oregelbunden

jag ser att det var några dagar sedan jag skrev här i denna bloggen.

och jag vet inte när jag skriver igen.

rätt som det är dyker det upp något superviktigt som jag måste tänka till på och fästa på cyberspace. men nu när det är så fint väder och allt händer ute har jag knappast tid att kolla mailen ens.

hav tålamod, kära läsare! jag ser att det är en handfull som går in och tittar till mig här varje dag - om det är samma handfull vet jag förstås inte, men det kan jag ju låtsas! så rätt vad det är kommer ett superviktigt nytt inlägg!

en kvinna i min ålder kanske har rätt att vara lite oregelbunden.

april, april!

i dagens gp finns en artikel om det omdiskuterade pariserhjulet som ska eller inte ska byggas vid operan.

detta måste väl vara dagens aprilskämt?

bara det att protestgruppen "stoppa hjulet" skall samlas till demonstration klockan 12 tycker jag tyder på att man vill ha ut folk på sta'n för att räcka lång näsa åt dem. och citatet av informationschefen i amsterdam om att "de förklarade vad göteborgsandan är" låter - misstänkt...

många av de 122 kommentarer som för ögonblicket ligger på webplatsen för artikeln tyder på att jag har rätt!

postnummer-reform



det dunkade till i postlådan. hm, post, skojigt - jag gick och tittade förstås. där låg bara "postkodnyheterna". adresserad till mig. personligen.

jag har aldrig deltagit i "postkodlotteriet". för det första heter det postnummer i sverige. för det andra har jag annat att göra med de pengar jag har. och jag har definitivt inte bett att få hem tidningen "postkodnyheterna" med mitt namn tryckt på flera ställen på framsidan. för att det skall kännas personligt, antar jag - det är ju svårt att ignorera något som ens namn står på - men jag känner att det går in på min personliga integritet. kränker den, rentav.

dessutom retar det mig att det heter "postkod-" och att det är "postkoden" som dras, men så skriver de ändå att det är mitt "postnummer" som kan vinna. det heter postnummer. postnummer. lär er det!

det är faktiskt en del av oss som fortfarande lever som var med om postnummerreformen på 70-talet. vi glömmer aldrig postens fyndiga slogan "numrera numera" för att få oss att komma ihåg att städerna hade fått nummer också för att underlätta postgången. och nu för tiden numreras stadsdelarna även här i lilla staden lagom.


enkla nöjen

för en stund sedan kom ett inlägg på bloggy från annika lantz - eller @lantz, som hon heter i våra kretsar.

hon ville ha en utmaning och efterlyste ett ord som hon skulle ha in i puffen kl 12.07 för sitt program "lantz i p1". frågan kom ca 12 minuter före.

och vems ord kom med? jag var förstås tvungen att lyssna spänt. och där kom det: aprilväder! mitt ord!

skojigt.

och så finns det de som inte förstår vitsen med sociala medier som mikrobloggar...

earth hour

ja, jag tog också bilder under earth hour. har bara inte hunnit lägga in dem i datorn ens.

dessa hektiska helger...

kommer nog i morgon! spännande, va?

vad är det med allsång

som gör att svenska folket släpper allt och skrålar med i allt från "sommartider, hej hej" till "i roslagens famn raj raj raj raj raj raaa"?

allsång på skansen har blivit en institution, från egon kjerrman och bosse larsson till lyftet som kom då lasse berghagen började dra dit världsartister, och det utvecklade konceptet med anders lundin. ännu fler besökande artister, ännu fler rubriker i tidningarna. idag släpps nyheten att även tv4 kommer att ha allsångskvällar i sommar. det blir med lotta engberg från liseberg.

lotta lovar att det inte skall bli några skandaler, bara massor av allsång. och om jag känner liseberg rätt så blir det massor av reklam för liseberg också. men nu är det ju en reklamkanal så det må vara hänt. (vi minns ju ståhejet om julkalendern "när karusellerna sover" för några år sedan i svt....ajabaja! byt färg på kaninerna!)

