lagomblogg

i och med att jag har jobbat i fyra hela dagar vid det här laget så har det genererat så mycket energi så jag har sytt färdigt balklänningen åt min "lillkompis" som tar studenten, och även lagat 12 matlådor som jag skall släpa med mig på bussen till den stora staden.

det lönar sig nämligen dåligt att jobba deltid och gå ut och äta för 70:- per dag.

det är verkligen konstigt, när man har mycket jobb så hinner man med det nödvändiga hemma också - nöjaktigt i alla fall. sedan finns det säkert ett "brytningstal" där också, klart man inte kan jobba hur mycket som helst och hinna allt man vill. men jag får i alla fall mer motivation att ta tag i sakerna när man vet att man har begränsat med tid på sig - om jag säger så i stället, då.

de första veckorna skall jag få jobba nästan heltid för att komma in i uppgifterna. när det sedan är klart hur t's sjukskrivning kommer att se ut mera konkret, så skall jag gå över på hans halvtid.

och jag har fått en dator att bära omkring på. men den måste formatteras om för att vara kompatibel med de andra informatörernas, och datanisse hann inte förrän på tisdag.

jag ser att ni är ett litet tappert gäng som har varit inne och kollat av sidan flera gånger medan jag inte har skrivit något.

beklagar uppehållet, men det är inte helt mitt fel.

som jag har antytt tidigare så har bredbandet i detta hem burit sig synnerligen oförskämt åt, genom att växelvis slå på och av sig, likt en lynnig arabhäst (var fick jag det ifrån, tro?). man har slagit på datorn, nätet har inte fungerat, man har startat om datorn, stängt av router och modem, startat om dator igen osv. rätt som det är lyser en liten grön signal som säger att nu fungerar det. kvickt som en vessla kollar man mailen och lägger sig i startblocken för att skriva en rad i bloggen - så slår det av ...

nu har det varit en sådan där sejouor som pågått i flera dagar, så jag har varit färdig att ge upp och köpa ny utrustning. men idag fungerar det hur snällt som helst.

och nu har jag dessutom plötsligt blivit överhopad med jobb - det känns underbart! ett större uppdrag i företaget plus ett tvåmånaders vikariat som informatör, 7 mil bort visserligen men det går buss som fungerar. och det är deltid, så jag behöver inte åka mer än tre dagar i veckan.

jag låtsas att den här situationen är den som skall vara nu, ett tag framåt. att jag skall ha jobb som jag kan och trivs med och att jag skall vara glad. jag skall inte tänka på juni. inte än. jag vill känna mig värd något i samhället, bara detta lilla, lilla tag innan jag ramlar ut i arbetslöshetens iskyla igen.

i morgon skall jag få min dator att bära med mig i jobbet. då kanske jag hinner blogga lite mer igen. kanske. för när man jobbar så har man raster.

sömnkonferensen fortsätter i grannstaden. inte bara snarkare och killarna vid datorn skärskådas. någon konstaterar också i sin forskning att den som sover mindre eller mer än 7-9 timmar per dygn har svårare att gå ner i vikt.

hur man nu kommer på att forska om något så'nt.

men i alla fall. skönt att få en förklaring! jag cyklar och cyklar men går bara ner 1-1½ kg.

jag sover för lite, helt enkelt!

de här senaste dagarna när jag har varit utan dator respektive bredband hänger fortfarande i.

jag har kommit ur rytmen i bloggandet, känner jag, nu vill det till krafttag!

jag har ju ett ansvar mot mina läsare! ni har ju varit väldans många vissa dagar - undrar om jag känner er, eller om ni läser för att det faktiskt kan stå något intressant här?

det lär jag aldrig få veta.

om en liten stund kommer författaren till den bok jag strax har redigerat färdigt. hon skall titta om hon tycker det är OK, så vi kan skicka den till trycket. alltid lika spännande! hon har godkänt delarna, så nu gäller det att se helheten!
måste nog dammsuga och dra ett tag på toaletten innan hon kommer. säga vad man vill om "städtanterna" på TV4 - på mig har det gett effekt! idag har hela garderoben åkt ut på vädring, och jag har slängt min älsklingskappa från 1994, som jag inte har använt de senaste 5 åren ...

idag läser vi återigen i tidningarna om att presstödet till "andratidningarna" skall bort.

det skall inte drabba läsarna, sägs det. men om, som i svd's fall, 50 miljoner kronor försvinner på ett bräde, då måste väl produkten ändras på något sätt? för de har väl inte tjänat 50 miljoner om året och lagt i madrassen som det har sett ut med presstöd?

