyga oss om under ett helt läsår.

eller hur. . .? en hel klass full med humanister - det kunde man ju räkna ut hur det gick!

likaså vår lärare i metodik inför c-uppsatsen på högskolan. alldeles nyssens. och där var det förstås mer invecklade grejor. och fort skulle det gå. ja, jestanes, skulle mormor sagt om hon hade varit med. där var det en hel klass motvilliga mkv-are som mycket hellre gjorde praktisk medieproduktion än satt med spss. kom och ta mej långt härifrån (apropå melodifestivalen)!

tänk vad man tar sig igenom om man är tvungen!

men på bloggen är det kul. det är kul att så många har hittat in på den här sidan. jag har uppåt 50 unika besökare vissa dagar, och några av dem tittar till och med in flera gånger.

vilka är ni? vad tycker och tänker ni? några av er har skrivit kommentarer, fortsätt gärna med det!

johan wester, obelix och jag

svd brukar ha en större intervju med någon aktuell person varje söndag. idag handlar den om johan wester.
ja, han i hipp hipp, som också visat sig vara väldigt duktig allmänvetare i på spåret.

han verkar ha lite samma problem som jag i vissa avseenden. men han hittade andra ord på det.

han har hittat en nisch där han kan använda sina förmågor. humorn. han vill också utvidga sitt kunnande hela tiden, dels genom rent pluggande och dels genom nya upplevelser och utmaningar.

han jämför det med obelix, asterix trogne vapendragare. han trillade ner i en trolldryck när han var liten och kan helt enkelt inte låta bli att vara stark. det blev hans öde i livet.

vi har alla våra kors att bära. . .

hur gick det se'n?

du som har följt min blogg undrar kanske lite över huset mitt emot. Kort resumé: se här (1) , (2) , (3) , (4)

det verkar som om dramat har fått ett lyckligt slut. har inte sett till någon människa, men balkongdörren var igendragen i går eftermiddag, det lyste i köket och gardinerna/draperierna drogs för framåt kvällen som de brukade.

trasmattorna hänger dock kvar på räcket.

post festum

jag läste inte om melodifestivalen i förväg i går. det är så många recensenter och tyckare som ger melodier, artister och kläder tvärsäkra poäng och betyg i det oändliga, så det är mycket roligare att läsa deras tips i efterhand.

i flera av gårdagens tidningar stod det t ex att rongedal var ett urdåligt bidrag. det räcker inte att kränga på sig ett par röda kavajer för att lyckas, var ett av flera nedsättande omdömen. häggkvist och johnson var självklara till final. lika självklart skulle andra generationen åka ut direkt.

idag försöker samma tidningar att analysera vad det egentligen var som hände i går kväll. här är några exempel på det: svd, gp, dn, ab. . . - skräll, chock, knall, pang/boom, succé, nederlag, fiasko

tänk om det händer något i den verkliga världen, och både trycksvärtan och superlativerna har tagit slut?

andra etappen

av melodifestivaltävlingen, och jag måste säga att de första bidragen inte var jättemycket att hurra för.

det lyfte betydligt med de coola bröderna rongedal, som helt klart bara skulle direkt till globen! det var också skönt att höra sanna nielsen i en låt som passade henne för första gången - och då var det inte mer än rätt att hon också fick globenbiljetten.

carola och andreas kanske hade trott att de skulle komma bättre, men jag tycker det var välgörande att de hamnade i andra chansen. bara för att man är the carola så skall man inte ha några gratisbiljetter någonstans. och, som sagt, så är det svenska folket som röstar.

däremot tycker jag att den sista kandidaten inte riktigt nådde ända fram - jag tycker att kebabpizzan var betydligt roligare, och framförallt mer välljudande vad gäller tonträffarna, än ola. synd! men jag tror inte som kristian luuk att vi kommer att glömma den för att den åkte ut. den kommer säkert att eka på skolgårdarna - kanske inte här i staden lagom, men i rinkeby, bergsjön, rosengård och fisksätra!

senare

medan vi var ute slog vädret om och det blev plusgrader, mulet och mera råkallt än friskt. jag hann i alla fall få till några fina foton på isbildningarna vid sjökanten. de är säkerligen borta i morgon.

när vi kom hem blev det lite städat och tvättat som alltid och vi åt lite mat. sedan kom s och m och hade med sig semlor och blev sittande (bokstavligen) vid bordet resten av eftermiddagen. ingen av oss skulle egentligen ha semlor. jag har lyckats undslippa de värsta generna, eller om det är det att jag får panik om jag går upp i vikt så att kläderna börjar strama. nu till exempel när jag träningscyklar minst tre gånger i veckan. blir det inte för mycket övervikt, så klarar jag det, intalar jag mig.

k och sonen kom och gick lite fram och tillbaka när vi hade fikat färdigt. återstår då jag som fick sitta kvar där och vara underhållande, vilket jag inte var idag. jag är fortfarande låg efter beskedet om jobbet som inte blev något jobb, och då är det inte lätt att hitta på roliga saker att prata om. jag vill inte sitta och utveckla alla de olika jobb jag har sökt de senaste dagarna, för det leder ingenstans, utan blir bara till en massa "tjôt". jag kände hela tiden att jag kunde gjort något effektivare, strukit högen med tvätt som ingen tar tag i, t ex, men tvingade mig att sitta kvar och åtminstone vara "artig" och svara på tilltal.

när de har åkt blir jag alltid helt slut. känner mig dränerad på all energi som möjligen finns kvar. och så får jag dåligt samvete för att det är likadant varje gång de kommer, särskilt när jag inte orkar vara glad och rolig. de kommer ju tillbaka ändå. vet inte om de märker någon skillnad. de skall ju föreställa mina närmaste men jag har inte mycket gemensamt med dem mer än min barndom. som jag tycker att vi har pratat färdigt om.

ännu en dag

med solsken och fågelkvitter.

efter en sen morgon med frukost som mest liknade brunch, plockade jag undan disken och körde igång diskmaskinen, innan det blir dags för dusch och sedan ut.

idag måste vi gå ut en sväng, innan det blir molnigt igen, som de hotat med på väderleksrapporten.

städa kan vi göra sedan.

kvällslogistik

åkte jag till grannstaden, handlade på willys (när jag ändå var i krokarna) och hämtade upp k från tåget.

ringde till sonen t som satte in pizzan i ugnen, så den var färdig när vi hade kommit hem och packat upp matvarorna samt tvätten som k hade med sig. satte på en tvättmaskin som tar ett par timmar.

såg på den rafflande delfinalen i på spåret - otroligt jämnt! - medan vi åt, och plockade ur diskmaskinen medan kaffet puttrade ner i bryggaren.

men nu börjar logiken i logistiken att halta lite. nu går vi upp och sätter oss i tv-soffan med lite lösgodis till kaffet och hänger upp tvätten i morgon.

spelar in filmen mystic river och tittar på mordkommissionen på tv4+ i stället. naturligtvis finns det folk som orkar sitta och titta på film till 0015 en fredagskväll. dit hör inte vi.

(personligt rekord i antal länkningar från ett och samma blogginlägg, tror jag!)

slow consumer

i ett tidigare inlägg härom dagen kallade jag mig "slow consumer", alltså typ anti-shoppare. Jag vill ha mina favoritgrejor tills de slits ut.

jag vill också handla i närheten och närproducerat om det är möjligt och hellre spanska apelsiner än chilenska äpplen (trots att jag iofs skulle kunna tala med båda. . .). har jag andra ärenden till något ställe där det finns billigare/bättre affärer så försöker jag visserligen slå flera flugor i en smäll.

och jag handlar gärna på nätet på de affärer som visar sig hålla vad de lovar. hit hör t ex bokus.se, som har massor av titlar och levererar snabbt och säkert.

idag fick jag ännu ett tips om ett företag som skall sälja jeans på nätet - second hand fast nya, alltså de är redan tillverkade och ligger på ett lager någonstans. sidan har inte öppnat än, men notera adressen: www.slowjeans.se 

nu skall jag baka slow pizza. "fredagsmys."

jobb och jobb. . .

nu har jag slängt iväg två ansökningar till, varav en s k "spontanansökan" på rekommendation av en kontakt. det är fullkomligt hysteriskt att man skall vara så beroende av att ha någon kontakt att hänvisa till!