liv och död vid köksbordet

tittar ut på hamngatan och ser solen ösa ner över bilarna som glider förbi. ja, glider, för det finns farthinder ca 20 meter nedanför på gatan och det är inte meningen att man ska köra i mer än 30 km/h genom den gamla stadskärnan. tyvärr är det en och annan som inte har fattat det, utan gasar på så fort de hunnit över bulan. men de flesta lyder så snällt och kör lagom.

tidningen rapporterar ännu en gång om läkaren som "dödat ett barn" och jag kan inte annat än fundera på medias makt att blixtsnabbt ge oss fördomar. när nyheten först kom ut så fick man intrycket att ett gäng beväpnade och uniformerade poliser hade störtat in på astrid lindgrens barnsjukhus, kastat sig över den kvinnliga läkaren, satt på henne handfängsel och flåsat "you're under arrest. everything you say can and will be used against you.." som i en amerikansk deckare. kvinnan skulle gått in till ett sjukt barn, givit det en dos medicin och därmed agerat änglamakerska inför de chockade föräldrarna.

ingenstans stod det som senare kommit fram genom andra medier, att barnet var så svårt sjuk, så föräldrarna hade givit medgivande till att avsluta livsuppehållande behandling, eftersom denna var meningslös. och då en läkares uppgift är att lindra smärta, ger man ofta lugnande och smärtstillande medel i detta läge.

frågan i detta fall rör sig egentligen om huruvida läkaren gav barnet en för stor dos medicin och därvid snabbade på den död som ändå skulle inträffa inom kort. vad är lagom? dessutom lär det inte stå något om detta i journalen, och det är förstås fel.

här är en artikel som verkar vara trovärdig, så här bör gripandet ha gått till.

i går stod en mycket bra krönika i samma tidning. läs den.

ett intressant samtal

i kväll blev det ett intressant samtal på bloggy angående morgondagens sändning av "på nätet" i p1.

vad händer med alla elektroniska avtryck man gör hela tiden om man plötsligt dör?

koder till banken, tidningsprenumerationer osv går ju alltid att få ut för den som sköter dödsboet. men t ex bloggar, hur vill jag göra med dem?

jag har inte tänkt på det förut.

men jag ville nog att mina bloggar ligger kvar på nätet för alla som vill läsa dem även efter min död. jag ska skriva ett utkast till blogginlägg och koderna till mina bloggar och lägga i ett kuvert, som någon får hitta när jag är död.

frågan är vem som kan tänkas göra det åt mig. min närmaste omgivning är inte så "blogg-minded"...

hm. jag får nog fundera på det ett tag i alla fall.

och där blev jag klar

med en ny artikel till tidningen i staden lagom. en av de uppgifter jag gör ideellt, men eftersom jag har höga ambitioner vill jag inte släppa ifrån mig undermåliga saker även om jag inte får betalt.

det är lite godtyckligt att skicka in artiklar om vad som händer i min organisation. vissa gånger får man in allt man skrivit med flera bilder. andra gånger blir det en liten notis på ett undangömt ställe. ibland publiceras inget alls.

allt beror på vad som har hänt för övrigt i den lilla staden lagom, det förstår jag ju. om någon av redaktionens anställda har varit ute på sta'n och gjort scoopet att våren är här, t ex. då ägnas större delen av förstasidan och minst en helsida i tidningen åt text och bilder om detta faktum. eller om en skola återinviger sin renoverade matsal, eller visvännerna haft årsmöte samma vecka.

allt är en fråga om nyhetsvärdering...

hm, intressant

en liten tanke om statistik. den här bloggen har en besöksräknare. under hela vintern, när jag inte har gjort ett enda nytt inlägg, står det ändå att jag har haft en unik besökare dagligen.

en enda besökare.