antingen måste man dra in på personalen och göra en tunnare tidning. eller skaffa mera annonsintäkter, skriva sponsrade artiklar med "produktplaceringar" (t ex om vin- eller chokladprovningar och bara ha med de fabrikat som betalar för sig), eller sätta in massor av reklam på websiten.

eller chockhöja priset på lösnummer och prenumerationer.

ingen av dessa åtgärder kommer att lämna mig oberörd som läsare.

i ett större perspektiv har vi dessutom hela diskussionen om mångfald, oligopol och yttrandefrihet. men den diskussionen tar vi en annan gång.

idag var jag i huset där ett par av mina äldre släktingar bott tills alldeles nyligen. den siste av dem flyttade ut via sjukhuset - han var helt enkelt tvungen att söka sig ett annat boende, eftersom han blev närmast förlamad efter en stroke och dessutom var virrig redan innan. han bor nu på ett vårdhem där han stortrivs, och har faktiskt levt upp en del sedan han kom dit. so far, so good.

men nu återstår huset. eftersom de som bodde där var syskon och inte hade några bröstarvingar blir det vi sex brorsbarn som får reda upp det med utsortering och försäljning etc. ett par av kusinerna har redan strukturerat upp det praktiska, så nu skall det bara göras så att alla känner sig delaktiga och blir nöjda. den kusin som är bankman har gjort ett excelschema där allt lösöre som är värt något räknas upp, och var och en har en summa att "ta ut" för. en oberoende värderingsman har varit där och värderat så det blir rätt.

idag var jag där tillsammans med den kusin som skött om det mesta i detta hus. det är ju svårt att veta vad som menas med "dansk fajansvas" eller "röllakanmatta" när man inte varit där på jättelänge. de har ju varit gamla och trötta en längre tid och inte kunnat ha "gäster". så vi skulle bara titta vad som var vad.

men man blir sådär sentimental, när man börjar plocka i gamla saker som man minns sedan man var liten. i alla fall blir jag det. när jag hittade en gammal plåtburk med fasters handstil på började jag nästan gråta, men lyckades bita ihop. man blir trött efteråt.

när jag kom hem var det racing till filmklubben, det var precis att jag hann äta litegrann emellan. men där var det en jättehemsk film - a mighty heart - som handlade om en kidnappad journalist i pakistan. då ramlade jag ner i andra diket - de hade varit glada om de hade hittat fasters gamla kakburk ...

hej och hå! nu är jag alldeles matt och skall strax gå och lägga mig. Och undersöka om jag kan sova i natt, tro?

nu pågår en konferens om sömnproblem och sömnforskning några mil från staden lagom. det är fler och fler som sover sämre och sämre. mindre än 6 timmar/natt lär vara "lite".

det innebär att jag hör till den kategorin.

det finns också en kategori unga som helt stör sömnrytmen genom att tillbringa för mycket tid vid datorn. som vänder på dygnet, dricker en massa kaffe och struntar i "mat- och sovklockan".

den kategorin tillhör jag inte. jag sliter mig från datorn vid 8-tiden på kvällen och bestämmer att arbetsdagen är slut då. fast oftast börjar jag inte "arbeta" på allvar förrän framåt 11-tiden, eftersom jag har en massa mail och platsannonser osv att ta hand om och svara på innan jag får ro att ta tag i något pågående projekt.

jag vet en viktig faktor som skulle få mig att sova bättre. ett "fast" jobb med bestämda tider, bestämd inkomst, kaffemaskin och arbetskamrater. idag har jag sökt några till.

varje gång jag är inne i mallen och ändrar i koden så känns det som om jag är på en annan planet.

jag är otroligt imponerad av att jag faktiskt begriper vad det är jag gör. åtminstone ibland. ni ser att jag fixade in sommartiden, va?

jag är nämligen uppvuxen utan varken mobiltelefon, mp3-spelare eller hemdator med allt som därtill hör.

jag köpte min första kassettbandspelare för 198:- när jag var 13 år och en cd-spelare (som var en kombination av lp-, kassett- och cd-spelare) när jag var 30.

i förrgår installerade jag min nya skanner, och en lp-spelare som jag kan föra över mina gamla lp till digitalinspelningar genom. allt går i cirklar. och att jag numera har datorn som mitt viktigaste arbetsredskap skulle jag aldrig ha drömt om när jag gick på gymnasiet.

så var man tillbaka efter byte av plattform och pajad dator som varit på uppfräschning.

i flera dagar har jag känt mig vid sidan av världen. hur gjorde vi innan det fanns internet?

nu skall jag bara försöka ändra klockan till sommartid också, så kan jag börja jobba sedan!