(finns det någon av mina läsare som har användbara kontakter hos någon potentiell arbetsgivare, så utnyttjar jag dem tacksamt! skriv i kommentarformuläret, så kontaktar jag dig!)

enligt en ny undersökning av svenskt näringsliv har många företag svårt att hitta kompetent personal till vissa tjänster. det är främst datavetare och annan it-kompetens som behövs.omkring 90 000 försök till rekryteringar misslyckades i sverige under andra halvåret 2007, och förutom databranschen är det bygg- och vvsföretag som har svårt att hitta folk.

en väldigt intressant aspekt på anställningsproblematiken är att företagen inte verkar så överdrivet entusiastiska inför arbetsförmedlingen eller bemanningsföretag. det som värdesätts mest är egna initiativ av de arbetssökande - sju av tio av de svarande företagen (7000 i hela landet) rekryterar helst genom informella kontakter. arbetsförmedlingen hamnar längst ner på listan.

var det inte det jag visste!

den 27/2 har marknadsföreningen ett möte i skara - jag måste nog åka dit och bygga vidare på mitt nätverk!

grymma värld

vaknade i morse och satte i vanlig ordning på p1-morgon, där ekot visste berätta om nya skottdramer i usa's skolor. denna gång dödades sex personer utanför chicago. läs också mer här.

utanför fönstret strålar solen från en klarblå himmel för andra dagen i rad efter oändliga gråmulna veckor. fåglarna sjunger som om inget hade hänt.

på facebook skriver vännen e att det är 6 mån sedan hennes livs värsta dag. när hennes 20-årige son dog på ett väldigt "onödigt" sätt.

jag äter apelsiner och undrar om det finns någon mening med någonting i den här "bästa av världar"???

apelsiner

jag äter verkligen sjukt mycket apelsiner för närvarande!

som tur är har de extrapris på coop den här veckan. jag var där i eftermiddags och köpte nio kilo.

jaa, vaddå...?

musik

lovade jag ju i ett tidigare inlägg.

nu hade jag tänkt en speciell låt, men den gick inte att ladda ner, varken lagligt eller olagligt. jag är nog ingen fildelare.

så vi tar en annan gammal klassiker med mera kärlekstema, det kanske passar idag.

förstår inte varför den som lagt in klippet har valt den bilden. . . men blunda och njut av roffe bengtssons underbara kärleksförklaring. se hela historien för din inre syn. obetalbart.

så blev det mörkt igen

och det blev faktiskt en semla till kaffet med vännen i, fast en hemsnickrad.

hon tyckte att sadelskyddet till dottern j var alldeles utmärkt, färgmatchat och allt.

jag har nu laddat ner en massa nya pod-radioprogram till min mp3-spelare. jag använder itunes som nedladdningsprogram och begick misstaget att ladda ner en ny uppdatering innan jag började. sedan har det tagit mig ett par timmar att hitta mappen som programmen hamnade i och räkna ut hur jag skulle få in dem i den lilla manicken, så man kan lyssna på dem.

eftersom jag är en slow consumer och använder allt tills det blir utslitet (kanske att ta i, men det är min filosofi i alla fall) så vill jag att även datorprogram skall se likadana ut år efter år. men vissa program vill ju uppdatera sig själva via nätet då och då, och ibland tänker jag att - vad sjutton, himla annorlunda kan de ju inte bli! och så uppdaterar jag. men ibland kan de bli tillräckligt annorlunda för att det skall ta mig en eftermiddag att sätta mig in i det.

och jag blir lika irriterad på mig själv varje gång!

teknikstress

då har man sökt två nya tjänster, då.

det är så irriterande när man, som jag, har ett jättesnyggt uppställt cv som bara är att skicka iväg som bilaga, måste sitta och plita av alla uppgifter bara för att de har ett webformulär. . . men förmodligen vill de snabbare kunna hitta de uppgifter som är relevanta för tjänsten.

så det har tagit mycket längre tid än vad jag hade tänkt.

nu måste det ätas. sedan kommer vännen i hit en sväng, när hon har varit och klippt sig i salongen ett par hus härifrån. bäst att passa på! hon bor ju en hel kvarts gångväg härifrån. . .

är det någon som undrar hur det går i huset mitt emot, så står fortfarande balkongdörren öppen natt och dag, men det har skymtat en människa därinne (hon som tog hand om taxen?) och i natt när jag var uppe och vankade lyste en lampa i köket. det kanske finns larm?

ja, ja, jag ger mig väl då!

det får väl bli ett inlägg om dagen idag - alla hjärtans dag, st valentines day eller vad man nu vill kalla den.

men det får bli kort. jag har tre ansökningar att skriva.

först lite statistik. svd är suveräna på snygg grafik.

varför inte lite it och telecom? allt kan vinklas i kärlekens tecken... fast mer traditionell är förstås den röda rosen eller någon annan liten present? men det är bättre att köpa en tulpan om man vill vara klimatsmart. och ekonomisk.

Som ni ser är det husorganet svd som står för alla journalistiska bidrag idag. men det är förfärligt svårt att hitta artiklarna på nätet när man vill dela med sig av det man sett i tidningen. varför har artiklarna inte samma rubrik när man söker på websajten? förmodligen har inte svd's webdesigners läst boken don't make me think av steven krug; en av de bästa och mest lättillgängliga böckerna som finns när det handlar om att göra en websajt tillgänglig. detta var en parentes.

här tänkte jag lägga in lite musik. men jag får be sonen t att hjälpa mig att få in den i min datorburk. den kanske kommer senare under dagen om det lyckas.

knäckt och naiv

känner jag mig idag efter att i två månader ha trott att företaget i grannstaden verkligen skulle höra av sig med uppdrag.

det lät ju så bra när jag var där på intervju. de behövde verkligen en sådan som jag.

och han menade det nog när han sade det.

även när jag ringde upp och kollade läget för ett par veckor sedan lät det fortfarande som om det skulle trilla in uppdrag snart. inte riktigt än, men snart.

tur att jag kollade läget lite med min "mellankontakt" - han som förmedlade kontakten från början. annars hade jag fortfarande gått och väntat.

inte har jag sovit mycket i natt. särskilt som m skulle iväg till sitt viktiga, viktiga jobb med 05.04-bussen. ett jobb där han är viktig och efterlängtad och alla blir glada när han kommer och han har massor att göra åt de viktigaste personerna i landet.

han har aldrig sökt ett jobb i hela sitt liv. han kommer aldrig att förstå. jag har sökt typ 200. . .bara nu, efter min senaste utbildning.

vänner

är det tur att man har. och pastan var god. jag är inte riktigt lika ledsen just nu. vi har pratat om allt från utbildning till adoptivbarn och ukulele. jag är tacksam för att mina tre barn har fått växa upp i staden lagom och är sådana praktexemplar.

men det blir alltid värre framåt natten.

i morgon är en annan dag.

. . . då skall jag söka nya jobb.

skit, skit, skit, skit...

det finns en scen i fyra bröllop och en begravning där hugh grant står i sakristian i kyrkan och kommer på att han håller på att göra världens dumhet. då säger han en rad med fula ord.

jag känner också för att säga en rad med fula ord just nu, men eftersom jag inte använder så jättefula ord, så får det bli det alldeles för tama "skit".

för en stund sedan öppnade jag mailen och skulle bara kolla snabbt om något hade hänt. den färska pastan ligger snällt och väntar på att hoppa ner i det kokande vattnet och tillbehören är klara. may the guests arrive!

då har jag fått ett mail där det står att jobbet jag trodde skulle bli mitt inte verkar bli något jobb alls.


SKIIIIIT!

färsk pasta

är jättegott och inte särskilt svårt att göra själv.

nigella gör det. maud i gokväll gör det. och jag gör det när andan faller på.

man kör ihop mjöl och ägg i matberedaren. idag testar jag att blanda i knappt en tredjedel po-fibrer för att göra "fiberpasta" som ändå är ljus. det verkar fungera.

fast man kan även göra på det klassiska sättet att lägga allt torrt i en hög på bakbordet och knäcka äggen i en grop i mitten och sedan gojsa ihop alltsammans. frågan är hur kladdig man vill bli.

degen formas sedan till en korv som får vila kallt en stund. sedan skär man den i skivor som kavlas så tunt det går (=lasagneplattor), rullas löst och skärs med vass kniv tvärs över till tagliatelle eller formas till gnocchi, ravioli eller vad man vill. har man en pastamaskin går det här momentet reltivt smidigt, ända till sista manglingen, då det kan vara bra att ha tre armar tillgängliga. hamnar spagettin i en hög kan den nämligen snabbt kladda ihop, så man får ta emot den och breda ut den på handdukar eller över stolsryggar så den torkar till lite, innan man kokar den.

som alltid skall det vara rikligt med väl saltat vatten, och inte koka mer än 4-5 minuter. servera med favoritsåsen.

idag skall jag servera med en grädd- och ägguleblandning som sås (idé från nigellas lemon linguine fast utan citron), parmesanost, klippt färsk basilika och "strössel" i form av stekt bacon, stekta laxtärningar och hastigt wokade räkor vilket gästerna får välja på. och sallad förstås.

nu skall jag gå och handla!

föräldraproblem

talade nyss med en god vän i telefon.

hans mamma har i många år vårdat sin alzheimerdrabbade make i hemmet, men har nu själv fått akuta problem med hälsan. båda har ju uppnått en aktningsvärd ålder.

trots att kommunen de bor i borde ha vetat om att dagen skulle komma förr eller senare, fördröjs och förhalas mannens flytt till ett äldreboende där han får professionell vård och omsorg dygnet runt. trots att flera av min väns syskon har ringt och stött på under de senaste månaderna. trots att de från annat (säkert) håll fått veta att det finns rum lediga i det boende som han behöver.

tjänstemannen säger att utredningen inte är klar. att det är uppgifter som måste skrivas in i "datan". att han möjligen kan få ett akutboende, och sedan får flyttas igen (trots att det strider mot all kunskap om hur personer med denna diagnos bör hanteras).