är det någon som har lagt den här bloggen som startsida? är det någon som har fastnat så för just den här bloggen bland alla hundratusentals bloggar som skrivs bara i sverige, så att h*n oförtröttligt går in och kollar efter nya inlägg. varje dag. eller är det bara någon sorts grundinställning, att det alltid står på minst en besökare?

inte vet jag. men jag skriver i alla fall min lagomblogg för den enda besökaren. välkommen. ja, det kan vara du!

katastrof i staden lagom

i flera dagar har både riks- och lokalmedia fyllts av stora svarta rubriker om den 22-åriga mamman som mördats i sitt hem i sällskap av sin treåriga dotter.

vad var det som hände?

hur kunde det hända?

varför hände det?

vissa frågor får aldrig några svar. i tidningar och tv stöts och blöts olika spekulationer. familj och vänner står lamslagna mitt i allt detta och konstaterar bara att det har hänt. och måste ta tag i livet efteråt.

en del saker som händer finns det ingen mening med. den här familjen skulle man aldrig gissa kunde drabbas av något våldsdåd. så snälla och hyggliga människor. ändå händer det.

vi andra kan bara tänka en tanke på dem. det finns inga ord till tröst.

monopol eller inte?

idag läser vi återigen i tidningarna om att presstödet till "andratidningarna" skall bort.

det skall inte drabba läsarna, sägs det. men om, som i svd's fall, 50 miljoner kronor försvinner på ett bräde, då måste väl produkten ändras på något sätt? för de har väl inte tjänat 50 miljoner om året och lagt i madrassen som det har sett ut med presstöd?

antingen måste man dra in på personalen och göra en tunnare tidning. eller skaffa mera annonsintäkter, skriva sponsrade artiklar med "produktplaceringar" (t ex om vin- eller chokladprovningar och bara ha med de fabrikat som betalar för sig), eller sätta in massor av reklam på websiten.

eller chockhöja priset på lösnummer och prenumerationer.

ingen av dessa åtgärder kommer att lämna mig oberörd som läsare.

i ett större perspektiv har vi dessutom hela diskussionen om mångfald, oligopol och yttrandefrihet. men den diskussionen tar vi en annan gång.

dagens i-landsproblem

jag lyssnade på ring p1 i helgen. bl a diskuterade en något äldre dam på annandagen varför posten inte kan dela ut påskkort på påskafton. hon hade minsann hört att det fanns gott om pengar, så det kunde inte vara skälet.

för henne var det tydligen otroligt viktigt att korten inte kom fram före påskafton. absolut inte på skärtorsdagen, då kunde man inte önska glad påsk. hellre kunde de komma fram efter påsk, tyckte hon.

nu är det ju så att, som en uppringande brevbärare i samma program påpekade, man kan betala en extra avgift för expressbrev och då få korten utdelade just den dag man önskar, även lördag. och just påskhelgen är ju inte den största kort-skickar-helgen, så det borde ju fungera om man tycker det är viktigt.

damen som ringde om detta var även inne på att posten skulle delas ut på julafton, för önskan om god jul. förmodligen gäller samma regler om expressbrev då också.

men jag undrar hur i all sin dar det skulle fungera i praktiken. posten har ju redan idag en massa extraanställda för att hinna få ut all extra julpost före jul, och en rekommendation om vilket datum man skall skicka iväg den för att de skall kunna  garantera att posten kommer fram i tid. hur skulle det se ut om precis all post skulle levereras på själva julafton? vem skulle ställa upp och jobba med det hela dagen? jultomten?

jag själv tycker det är jätteroligt att få kort och brev som inte är i fönsterkuvert och upptryckta på dator vilken dag som helst under hela året. om jag får ett påskkort tar jag gärna emot det även om det skulle komma i lådan på tisdagen före påsk. och julkorten får gärna komma i november om det så skulle vara. (det går att slå ihop det med ett födelsedagskort i mitt fall, det vore väl smartare ändå?) jag är glad så länge posten bärs ut över huvud taget!

damen som ringde om påskkorten hade väl någon sorts tradition i sig med symbolerna för de olika dagarna i stilla veckan. påsken firas ju till minne av ytterst dramatiska händelser, antingen man är kristen eller jude. men samtidigt har vi ju "facit" - summan är ju att påsken är en glad högtid ändå! det var ju livet som vann över döden!

man kan väl tycka vad man vill om sekulariseringen av skärtorsdag och långfredag och vill man hålla dem i större helgd så respekterar jag det. men jag tycker att man kan ge även postens personal ledigt för att fira påskhelgen, och får man ett påskkort tidigare i veckan så kan man ju lägga undan det och öppna det först på "rätt" dag?

det finns lösningar på allt, om man bara vill tänka ett varv till.


wow!

just nu är jag uppe i exakt 100 unika besökare på min blogg idag! låter som ett slags jubileum av något slag.

det är lite fånigt med statistik-koll egentligen, för jag bara måste gå in och kolla där nästan varje gång innan jag skriver.  det verkar nästan lite tvångstanke. . . - oj, är det bara fem - jaha, nu har det varit tretton till - ojsan, nu har folk verkligen hittat hit!

men lite kul ändå att veta att man har en publik. och att det är flera av er som tittar in flera gånger om dagen!

hur skall jag fira detta nu tro? jag tror jag tar och bakar en grönsakspaj. det är ju nyttigt.

vi ses!

ursäkta!

i dagens dn läser jag att gerry och kate mccann, föräldrar till madeleine som försvann i portugal för nästan ett år sedan, får en ursäkt i flera engelska tidningar.

i dessa tidningar, och i flera media, har föräldrarna utmålats som samvetslösa monster som kallblodigt mördat sin dotter och sedan gömt henne.

dessa uppgifter har byggt på portugisiska polisuppgifter, som var helt ogrundade. det finns inga som helst bevis mot paret. ändå har det blåsts upp en hel hönsgård runt en fjäder: dna-tester från en hyrbil som figurerat i sammanhanget, men inte ens de speciellt säkra.

idag har alltså flera engelska tidningar gått ut med en gemensam ursäkt för att de medverkat till att sprida misstankarna mot paret, och betalar på eget bevåg ett "skadestånd" till en fond som inrättats för att bekosta sökandet efter den treåriga flickan - som, om hon är i livet, alltså är närmare fyra nu. sex miljoner kronor handlar det om, för att ha publicerat ungefär ett hundratal sakfel om dessa personer.

kan man sätta ett pris på ett gott namn och rykte? kommer det inte alltid, ändå, att finnas kommentarer om "ingen rök utan eld"? eller känner de sig härmed rentvådda? det får vi aldrig veta.

ursäkt låter så lättvindigt i sammanhanget. beklagande skulle vara mera adekvat.

och sökandet efter madeleine fortsätter.

hylands hörna, eller vad?

nu kommer siffror som visar att det var drygt fyra miljoner som såg finalen i melodifestivalen i lördags.

halva sveriges befolkning, om man undantar riktigt små barn och riktigt gamla.

mer imponerande: 81% av alla som hade på tv'n tittade på just detta program. grattis svt! då har ni lyckats vad man inte gjort sedan gamle hylands dagar - ni vet, då när alla hela tiden såg samma program - om man hade tv.

komikern och svenska folkets nya nalle-björn gustafsson kunde inte helt dölja vad han kände när han gjorde sin sista entré i meloditurneringen. när han kom in genom globen, där många tusen personer satt och jublade, i solglasögon och med två "livvakter" som oskadliggjorde varsitt "fan" (det hela var såklart uppgjort, men rätt effektfullt) i bakgrunden. väl vetande att ytterligare miljontals människor jublade hemma i sofforna. för ett par sekunder såg han helt ogrumlat lycklig ut, pojken! sedan klev han in i rollen igen.

det är alltför sällan man får se sådant.

vi andra får ägna oss åt att fraska. det är en verksamhet som jag hörde tals om i det utmärkta radioprogrammet mannheimer och tengby den 9 mars. så här skriver de på hemsidan:

"ordet kommer från en förkortning: föreningen för relaterandet av sanna komplimanger.
det är lätt att bli medlem. man bara bestämmer sig så är man med. att FRASKA betyder att man MÅSTE föra vidare komplimanger som man hör.