klart att det är jobbigt för syskonen att ta tag i, men värst är det förstås för mamman. det är ju ett stort, drastiskt och dramatiskt beslut att ge upp livet tillsammans efter ca 50 år, och det är hon som ensam måste fatta beslutet på grund av att hon inte orkar längre. när man dessutom upplever att det är onödigt lång handläggning och man inte får några riktiga svar på vad som tar sådan tid, så mår man förstås ännu sämre, även psykiskt. jag förstod av min vän att nu var det farligt nära sammanbrott.

om inte flytten kan bli av denna veckan, när några av syskonen har möjlighet att vara "hemma" tack vare sportlov och annan ledighet, så tar det fyra-fem veckor till nästa gång de kan komma. så ser ju livet ut, ändå är de sex syskon som delar på ansvaret. endast en syster finns kvar i samma kommun.

jag sade till min vän att bita ihop, se till att få tag i någon på kontoret (för den handläggare de hade talat med förut var förstås borta på "tjänsteärende" hela dagen) och säga ifrån att "vi råkar veta att det finns permanenta rum som står tomma!" tyvärr duger det inte med vanligt hyfs och vänliga önskemål. jag har själv varit med om det i ett annat sammanhang.

men jobbigt är det, och kastar sin skugga länge över det som är kvar av livet för en äldre anhörig.

sadelskydd del II

jodå, det blev ett sadelskydd i går kväll.

ett virkat, randigt i rosa och lila för att matcha den lila cykeln.

hoppas storleken blir bra, jag har ingen liten flickcykel hemma att prova på. . .

rosor

skall förbjudas i vissa skolor i morgon enligt en stor artikel i dagens svd.

redan har tips om än det ena, än det andra inför 14 februari publicerats i våra olika media. här är ett exempel.

det låter väl lite gulligt att man skall uppmärksamma dem man tycker om, men nu tenderar det att gå alldeles överstyr. marknaden och media hakar förstås gärna på. här finns ju pengar!

på facebook får man uppmaningar att kryssa i alla "vänner" som man vill skicka en "will you be my valentine" till. och röda rosor säljs i tjogtal utanför skolorna, för man kan ju inte köpa en att ge bort. då ser det ju ut som om man inte har fler vänner.

vart tog den tiden vägen när man, om man var jättemodig, smusslade ner en skrynklig lapp i skolväskan till en mycket speciell person? i största hemlighet, förstås, kom det ut skulle det ju vara skämmigt för resten av skoltiden! aldrig skulle man kommit på att köpa en röd ros till jejje, sussi, kicki, kina, liz eller någon annan kompis. möjligen kanske man gick ut och fikade, men det försökte man ju hitta på anledningar till minst en gång i veckan i alla fall.

inte heller idag vill jag ha uppmärksamhet från mer än en person, och ge tillbaka till samma person i form av någon liten personlig överraskning, som bara han förstår och uppskattar.

skulle aldrig skicka en standardhälsning på facebook!

sadelskydd

min lilla vän som fyller 10 idag fick en cykel av sina föräldrar.

en sjösala-cykel i favoritfärgen lila, med sportigt styre och sadeln på allra lägsta möjliga inställning.

den 12 februari är det ca 4 grader över nollan i staden lagom. då är sadeln rätt kall.

jag lovade att leta fram lite lila restgarn och virka ett sadelskydd. varken mormor eller farmor kunde förstå hur det skulle gå till, utan mönster???

vadå, sadeln är drygt 20 cm lång och. . . ja, ursäkta, men det är sådan jag är. klart att det blir ett sadelskydd inom ett par dagar. ett helt unikt sådant.

skall börja till dr house, tv4 kl 21 00

innehåll

bör finnas i varje blogginlägg. det tycker i alla fall jag.

enligt en ganska ny undersökning är vi kvinnor mest intresserade av att läsa modebloggar, därefter vardagsbetraktelser följt av foto- och konstbloggar.

sedan jag startade denna lagomblogg har jag läst lite fler "andra bloggar" än jag brukar. alltså andra än de jag är personligt bekant med författaren till.

bland de mest aktiva bloggarna finns det påfallande många som visserligen lägger in många inslag varje dag, men som inte innehåller någonting. bara lite bokstäver.

ord är som bekant mer än tre bokstäver.

jag tycker det är mycket märkligt att man kan få flera tiotals kommentarer på ett inlägg som lyder (ungefär): "nu tror jag det är dags att äta en banan. mums." eller "funderar på om jag ska gå och tvätta håret. vad tycker ni?"

jag använder gärna min tid till att sätta mig in i andras vardag, det är inte det. men lite mera substans, tack!

kalas

det var riktigt trevligt att komma på kalas en vanlig tisdag. guldserpentiner och ballonger, hemlagad smörgåstårta och dajmtårta med tio guldljus.

presenter, födelsedagspengar till en ny innebandyklubba och små tofsar som kanar ur hela tiden.

man kommer ifrån det där.

sen morgon

idag på morgonen har internetuppkopplingen till min dator strulat igen.

"skicka brev i stället", säger den. "ring till någon!"

men det gjorde jag ju igår. ringde till någon, alltså. till vännen i.

när vi ändå pratade berättade hon att hennes dotter j fyller 10 år idag och skall ha kalas. hon vill ha mycket folk och ett stort kalas - men pappa är i england i affärer och farfar hade tid för en rutinoperation på sjukhus just idag, så det blir inte så många som hon ville. och när jag inte hade något särskilt planerat kunde ju jag lika gärna titta över och äta smörgåstårta.

ja, varför inte? sportlovsledige sonen t sticker i alla fall iväg på egna äventyr och jag kan lika gärna vakta telefonen där som här.

we are family...

jag har en syster. en storasyster. jag behöver inga fler.

idag mailade en person och sa att "vi måste bestämma datum för när vi skall åka till ullared". vi var nämligen där i höstas och hon tyckte det var trevligt att vara där med mig och min bästa kompis, så "det måste vi väl göra om frampå vårkanten?"

klart man säger lite flytande att, jo, det vore väl kul - utan att bestämma närmare om det blir i februari eller maj, sådär. det är väl alltid kul att åka bort lite, men vi får väl se hur det är då.

nu tyckte hon alltså att det var dags. hon hade "träffat" vännen i och de hade pratat om att de skulle bestämma dag.

av flera skäl känner jag att jag inte kan/vill prioritera en resa till ullared nu. så jag svarade per mail: jag får nog hoppa över resan i vår. kanske till hösten i så fall. och fick svaret: det var ju synd att du inte vill följa med, då får du ringa till i och säga det, du känner ju henne bättre. (det lät som om i skulle bli fruktansvärt ledsen om inte jag följde med)

jag ringde till vännen i och pratade en stund. så frågade jag henne: har du pratat med m om ullared? nja, pratat, sa hon, vi möttes på köpcentrat och hon ropade hej på 10 meters håll, "nu är det dags att bestämma dag", och jag hojtade "jaa", och sedan var det inget mer. vännen i hade egentligen inte heller lust/möjlighet att åka inom de närmaste månaderna av olika skäl, och så var det med det. jag bad henne att meddela m - jag tänker inte göra det. då får jag svara för i's skuldkänslor också.

m är väldigt bra på att få folk att känna skuldkänslor när man inte "ställer upp" på hennes må-bra-aktiviteter. hon tror att hon vet vad som är bäst för en, särskilt om man är nere och mår dåligt. hon har svårt för att acceptera att hon kanske inte har rätt lösning på problemen. det här var ju egentligen en bagatell, men man känner vartåt det barkar.

tyvärr sitter hon i en chefsposition där den här egenskapen då och då får förödande konsekvenser. ett antal anställda har tyst och stilla sökt sig till andra tjänster, och ibland har man fått höra sanningen långt efteråt.

r e s p e c t . . .

teknisk idiot?

försökte hitta hur man "pingar" sin blogg automatiskt genom att lägga till sitt rss-flöde.

jag vet inte om jag lyckades. så jag får väl fortsätta att "pinga" manuellt.

du som inte fattar något av detta resonemang kan helt bortse från detta inlägg.

du är om möjligt en ännu större idiot än jag på det här.

lyssna på radio

är bra, för då kan man göra saker samtidigt.

om jag sitter vid datorn brukar jag passa på att lyssna på något ur 30-dagarsarkivet, som jag har missat.
ofta är det program ur p4, eftersom jag oftast har på p1 på den vanliga radion.

nu har jag hittat ett jättebra program att lyssna på. det är mannheimer & tengby (ja, anna och tomas) som slagit sina påsar ihop till något som inte är en advokatbyrå utan mer som ett radioprogram. nu fungerar inte länkandet, men adressen till deras sida är denna: http://www.sr.se/cgi-bin/p4/nyhetssidor/index.asp?nyheter=1&ProgramID=3076

programmet sänds på söndagsmorgonen kl 8, vilket är en lite jobbig tid, tycker jag. jag lyssnar hellre på deras småprat om kultur, tv, olika företeelser i samhället osv när jag hinner sitta i lugn och ro. till exempel nu.

fortfarande

mörkt i huset mitt emot men öppen balkongdörr och trasmattor på räcket.

i staden lagom sköter var och en sitt, men kanske man skulle meddela hyresvärden i alla fall.

om det blir snöstorm så kan det ju bli fuktskador.

huset mitt emot

är alldeles mörkt i "taxtantens" lägenhet. konstigt nog har balkongdörren stått öppen hela dagen och tre trasmattor hänger på räcket.

det är väl ingen som har varit där och städat som glömt att ta in mattorna och stänga dörren?