om någon berättar för dig att någon annan är bra, duktig, gjort något som är värt en komplimang, så måste du föra det vidare till den personen. säg det när ni möts. maila det snabbt till personen. sms:a!"

det var anna mannheimers farmor irma som startade den här föreningen. varför inte bestämma dej för att gå med? så får vi alla säkert se fler ogrumlat lyckliga sekunder framöver!

att stjäla en tanke

hur kan man bevisa att en tanke var din från början? vilka ord du använde och vad som är plagiat?

för några dagar sedan rapporterades att fejden om upphovsrätten till kristina från duvemåla var löst. efter 15 år! skönt att det i alla fall gick att lösa

idag kommer en ny skandal där klädjätten lindex anklagas för att ha snott ett reklamkoncept från en annan byrå.

ibland funderar jag på människor som tar en väldig tid på sig för att göra en grej. ta t ex roy andersson, och hans nya film du levande som tog en massa år att skriva och spela in och allt. tänk om det visade sig att t ex kay pollak satt i sin stuga med en snarlik idé och släppte en film med liknande tema en månad innan andersson var färdig med sitt arbete!

när jag var ungefär 17 år började jag tänka på vad jag skulle vilja att min dotter hette, om jag fick någon. jag skrev aldrig ner det på något papper eller så, men jag minns att det var ungefär då. ett inte helt ovanligt namn med egen namnsdag i almanackan, så det var inget "hitte-på"-namn som blivit populärt på senare tid.

cirka 6 år senare föddes min första dotter, som fick detta namn. något år före hennes födelse hörde jag för första gången att det var någon som kallat sin dotter så nyligen. faktiskt ett par stycken med ganska tätt mellanrum, men i andra städer, och inte i den närmaste kretsen, så för vår del tyckte vi inte att det gjorde någonting för vårt namnval.

när dottern var född och "presenterad" för ytterligare ett par andra vänner (som vid det laget hade två pojkar och en flicka) reagerade kvinnan med att utbrista: jaha! nu tog ni vårt flicknamn! (de hade trots att vi träffat dem ganska mycket aldrig yppat att de hade namn på lager, eller att de tänkt ha fler än tre barn för den delen). jaha, men det ändrade förstås inte på vårt val.

när dottern så småningom började komma ut i världen i 6-7-årsåldern kryllade det plötsligt av flickor med hennes förnamn. nu kan jag nog räkna upp ett 10-tal kända och okända personer, omkring hennes ålder, på rak arm, som heter så.

varifrån kom det här? tankar och idéer verkar flyga fritt och rätt som det är slå ner i hjärnorna på oss vanliga dödliga eller på konstnärer och andra som har detta till sin försörjning. ibland är de säkert inspirerade av något man har sett, hört eller läst, fast man inte vet var eller när. hur skall man då kunna bedöma när det är ren stöld?

det finns bara ett ord

och det är "tragiskt".

andra dagen av "riccardorättegången" (åter ett av de där hemska ihopskrivningsbegreppen som så lätt uppstår när rubriksättarna vill spara bokstäver) och fortsättning följer om vem som gjorde vad, med vilken fot, i vilken ordning och var det tog.

unga killar, inte ens 18 år. en kille på 17 hade druckit "minst" 7 starköl och hade 1 promille i blodet senare på kvällen. hur kan man då minnas precis vad man såg, när det dessutom var mörkt?

vittnesbörd ändras. någon ljuger, frågan är vem.

det är bara så tragiskt, alltihopa. unga killar! en som är död och fyra som kommer att få leva med detta hela livet. offrets familj - syskon, kusiner - och de åtalades familjer - morföräldrar, syskonbarn. . . det berör så många fler runt omkring, som har fått sina liv förändrade för alltid.

varifrån "uppstår" situationer? varför sparkar man på en liggande - oavsett om det tog i huvudet eller i bröstet? hur får ungdomar tag i sådana mängder alkohol, och var finns deras "målsmän", som man har tills man fyller 18?

unga killar. så tragiskt.

bra att veta!

tänk att det görs undersökningar om precis allting. för några år sedan var det en kvinna som väckte uppmärksamhet när hon gjorde en doktorsavhandling om badrumsstädning. nu har det kommit en undersökning som visar att det är bra för arbetsförmågan att surfa på nätet på arbetstid.

men nu vaknar det kritiska tänkandet. mind lab international. det låter som om undersökningen är beställd av något internetföretag - och sist i artikeln står det också att det är dataföretaget hewlett-packard. hm. hur många har deltagit i undersökningen? för att det skall gälla som ett representativt urval skall det vara 1000 slumpmässigt utplockade medborgare. här är det ett tjugotal. alla kvinnor. från sju olika europeiska länder.

mätningar på hjärnaktiviteten plus hjärtfrekvensen visar att de mår bättre om de privatsurfar än om de inte gör det. tio minuters surfande per dag sägs öka välbefinnandet markant. finns det inte andra faktorer som spelar in här, undrar "vän av ordning"? om man äter choklad samtidigt som man surfar? om barnen är friska? om man har levande växter på kontoret?

vad händer om man surfar mer än tio minuter? mår man dåligt då? kanske får man dåligt samvete för att man försummar sitt jobb? eller mindre än tio minuter? känner man att man inte hinner läsa färdigt? hann man inte kolla priser på alla villor man hade tänkt?

nej, den där undersökningen väcker fler frågor än den svarar på. framför allt: hur ser det ut om man gör om undersökningen på män?

ytterligare reflektioner

över melodifestivalen: hur många hörde att carola valt att använda en second-hand-klänning vid johnsson&häggkvist's framförande av sin låt? en eloge för detta! förra gången hon var med var det ju lars vallin och hej och hå. . . visst var den här klänningen också väldigt snygg? en liten fråga: är det här det största fiaskot i hennes karriär - vad skall vi då kalla den planerade utlandslanseringen under senare hälften av 1980-talet?

att sibel och nordman gick vidare berodde inte på att de använde specialsydda designkläder, utan på att de flesta som ringde och röstade tyckte att deras låtar var bättre, hoppas jag. egentligen är det ju melodierna som tävlar och inte artisterna - det glömmer vi allihopa emellanåt.

är det inte artisternas framförande och kläder på scen som skrivs upp eller ner i media, så är det historierna runt omkring. sibels historia med "misslyckande" i idol, nordmans kamp mot drogerna och suzzies svåra sjukdom gav säkert en hel del röster. det kallas marknadsföring. fatta vilken press det är på dessa människor! de måste ha en helt obändig drift att synas och ägna sig åt musik och scen, annars skulle inte en människa med normalt känsloliv (vilket jag förmodar att de alla är) stå ut i en vecka med alla dessa skriverier upp och ner. det finns hur många artiklar som helst som man skulle kunna länka till här.

egetligen skall man ju tänka så här: av tusentals låtar som skickats in av förhoppningsfulla låtskrivare skall 32 stycken väljas ut. hurra för dem! därefter skall artister väljas ut som kan passa för låtarna - en del är ju specialskrivna och självklara, men inte alla. här är det många faktorer att ta hänsyn till. artisterna måste blandas i en lagom mix av äldre och yngre, väldigt kända och gärna helt okända, framgångsrika och kämpande i motvind. dessutom skall artisterna vara intresserade av att ställa upp - passar tävlingen in i deras karriär just nu, och finns det luckor i schemat för både första tävlingen, andra chansen och finalen i globen, samt för europafinalen om det nu skulle gå så långt.

har man klarat sig genom de här stränga urvalsprocesserna så tillhör man redan en exklusiv skara i sverige. och de som inte vinner hela tjottaballongen utan fortsätter att sträva på lite mer i bakgrunden, kan säkert klara sin försörjning på musiken ändå.

till sist en rad om allas vår björn gustafsson. utan tvivel en duktig och ambitiös kille som vet vad han gör och har jobbat hårt för det i flera år. varför måste han få heta "den nye . . . (robert gustafsson, felix herngren, carl-einar häckner etc.) kan han inte få vara alldeles outstanding för den han själv är?

Tidigare inlägg
RSS 2.0