är det för att de båda katterna som också delar lägenheten med tanten och taxen skall kunna gå in och ut som de vill?

med tanke på inbrottsvågen som dragit över staden lagom de senaste veckorna skulle det ju kunna vara fler som går in och ut som de vill genom den där dörren. balkongen är typ 1 meter över marken, nämligen.

får nog kolla en gång till innan jag går till sängs.

söndagseftermiddag

frampå förmiddagen upptäckte vi att det låg en extra yngling och sov inne i sonens rum. helt ok, men sagde yngling hade vikt sig tredubbel för att få plats i sonens lilla tvåsitssoffa i stället för att gå ut i rummet intill och sträckt ut sig i sin fulla längd i familjesoffan, där det även fanns en filt. jaja, är man 18 så går allting. och vi hade inte ens hört när han kom, då hade vi gått och lagt oss fick vi veta senare.

så det blev ett kuvert till vid söndagsmiddagen - en riktig sådan med stekt färsk kyckling, potatis och gräddsås, men också en rejält tilltagen sallad à la gi med bönor och rotfrukter, olivolja och äppelcidervinäger. fast efterrätt blev det också, glass med hemgjord jordgubbssylt. skulle aldrig falla mig in att ställa den svenska frågan "vi skall äta nu, vill du vänta på t's rum eller skall du gå hem?"

diskussionen flöt mellan vilka dagstidningar resp gratistidningar som var bra/läsbara, christer sjögrens insats i melodifestivalen, grodan boll vs det susar i säven (svensk  vs engelsk barnkultur och dess traumatiska påverkan på det uppväxande släktet) och ett dataspel om andra världskriget där man möjligen kunnat ändra historiens förlopp. en ganska typisk diskussion i det sällskapet.

det är kul med människor som det går att diskutera med, särskilt om de är i en annan ålder än man själv. bland våra barn har diskussionerna alltid gått höga, och den här kompisen är också ett praktexempel på en som går sin egen väg men har slipat sina argument och vågar stå för det.

ibland önskar man att man kunde konservera vissa sidor och drag hos dem. det är ju inte alla som vågar vara sådana som vuxna.

melodifestivalen

är igång och kommer nu att fylla våra vardagsrum i flera veckor framåt. och våra tidningar. t ex dn, svd, aftonbladet, expressen. . .  det finns hur många proffstyckare och bloggar som helst därute som dissekerar medverkande på alla nivåer. jag menar, dramatik uppstod under genrepet - för att en körtjej fick springa till omklädningsrummet för att hinna byta om inför nästa insats!

om det inte var för kristian luuk så kunde det kvitta. ja, förresten, björn gustavsson och den (för mig) nya bekantskapen nour el-refai var också duktiga och kunde gärna fått lite större plats.

den obegripliga balettuppvisningen som var paus-"underhållning" kändes helt fel i sammanhanget. det hade varit bättre med något lite mer populistiskt som ett potpurri av gamla schlagers, eller något roligt cirkusnummer. inledningen med lasse berghagen och arja sajonmaa var däremot helt lysande. kul när stora divor vågar bjuda på sig själva!

och christer sjögren. . . big nonononono. . . väldigt synd att michael michailoff åkte ut, tyckte jag. å andra sidan kommer christer säkert att gå hem i de forna östeuropeiska länderna, oavsett han kommer med i den stora europatävlingen eller inte. succén är redan gjord, lämpligt nog i samband med hans 40-årsjubiléum som artist. Ja, den marknaden, den marknaden.

det är inte lätt att va' ödmjuk

sjöng mats rådberg för en massa år sedan. när man är så felfri som jag. . .

vad är fakta och vad är skryt?

ibland får jag höra att jag är himla jobbig för att jag talar om att jag kan. särskilt mina barn är flitiga att upplysa mig om det. senast för typ en timme se'n.

jag gör inte detta för att skryta. säger jag att jag kan en sak, så beror det oftast på att jag, med viss framgång, prövat det. jag påstår därmed inte att jag är världens bästa på det. alltså. jag kan sy en brudklänning, men jag är inte christer lindarw. jag kan leda en kör, men är inte eric eriksson. jag kan måla akvareller, men är inte lena linderholm. jag kan göra affischer men är inte andy warhol.

jag ger mig inte på något nytt som jag inte, enligt min tidigare erfarenhet, tror att jag klarar av. i så fall ber jag om hjälp. alltså. jag plockar inte isär en soffa för att klä om den utan att ha tillgång till någon som kan sätta ihop den igen. jag sätter inte igång och tapetserar ett rum innan jag har läst bruksanvisningen.

aldrig säger jag att jag kan något som jag vet att jag inte behärskar. alltså. jag ansvarar inte för en hjärnoperation. eller en mattelektion på gymnasienivå. eller att dirigera en symfoniorkester. eller att flyga ett flygplan. eller att sätta dropp på någon. eller att räkna ut bruttonationalprodukten för nepal. eller att programmera om en dator. eller att starta restaurang. eller att åka vasaloppet. eller en massa andra saker som skulle fylla all världens bloggar.

när man kommit upp i medelåldern har man en viss kännedom om var ens kapacitet har sin begränsning, fysiskt såväl som psykiskt. har man dessutom genom en nitisk chefs försorg fått göra en anlagsanalys har man ytterligare insikt. (i mitt fall visade det sig i en objektiv undersökning att min chef hade fått hela mitt yrkesutövande om bakfoten och jag var alldeles väldigt rätt där hon hade fått för sig att jag var fel. men då var det försent. jag var redan mentalt på väg bort. chefen blev inte heller kvar många månader därefter, men det är en annan historia.)

men - om någon frågar om jag kan göra ett eller annat, så säger jag antingen ja, det kan jag, eller också jag vet inte, för jag har aldrig prövat, men jag tror det och skulle gärna vilja försöka. eller också blir det ärligt nej, det kan jag inte. om folk ändå vill ha min hjälp när jag har svarat något av de senare alternativen så är ju ansvaret deras.

tydligen är det väldigt provocerande att säga att jag, även på en direkt fråga, vet att jag kan, när jag kan, och i vissa fall även att jag inte tycker att det är särskilt svårt. i mitt fall vet jag ju faktiskt det både genom erfarenhet och ovanstående undersökning. kanske beror det på att medelålders kvinnor inte får säga så. man skall helst falla in i rollen "inte kan väl jag...", "jag ska väl inte komma här och komma", "ja, jag skall försöka att göra en liten presentation...", "ursäkta, vill ni vara snälla och lyssna på mej i en sekund, jag skall säga något som kan vara lite viktigt..."

en svensk tiger

ytterligare en nyhet från tt i dagens svd: arvingarna till bertil almqvist, som ritade den kända symbolen "en svensk tiger", kräver försvaret på över 3 miljoner kronor för att de har använt bilden som "varumärke" utan tillstånd.

redan i december beslöt försvarsmakten att lägga ner striden, och skaffa en annan symbol. men nu kräver alltså arvingarna att försvaret skall göra rätt för sig i efterhand, för alla år som gått sedan beredskapstiden, då bilden framställdes.

förmodligen är detta ett spår av det nyväckta varumärkesmedvetandet i hela samhället. att ett varumärke eller profil kan vara värt reda pengar, handlas med på börsen och piratkopiera på t-shirts i helt fel sammanhang.

man kan inte annat än fundera över vad som var syftet från början. inte ritar man en sådan bild för att lägga i byrålådan, eller visa upp på konstutställning. nej, det var ett odiskutabelt uppdrag.

i ett citat från stockholms tingsrätts dom år 2005 kan man läsa det här: "en ostridig utgångspunkt i den fortsatta bedömningen är att bertil almqvist 1941 upplät en rätt att utnyttja verket till informationsstyrelsen. däremot är parterna oense om upplåtelsens karaktär och om upplåtelsen kan anses gälla i förhållande till försvarsmakten.


inom ramen för en stor upplysningskampanj, i målet benämnd vaksamhetskampanjen, deltog bertil almqvist genom att göra illustrationer. annat har inte påståtts av försvarsmakten än att det var fråga om ett uppdragsförhållande."

att sedan försvaret fortsatte använda den geniala bilden och beredskapsmuseet tagit den mer eller mindre som logotyp kanske ingen räknade med. då kanske man hade formulerat upplåtelsen på ett annat sätt. den del som hette "informationsstyrelsen" verkar ha upplösts eller gått upp i andra organisationer efter kriget, då den inte behövdes på samma sätt längre. det kan också bidra till dimmigheten kring detta avtal.

frågan är vad döttrarna skall göra med bilden om de inte får ut arvodet. lägga den i byrålådan? det vore ett brott i sig att undanhålla reklamstudenter och allmänhet detta lysande exempel på god text/bildhantering för att så pricksäkert formulera ett budskap.

det bästa vore väl en förlikning där beredskapsmuseet helt enkelt köpte rättigheten till verket för en rimlig summa pengar, så kan man ju använda den efter eget huvud sedan. det kan inte röra sig om jättestora pengar i hela försvarsmaktens budget.

och arvingarna till bertil almqvist borde kunna leva rätt bra på rättigheterna till barna hedenhös.


släkten är värst

alla blåögda människor har en gemensam förfader för mellan 6000 och 10 000 år sedan, hävdar den danske professorn hans eiberg i dagens svd. i samma tidnings pappersupplaga finns en artikel om en studie som utförts på island, tyvärr hittar jag den inte i nätupplagan. (inslaget kommer från tt) dessa forskare har kommit fram till att det kan ge vissa evolutionära fördelar om det förekommer viss inavel i en population. parterna skall dock inte vara så nära släkt som syskon, då blir det tvärtemot skadligt för avkomman.

islands befolkning har troligen den mest homogena befolkningen på jorden och det finns en komplett släktdatabas som sträcker sig 1000 år bakåt i tiden. imponerande. (och i och för sig inte svårt att förstå när man vet hur noga de är med att bokföra sina hästar.)

skaka tass, kusin!

på tv ikväll

är det premiär för det filmade radioprogrammet lantz i p4. lite knäpp idé, men det har gått förut och funkar förvånansvärt bra. tv2 19.30.

kl 20 00 spelar jag in på spåret eftersom det är k's favoritprogram och han inte kommer hem från stockholm förrän mitt i. och jag får bestämma själv till kl 21 00, då blir det 2900 happiness, den nya danska serien. jag såg första avsnittet och har missat flera sedan, men danska serier brukar vara bra. även om det inte blir någon ny "matador".

sedan lär vi kolla in det inspelade programmet, k kan/vill nog inte hålla på det.

därefter får vi se, fredagskvällarna brukar vara ganska korta hos oss, av förklarliga skäl. det är jobbigt att ha två jobb och pendla från kust till kust.

fyra sekunder

ungefär så länge syntes vårt hus i tv 4-nyheterna alldeles nyss. bakom den släckta bilen som en av rånarna hade satt eld på innan.

alltså, riksnyheterna! wow!

four seconds of fame. . . ! (14 minuter och 56 sekunder kvar)

lite ledsen

inte arg och inte ens irriterad, men ändå.

för en stund sedan fick jag veta att ett jobb som jag hade tänkt lite flyktigt att där skulle man kunna erbjuda sig att göra en insats - där hade redan en annan tjej hunnit erbjuda sina tjänster och företagaren hade ingen aning om att jag fanns på mycket närmare håll.

och alldeles nyss fick jag veta att en företagare som jag hade erbjudit mig att göra saker åt, och till ett mycket bra pris - där hade en av mina konkurrenter gjort vissa av de sakerna helt gratis. . . som har ett företag som går jättebra och inte behöver göra saker gratis eller till underpris för att marknadsföra sig.

man blir lite trött. jag har inte råd att annonsera ens. . .

framåt kvällen

är avspärrningarna borta och man kan åter ta bilen till torget i staden lagom.

frågan är om de 15 personerna som var i banken vid råntillfället kommer att kunna gå in där igen. arbetsplatsen har påbörjat krishantering och debriefing, men stadsborna då? något av oskulden är för alltid förlorat.

hela sveriges undre värld vet förstås att det inte finns polis här alla dagar i veckan. och vilka dagar och timmar de är här, på sitt fina kontor. de vet också vid vilken tid det finns mest pengar, eller några pengar alls som kan vara värt att göra ett rån mot, på banken.

trots att varken egendom, byggnader eller personer kommit till skada går hela staden nu i en orosdimma - lika påtaglig som dimman över sjön denna fuktiga februarifredag.

ta fast dem! ta fast dem! vi är vana vid ett händelseförlopp på en timme, inklusive reklamavbrott.

nyheterna

sade att tre maskerade och beväpnade rånare hade besökt banken vid stora torget.

de försvann i en flyktbil av okänt slag, som nu efterspanas.

oklart hur mycket de fick med sig, eller om de fick med sig något alls. polisen genomför just nu förhör och teknisk brottsplatsundersökning. termer som annars bara hör hemma i mordkommissionen och anmäld försvunnen. inte i staden lagom, idag, irl.

ture sventon, kom tillbaka! allt är förlåtet!

mer dramatik i staden lagom!

medan jag sitter här i frid och ro vid min dator hör jag plötsligt sirener utanför. kort efter ringer dottern och meddelar att banken vid torget är rånad!

tittar ut och konstaterar att "vår gata i sta'n", som är strög och genomfart genom stadskärnan, är helt blockerad av en brandbil som tagit sig an ett brinnande fordon som står tvärs över gatan. flera andra bilar som tänkt sig upp emot torget står och väntar eller vänder otåligt på vår parkering och tar vägen runt.

räcker det inte med inbrottsvågen i bilar och villor? måste de ge sig på banken också nu?

sätter på lokalradion. fortsättning lär följa.

skillnad på skit och pannkaka

sveriges radio citerar i nyheterna idag en artikel ur dn, som handlar om amerikansk kostforskning.

det konstateras att snabba kolhydrater och animaliskt fett är förödande för hälsan på många sätt. studien är utförd under 20 år och omfattar 85 000 kvinnor i usa.

men det är skillnad på kolhydrater och kolhydrater. snabba, som i vitt mjöl och socker, är alltså inte bra. däremot långsamma, som i bönor och fullkornsmjöl, är tvärtom mycket bra.

fett och fett måste man också hålla reda på. fram med de gamla skolböckerna om mättat, omättat och fleromättat fett - för alla växtfetter är inte fleromättade (ex kokosfett). och animaliskt fett är inte helt igenom dåligt jämfört med alternativen. läs t ex boken "den hemlige kocken", så förstår du.

ååå, nu blir det för mycket igen! finns det något lätt sätt att se skillnad på snabba och långsamma kolhydrater? eller mättat och omättat fett?

att släppa en böna och en snabbmakaron på köksgolvet och säga "först till tröskeln"? att fråga rapsoljan och istret om de vill ha efterrätt?

nä, jag är böjd att strunta i alla expertråd, äta frukt, fullkornsbröd och annat som jag mår bra av, och sticka emellan med pannkakor, en semla eller lite lösgodis när jag känner för det. det mår man nämligen också bra av, om det inte blir alltför ofta.

toner och ljud

oj oj, vilken eftermiddag det blev i går!

det visade sig att hela gänget kom med samma tåg och alla blev glada att se mig - - - såg det ut som, i alla fall!

men k och jag gick iväg och käkade sushi (vad annars) och pratade livet i nästan två timmar. hon tillhör de där vännerna som man bara hakar i och fortsätter prata med. nu hade det hänt rätt mycket i hennes och familjens liv (igen) och även en del i mitt, så de där timmarna bara flög iväg.

under tiden plockade de andra med sitt. fix med ljudanläggning, arr till nya cd'n osv.

när det började dra ihop sig till uppvärmning och soundcheck, började jag tänka på att avvika ett par timmar, så de fick vara ifred. kunde ju dra runt på sta'n lite. då frågar k om jag hade lust att följa med och "hänga" medan de gjorde sina moment. vilken fråga! om man ville hänga med sina största favoritmusiker alla kategorier, som dessutom är så trevliga människor och vissa (ja, p) kommer ihåg mitt förnamn och hur jag är släkt med k. . .

om jag skulle berätta steg för steg vad som hände, vad vi gjorde och vad som sades, så skulle läsaren av denna blogg förmodligen undra lite över mitt liv i övrigt. vad var det för speciellt och häftigt med det, då? därför behåller jag detta för mig själv och lever på upplevelsen ett bra tag framåt. det kan inte vara många som får chansen att få en sådan inblick i deras vardag som jag fick. och några små "hemlisar" om kommande upptåg på köpet.

konserten var som alltid ytterligare en höjdpunkt, förstås. man tycker att jag borde ha vant mig, efter drygt dussinet livekonserter och alla cd-skivor som då och då fyller huset med ljud. men det har jag inte. och om några månader eller något år kommer jag att känna av abstinensen efter en live-"kick" igen.

högst två år får det dröja! det blev nästan ett löfte. . .

ingen vanlig torsdag

om en liten stund skall jag byta om, sätta mig i bilen och dra till stora grannstaden. där skall jag möta "kusinen från storsta'n" som kommer med tåget, och luncha med henne. har inte träffat henne på ett par år, det skall bli jättekul att uppdatera varandra. konstigt nog tycker hon, som lever ett så totalt annorlunda liv än jag, att det är lika kul att träffa mig som jag tycker det är att träffa henne.

hon har ett betydligt mera oregelbundet och upptaget liv än jag, dock, särskilt sedan hon fick barn, så det blir när hon kan. jag kontaktar lite då och då, och passar det så slår vi till. så ser vår relation ut.

idag passar det alldeles extra bra. hon kommer ett par timmar tidigare än gruppen hon jobbar med, så vi hinner ses ordentligt innan det är dags för soundcheck. och sedan har hon ordnat konsertbiljett till mig i kväll också, den gulliga människan. efter konserten åker de alla direkt tillbaka till storsta'n igen, för i morgon skall de sjunga i dalarna någonstans. underbart är kort.

någon gång skall hon ta familjen med och hälsa på oss här i staden lagom. det har vi planerat. fast det ligger inom en obestämd 10-årsplan.

nytt betygsystem

dags att fixa ett nytt betygssystem igen. idag läser jag flera artiklar om för och emot, här, här, här och här
t ex.

det kommer aldrig att gå att få till ett helt igenom rättvist betygssystem som alla är nöjda med. varför? helt enkelt för att alla människor, och alltså även alla skolelever, är olika.

samtidigt som alla vägar ligger öppna för dagens ungdomar idag på ett helt annat sätt än bara för någon generation sedan, är samhällets krav och förväntningar samtidigt större. så också den unges krav på sig själv.

om du lyckas svara på frågor och fylla i prov på det sätt som läraren hade tänkt ut, får du bra betyg. om du ifrågasätter och diskuterar, och ger divergenta svar på konvergenta frågor, så kvittar det hur intelligent du är, det kommer inte att synas på dina papper. dessutom kanske du hör till en annan grupp, där intelligensen sitter i händerna och formuppfattningen.

det kommer alltid att finnas en viss procent människor som inte klarar att knäcka enigmat och gå in i skolans och lärarnas tänkesätt. de kommer inte att få bra betyg i den skolform som idag är rådande. tough luck.

målet skulle inte vara att alla skall in på gymnasiet eller högskolan. alla passar inte där. låt ribban vara hög vid intagningen och bevara kvalitén på högskolepoängen. inför i stället ky-utbildningar och lärlingssystem till så många praktiska arbeten som möjligt, gärna med lika lång "studietid" som kamraternas på högskolan. alla behöver studera basämnena svenska, matematik och engelska, gärna även historia och samhällskunskap till en viss nivå, men alla behöver inte förberedas för forskning med b-, c- och d-uppsatser.


teknikstress

när man slår på datorn och inte kommer ut på internet när man vill blir man mer stressad än man kan tro.

det trådlösa nätverket i vårt hus vill inte alltid det vi vill. ibland fungerar det att bara starta om datorn, ibland att stänga av själva modemet en liten stund och ibland hjälper varken hot eller lämpor.

då undrar jag om någon försöker säga något.

"kommer du ihåg tiden före mobiltelefon i var ficka? före e-mail, sms och chat? du cyklade hem till kompisen och ringde på när du ville något. du hade massor av brevvänner. mammorna ropade in barnen när maten var klar och man satt inne vid den fasta telefonen och väntade på att folk skulle ringa tillbaka."

det blev folk av oss också.

vardagsdrama i staden lagom

en bil kör in på den bilfria gården och stannar utanför mitt köksfönster.

en kvinna springer ut och in i huset mitt emot.

efter några minuter kastar jag ett öga genom fönstret igen, nu står det även en ambulans där.

håller andan; vem? vem? ambulanspersonalen kommer ut och går in igen. som en gam känner jag mig, bevakande bakom mitt insynsskydd utan att tända lampan.

kvinnan med bilen kommer ut med taxen och en påse hundmat under armen. strax efter kommer ambulanspersonalen bärande på tanten mitt emot. hon är blåslagen i ansiktet. vad har hänt? vad har hänt?

de lastar in båren i bilen. jag står förstenad i mitt kök så att de inte skall tro att jag står där och tittar. aldrig att jag skulle gå ut och fråga hur det står till. vi är ju i alla fall i staden lagom, sverige.

taxen skäller ilsket och gällt som aldrig förr. ambulansen far iväg. bilen far iväg. kanske blir det en notis i tidningen. troligen inte.

och jag återgår till mitt.

planerar mitt liv

med oregelbundna mellanrum får jag ett "ryck" och städar upp lite i mitt liv.

ringer vårdcentralen och kollar den där nya medicinen jag blivit tipsad om, ringer banken och kollar upp fakturan som skulle betalas med autogiro men som inte drogs från kontot, beställer den där ansiktsbehandlingen som jag fick presentkort på när jag fyllde år för 2 ½ månad sedan, kontaktar gamla kompisar som skulle "titta över nå'n gång". det kan även hända att jag av bara farten stryker en hög ren tvätt som blivit liggande, lagar trasiga jeansblixtlås eller rent av tar tag i det där tyget som blivit liggande och verkligen syr något av det.

sedan känner jag mig som en ny och bättre människa en stund.

kvällens tv

ikväll sätter jag på filmkrönikan på tv 2, som handlar om sundance-festivalen - världens största festival för independent-film.

kl 21 00 slår jag över till lost, past, present and future, mest för att se om serien fortfarande har kvar sin tjusning.

eventuellt spelar jag in velvet, som börjar kl 21 30 på tv 2. upplägget påminner lite om programmet "stil" på radions p1, som jag tycker jättemycket om. jag blev inte så förtjust i det första programmet, men det kan ju bli bättre. det är dessutom bra att ha inspelade lite lagom korta  program att titta på när man trampar motionscykel.

oväntat besök

facebook är bra till mycket, säg inget annat.

då menar jag inte i första hand den oändliga mängd tidsstjälande "quizzes" om allt från dina vänner till din barndoms tv-program. inte heller de olika typer av "walls" där man kan skriva meddelanden till "hela världen" (dvs de "friends" som du har lyckats skrapa ihop i nätverket. flest "friends" när man dör vinner, heter det. frågan är vad man vinner?)

nä, dels är det den lilla rutan där det står vilka födelsedagar som är "coming up". under förutsättning att vännerna har skrivit in sina födelsedagar, förstås. då kan man skicka en liten hälsning snabbt och lätt, och behöver inte skämmas för att man glömt - igen. . .

dels lär det vara ett "skyltfönster" där potentiella uppdragsgivare kollar upp vilken typ av person man är egentligen. mest vanligt i min bransch, tydligen, så det gäller att framstå fördelaktigt.

dels är det den lilla rutan för "status" där man så ofta man vill kan skriva in en liten rad om hur man mår, vad man gör, vad man vill, vad man känner. . . ungefär en fjärdedel av mina "friends" brukar skriva in något så gott som varje dag och det är lite kul att se vad folk sysselsätter sig med. jag själv brukar skriva varje dag när jag sätter på datorn, och ta en titt över vännernas "status" ett par gånger under dagen.

idag hade en av släktingarna från grannlänet, 2 timmar bort, skrivit att hon skulle vara i staden lagom hela dagen. ojsan, här fick man passa på! det är inte alltför ofta. efter lite sökningar fick jag tag i henne och hux flux hade jag gäster på fika och kom iväg bort på en mindre släktträff frampå kvällen.

allt tack vare facebook.

trött, överansträngd eller känslig?

sedan några år tillbaka får jag på vårkanten lite problem med mina ögon. huden runt ögonen blir torr och det svider och kliar även i själva ögonen.

när detta började, var jag mitt uppe i en intensiv studieperiod, med flera timmar per dag framför datorn, varför jag befarade att det hade med strålning eller elallergi att göra. en hudspecialist på närmaste regionssjukhus tog mig ur den villfarelsen, det behövdes bara en bättre hudkräm, och så var det ur världen. förmodligen bara den vanliga torra inomhusluften och statisk elektricitet som blir så här års.

nu är problemet här igen. för några veckor sedan var jag på apoteket och sökte efter ytterligare hjälp, just mot ögonbesvären. och eftersom även jag till viss del är mottaglig för reklamens makt, tänkte jag testa visine, som har gått som följetong i reklamspottarna på tv.

och nu fick jag ett nytt problem. det visade sig att det fanns inte mindre än fem olika sorter. "trötta ögon", "trötta ögon sensitiv", "torra ögon", "intensiv" och "natt".  på förpackningarna stod det "för uppfräschande lindring av trötta, överansträngda ögon", "för intensiv uppfräschning av trötta, känsliga ögon", "för lugnande, smörjande lindring", "för intensiv smörjning och återfuktning av mycket torra ögon" respektive "för ytterligare lindrande smörjning av torra ögon under natten". Den sistnämnda var väl den tydligaste, typ nattkräm för ögonen, men jag ville ha en för dagbruk.

jag frågade farmaceuten vad det var för skillnad. hur skulle jag veta vad mina ögon led av?

- det får du känna efter själv, blev svaret.

så jag tog en i högen och hoppades på det bästa. de kostade lite för mycket för att jag skulle köpa en av varje och testa alla på en gång. tja, ögondroppar är ögondroppar, de funkar väl, men jag går med en gnagande oro för att någon av de andra skulle gjort en enormt mycket större skillnad. . .

etiketter ska vara på syltburkar

med förvåning läser jag en artikel i svd om den begåvade regissören, professorn, 63-åringen, mamman, mormodern, glasögonbäraren mm suzanne osten, med rubriken "suzanne osten vill bara vara queer".

hon menar, enligt sitt synsätt, att denna etikett rymmer alla åldrar, alla typer av sexualitet och läggningar. "att inte definiera vad som är det rätta, varken kön, sexuell läggning eller ålder. det handlar om hela människan precis som hon beskrivs i leonardo da vincis teckning". . ."det är den person jag är som är intressant. inte min sexualitet. vi lever i ett sexfixerat viktorianskt samhälle". . ."som queer kan man även vara icke-sexuell om man vill" (citat ur artikeln)

jaha, så då är jag också queer. konstig tanke. när jag tänker queer ser jag något helt annat framför mig. jag skulle aldrig komma på tanken att kalla mig queer och med det definiera mig som "en person som bryr sig mer om människan och personligheten än dess kön eller läggning". jag behöver inte ytterligare en etikett, i synnerhet inte en så svårtolkad etikett.

en av skillnaderna mellan mig och suzanne osten är att hon ser det som en självklarhet att stötta pride, eftersom hon är aktivist för människans fri- och rättigheter. jag anser att det finns många, många fler sätt att aktivt arbeta för människans fri- och rättigheter. självklart skall alla människor ha samma rättigheter om de uppfyller sitt samhälleliga ansvar = följer lagar och regler och uppträder juste mot andra, oavsett ras, religion, kön. . .

just när det gäller klassificeringen av människor efter sexualitet är jag inte, och kommer nog aldrig att bli, färdig. är en människa hyfsad och trevlig mot mig så spelar det ingen roll vilket kön eller läggning hon/han, eller jag, har. det är av underordnad betydelse eftersom det finns så många andra pusselbitar i människans personlighet, och eftersom jag lever i ett förhållande med man och familj har jag inget behov av att söka kontakter på det sexuella planet heller.

ibland undrar jag om jag är så här "oengagerad" i frågan eftersom jag inte känner någon som är homosexuell. men så kommer jag på att jag faktiskt inte vet om jag gör det. flera vänner till mig/oss lever som singlar och visar inte öppet vilken läggning de har. och jag har jättesvårt att "köpa" de där små tecknen som en del tyder som uppenbara på annan läggning - ett tonfall på rösten, en gest med handen, märkeskläder. jag känner MYCKET heterosexuella personer som älskar märkeskläder! nä, jag orkar inte bry mig. jag har andra intressen gemensamt med mina vänner. dessutom tror jag att alla människor har olika halt av testosteron resp östrogen i sig, vilket påverkar hurdan man är. "manliga" resp "kvinnliga" sidor hos det motsatta könet, alltså.

och jag själv avskyr att bli placerad i ett enda fack. minst ett dussin av följande epitet skulle kunna sättas på mig. du får själv gissa vilka och fundera på i vilken byrålåda du vill hamna.

politiker, trebarnsmor, folkpartist, konsthantverkare, gångtrafikant, fredsaktivist, förskollärare, modefreak, kommunist, småstadsbo, svensk, hyresgäst, bloggare, dramapedagog, ateist, kommunikationsvetare, islandshästryttare, feminist, projektledare, gift, datafreak, miljökämpe, gay, moderat, taxichaufför, pingstvän, tidningsprenumerant, tekniker, ica-kortskund, lärarvikarie, buddhist, kollektivtrafikresenär, gudrun-sjödén-kund, stugägare, invandrare, fackföreningsmedlem, bilist, heterosexuell, licensbetalare, student, egen företagare, blondin, medelålders, akademiker, kvinna, centerpartist, frimärkssamlare, muslim, coop-kortskund, bonde, cyklist, villaägare, akvarellmålare, kristdemokrat, arbetare, körsångare, brunett, socialdemokrat, över medellängd, båtägare, sambo, h&m-kund, hembagare, låtskrivare, miljöpartist, cineast, katolik, trädgårdsodlare

lite segt

är det att komma igång idag.

när jag är hemma och inte har en enda tid att passa på hela dagen så samlar sig det som jag har att göra i en enda stor kluns, man vet inte var man skall börja. och så blir man sittande framför datorn med bloggar eller facebook i stället för att ta itu med andra projekt som att tvätta, stryka, baka, sy och klistra in kort från semestern 1998.

jag har i alla fall fått igång en tvättmaskin med mörk 40-graderstvätt. så nu har jag bestämt mig för att baka en omgång av "det enklaste fullkornsbrödet". det är ett superbra recept som tar lite tid men kräver minimal arbetsinsats = perfekt när man går hemma och drar i brun velourdress och pysslar med annat. (eller inte)

receptet hittade den yngre dottern i en tdning för några år sedan, minns inte vilken, men jag delar gärna med mig. vill man ha lite mer smak på brödet kan man tillsätta lite salt, någon msk honung, lite anis/fänkål eller någon annan krydda. det funkar också att byta ut lite av mjölet mot t ex grovt rågmjöl och lättfil mot lättmjölk, om det är det man har hemma.

1 liter ljummen lättfil, 50 gram jäst, 2 dl linfrö, 3 dl rostade solrosfrön och 850 gram (13 ½ dl) grahamsmjöl blandas och får jäsa ca 30 min. fördela i två smorda elelr pappersklädda avlånga formar (1½ liter). sätt in i kall ugn och slå på värmen på 200 grader. grädda i 1 timme, täck med folie och grädda i 45 minuter till.

tips: låt kallna helt, gärna till nästa dag, under bakduk så att inte skorpa blir alltför hård. skiva upp limporna i tunna skivor och frys in i lagom "portioner" efter hushållets behov.

frukost

- viktigaste målet på hela dagen. utan frukost skulle jag aldrig överleva - nja, kanske en överdrift, men skulle ha betydligt svårare för att komma igång på dagarna i alla fall.

oavsett vilken tid jag måste upp (nej, jag är inte morgonpigg!) så äter jag 1-2 smörgåsar på grovt bröd eller knäckebröd, en tallrik lättyoghurt med müsli alt havregrynsgröt med lättmjölk, en frukt och en kopp kaffe eller te beroende på vad magen säger. det kan bli ett kokt ägg också, då blir det oftast en macka mindre.

aldrig juice - konstigt nog vrider sig min mage i kramp av det, men inte av att äta en naturell apelsin. tja, "känn dig själv", som grekerna sa, då äter jag hellre en apelsin och mår bra.

aldrig heller bacon och äggröra på morgonen. eller danska wienerbröd med "chokoläääde". det åker upp och ner hela dagen.

vill jag lyxa till det lite så blir det, beroende på årstid, färska jordgubbar/blåbär/hallon eller en fruktsallad skuren dagen före som får åka ner i yoghurten. och någon gång rostat bröd med engelsk frukostmarmelad (lite bitter smak) och en smakrik ost.

mmm, det var en bra film

framför allt regin, som inte lämnade något åt slumpen.

ljussättningen, som ständigt bäddade in de gulbeige väggarna i lysrörsgrått sken.

och castingen, enbart "personer med udda utseende".

men "rolig"? njaaae

filmstudio

det brukar vara torsdag när det visas högkvalitativ och smal film i staden lagom. så icke idag, då det ju är tisdag.

på torsdag är stadens medborgarhus uthyrt till andra ändamål, och det skulle fungera sämre att flytta filmvisningen till nästa vecka, eftersom det är sportlov. så nu blir det film i kväll.

den film som skall visas är roy anderssons "du levande" som kom så sent som i höstas. k var och såg den då och skrattade precis hela tiden, påstår han. han skulle gärna sett om den nu, men eftersom han jobbar som han gör - överallt utom lagom - så funkar det inte att vara med i någon regelbunden aktivitet i veckorna. och filmstudion fungerar nu en gång så att man måste betala för alla filmer även om man bara vill se en eller två. fast det är å andra sidan så billigt så när man har sett två filmer så har man "tjänat in" de andra. Och den här terminen har de klämt in fem stycken.

jag är inte säker på att jag vill se just den här filmen tillsammans med k i vilket fall. om han skrattar precis hela tiden. jag vill själv känna var jag vill skratta i den sortens filmer - inte vara "tvungen" att tycka att alla situationer är något att gapskratta åt, bara för sällskaps skull.

jag erkänner att "sånger från andra våningen" liksom "fyra nyanser av brunt" lämnade mig i ett tillstånd av - ja, lite missmod kanske är rätt ord. inte feel-good i alla fall. medan en dyster roadtrip som "little miss sunshine" lyckades skruva det hela ett helt varv så man gick ut med ett leende på läpparna. precis som "mannen utan minne". kanske övertolkar jag en massa saker i onödan.

det säger i alla fall k.

utan tvivel är man inte klok

om man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp

säll är den som har till rättesnöre att man nog bör tänka efter före

- detta var några bevingade ord signerade tage danielsson som skulle fyllt 80 år just idag. om inte cancern kommit emellan.

det blev lite gråare i sverige när han dog, 1985. men tack och lov finns det mycket bevarat av honom i skrift, på film och inte minst i radions ljudarkiv.

det är svårt att hitta någon värdig efterföljare som fyller ut hans skor. de flesta av dagens komiker, satiriker och andra skribenter kommer inte upp i hälften av hans språkkvalité. och i dagens snuttifierade informationsflöde finns dåligt med plats för den reflektion och eftersinnande fundersamhet som var ett annat signum. han hade en bred omvärldsorientering som han utnyttjade för att skapa en till synes saktmodig satir som sannerligen visste var den tog. och som i förvånansvärt många fall är tidlös.

förutom den nya boken om tage danielsson vill jag tipsa om boken svenska ord: saga och sanning


 

underbarn

jag fick just detta klipp från youtube på facebook.

drygt 8 minuter oklippt film där en tvååring pekar ut nästan alla länder på jorden, från ecuador till turkmenistan.

dessutom kan hon säga namnen också i de flesta fall.

jag hade en gång en tvååring som bl a kunde alla tre verserna av sången om kungens lilla piga. med melodi.

det var innan vi hade någon filmkamera. annars hade kanske hon också hamnat på youtube.

vad hände med den tvååringen? hon är snart 25 och utbildad 1-7-lärare.

semmelkommentar

nu är jag hemma och har ätit min nyttiga lunch bestående av gevalias pulvercappuccino, en supergrov hembakad ostmacka samt en semla. om jag äter ett päron också blir det nog en väl balanserad och sammansatt måltid . . . tror jag.

semlan inköptes på bageriet/fiket vid torget med det prosaiska namnet vete&råg. de är mest omtyckta för sina speciella surdegsbröd med lite olika kollijox i, men på senare tid har de kommit starkt även på konditorisidan.

priset 18:- var nog ganska lagom för en perfekt semla. mycket kardemumma i den luftiga vetebullen, lagom söt, hemrörd mandelmassa och riktig grädde utan en massa pösmedel i. så ok, den får högsta betyg.

är det så att du har glömt varför man skall äta semlor just idag, kan du läsa här. mer om semlor här och här, samt tips på var du kan hitta de bästa semlorna i Stockholm.

tisdagen rullar på

tisdagar är egentligen rätt tröga. man har kommit över måndagens starta-upp-känsla efter helgen och det är fortfarande långt till nästa helg...

den här tisdagen är det ju fettisdag, så då kan man åtminstone unna sig en semla. jag har lyckats hålla mig ända tills nu, faktiskt, och skall inte köpa någon mer efter idag heller hade jag tänkt. så nu är frågan vilken av staden lagoms tre bagerier man skall välja att gynna.

det lutar åt det framme vid torget, jag har inte prövat deras semlor än sedan de öppnade för bara något år sedan.

dessutom har jag den vägen förbi när jag går hem.

återkommer med recension!

supertisdag

inte för att jag personligen är särskilt politiskt aktiv. men jag lever ju ändå i staden lagom, sverige, världen.

det finns en supermakt kvar. tror de.

det är mycket usa nu. dags att välja ny president. har du inte hängt med alls, uppdatera dig t ex här.

denna supertisdag lär vara en alldeles extra avgörande dag. inte fattar jag riktigt varför. ett invecklat valsystem med delval i olika nivåer har redan skåpat ut ett antal förhoppningsfulla kandidater. idag är det tydligen 5 kvar.

av dem är en kvinna och en svart.

jag har aldrig fattat det där sättet att dela upp människor i kategorier heller. har man en sextondels "svart blod" i arv, så nog är man "svart" även om det inte syns. och varför är det så viktigt att markera? kvinnor och män är ju fortfarande tydligt distingerade, men är det inte viktigare vilka meriter och kvalifikationer de har för att styra en union med några hundra miljoner människor, än vilket kön eller folkgrupp de tillhör?

enda fördelen med en viss etnisk spridning är att det kan få fler medborgare engagerade och faktiskt masa sig iväg och rösta. det tycker jag skall bli intressant att se, den 4 november, hur många fler som har röstat. valdeltagandet brukar ju vara väldigt lågt jämfört med sverige i alla fall. snacka om demokrati.

men tyvärr tror jag inte att det blir så stor skillnad i praktiken med en ny person i toppen. staben och organisationen omkring, och alla delstater som skall säga sitt, gör att det blir som att manövrera en pansarkryssare.

lycka till i alla fall.

ikväll tittar jag på

tv2, kl 20 00 staden där tiden stannade. måste passa på att uppleva lite 70-talsnostalgi från min gymnasietid.

alla latinare på skolan gjorde en utflykt till louisiana i danmark för att se jubileumsutställningen om pompeji år 1979, 1900 år efter det stora vulkanutbrottet som konserverade ett helt samhällsskick mitt i vardagen. en mycket fascinerad utställning.

är filmen lika bra som utställningen kommer jag att sitta där i soffan med rysningar längs ryggraden. den makabra katastrofturismen har sin underliga tjusning och jag berörs sällan så mycket som när jag ser vardagsföremål - skor, leksaker, glasögon - som brutalt berövats sina ägare och skyfflats ihop i högar.


idag var det lagom

att plocka ner mitt fina granris med belysning i från balkongräcket, tyckte jag.

det har suttit där sedan lördag före första advent. det är inte vilket räcke som helst, utan modell "paradbalkong" som hela sta'n passerar typ varje dag.

jag tänkte ta ner det i lördags, men då kom ett ymnigt snöfall och förvandlade det till den sagolikt vackra dekoration det var tänkt att vara och jag hade inte hjärta att ta ner det.

så jag blekte slingor i håret i stället. alldeles själv, eftersom ingen kände för att hjälpa mig.

men nu har jag tagit ner granriset.

solen har visat sig nästan hela dagen och fåglarna har börjat kvittra i träden vid ån. och ljuset dröjer sig kvar allt längre framåt kvällen i staden lagom. det blir vår i år också!

genväg eller senväg - för miljön

man tror ju att det ska vara bättre att ta tåget än flyget, även när man skall utomlands.

men kostar det typ fem gånger så mycket som flyget för bara resan, så fattar man ju att folk inte väljer det, hur många isbjörnar det än är synd om, eller hur många översvämningar det än blir i mellaneuropa.

i dagens svd finns en artikel om en familj på fem pers som hade kollat resa till london. på sj säger man att marknaden mellan skandinavien och london inte är så stor, det är fler bolag inblandade osv. men varför kan man hitta billigare biljetter i tyskland, frankrike och belgien då? se till att öka marknadsandelarna då!

hallå, sj, vakna! vi är många som skulle vilja ha prisvärda alternativ på resor ner i europa, inte bara tågluffare!

lite jobbigt

måste jag erkänna att det är med all denna reklam som hoppar runt mina inlägg, utan att jag har någon som helst koll på den.

jag som har bloggat på reklamfria platser i tre år har nu fallit till föga och skaffat en ny blogg på ett kommersiellt ställe.

men men. så småningom får jag väl väga upp det hela med att göra egna tips om vad du som läser skall köpa eller låta bli. försöker läsa och inspireras av mina medbloggare.

förresten har jag på mig ett par svarta jeans från lindex och en jadegrön långärmad t-shirt från capuccini.

om någon undrar.

"dom smiter med allt mitt guld..."

under de senaste veckorna har staden lagom drabbats av en mängd inbrott. det börjar bli riktigt otäckt nu. flera stölder i veckan.

några blir av med bildelar, t ex airbags som skruvar ur vissa bilmodeller och försvinner spårlöst.

andra får inbrott i bostäder och blir av med tekniska prylar som tv-apparater, och åter andra förlorar guldsmycken - medan silver och annat som också är värdefullt får vara ifred.

ett äldre par i min närhet råkade ut för den senare typen av inbrott i förra veckan. mycket små brytmärken på ett fönster, inte ett dammkorn som lämnade spår. alla askar prydligt kvar i byrålådan, tömda på guldklockor, ärvda ringar och halsband som samlats och vårdats under ett långt liv. allt minnessaker med större affektionsvärde än de tusenlappar som man kanske kunde få ut vid försäljning på marknaden. polisen misstänker att sakerna skickas iväg utomlands och avyttras omedelbart.

om det ändå var så enkelt som det är i barnkulturens värld. när det är robin hood som tar från de rika skurkarna och ger till de fattiga. eller som i ture sventon där det är "ständigt denna vessla" som skall fångas in med hjälp av ett lösskägg eller herr omar. här i staden lagom kan man tro att det är minst tre olika ligor som är i farten.

i svd idag läser jag att åke holmbergs böcker om ture sventon skall ges ut på nytt, 60 år efter premiären. de utspelas ju i ett stockholm inte så olikt vår lilla stad idag - kanske kan polisen i distriktet lagom få lite tips från denna snillrike privatdetektiv. eller det kanske finns plats för en sådan att etablera en verksamhet här - så mycket som det händer nu skulle han säkert få ihop till sin dagliga temla!

måndag morgon

och det är mörkt i staden lagom.

ligger kvar i sängen och väntar på att klockan skall ringa, och ligger därefter kvar i ytterligare några minuter för att bestämma om jag skall gå upp och trampa några varv på träningscykeln eller ligga kvar en halvtimme till.

jag har varit vaken av och till sedan halv 3.

går i alla fall upp och tar 40 min interval på cykeln. det känns mycket bättre efteråt.

tv 4 snuttifierade nyheter om valet i serbien och uppsättning av operan friskytten efter 60 års tystnad, efter principen "snart kommer detta, men först en intervju på enochenhalv minut om detta, som är något helt annat" - och så reklam. tacka vet jag public service.

men genom fönstret en svag strimma av orange som stiger och bleknar under min cykeltur. kanske blir det ändå klart idag, som de lovade i väderleksrapporten.

välkommen till en alldeles ny blogg!

en lagom blogg.

en blogg skriven av en medelbloggare - vi vet idag att de flesta av de ca 1% svenskar som är bloggare även är kvinnor. denna kvinna är dessutom medelålders.

en blogg utan de extrema modetipsen, skvallret, elakheterna och självfixeringen.

en blogg med ett begränsat persongalleri.

en blogg som utspelar sig i den mest genomsnittliga av alla svenska miljöer - ett stenkast från grönköping.

en blogg med korta inlägg. därför slutar detta korta inlägg här.

RSS 2.0