lagomblogg

ibland försöker jag bara låta bli att tänka. t ex nu när det bara rasslar ut pengar, det mesta över ett av barnen.

ja, vi har ju försökt vara rättvisa och när de andra har behövt har vi förstås ställt upp och sett till att det gått ihop sig för dem också, men just nu är det precis som förgjort. det går inte ens att tänka på något som liknar en budget.

yngste sonen tar studenten inom kort. just när vi pustat ut för att han klarat körkortet, med hjälp av några extra tusen rassel från oss redan där, så kommer diverse krav på mössa, balbiljett, finkostym, studiofotografering osv. bara balbiljetten går på 700 spänn. som han inte har. som tur var fick han en smoking till balen alldeles gratis av en välvillig närstående, annars hade det varit ett par tusen till, om han inte valt att ha morfars frack som också hänger i klädkammaren.

ändå har vi ännu inte börjat med studentskylt och menyn till studentmottagningen. och det skall vara en rejäl blombukett till utspringet på skolgården. och så vill man ju ge honom en present dessutom. men sonen propsar tack och lov inte på att få alla andra extra tillbehör som lanseras i sambnd med gymnasieavslutningen nuförtiden. champagneglas med ingraverat namn. speciell penna med datum och namn. guldbroderi på studentmössan (som inte ens är snyggt...). det är ju vi som vill fira honom, och då vill vi förstås att han skall få vara med på det som arrangeras. men man undrar hur ensamstående föräldrar med flera barn fixar det här!

och jag försöker låta bli att tänka. och bara vara glad.

som dessutom är neddragen - är det typiskt för staden lagom?

på vår gård finns 14 "hushåll" (eller adresser, kanske, eftersom två lokaler ligger mot gatan och är affärslokaler).

i öster ligger det stora vattnet, i väster går gatan, norrut rinner den tröga lilla ån och endast söderut har vår gård bostäder som närmaste granne.

vår gård är ganska spatiös, det är en del luft mellan de fem husen. i vårt hus bor bara vi och en affärslokal. de gemensamma ytorna begränsar sig till soprum, tvättstuga och cykelrum i källaren till nästa hus, samt den lilla gräsplätten och sandremsan nere vid det stora vattnet. 

alltså springer vi inte precis ner varandra, vi som bor här. en del går man om, så man känner knappt igen dem.

från vårt sovrum ser vi fönstren till två lägenheter. i den övre bor det sedan några månader en "ny-familj", just ihopflyttad: mina barn, dina barn. ibland är det fullt liv och tänt överallt. ibland är det helt mörkt. i lägenheten under bor en äldre dam. en jättegullig liten tant i kategorin äldre pensionär, som man gärna byter ett par ord med vid soprummet. när vi börjar gå och läga oss vid 11 - halv 12 på kvällarna, och drar ner rullgardinen, ser man henne ofta stöka runt i köket eller sitta framför tv's blåskimrande ljus i vardagsrummet.

under några veckor var det ovanligt stilla i den nedre lägenheten. funderade på hur det stod till. fönsterlampor lyste, ibland i ena och ibland i andra fönstret, annars mörkt och stilla. persiennen aldrig neddragen. hade det hänt något? eller bodde damen på varmare breddgrader i ett par månader, kanske? man vet aldrig med dagens pigga äldre!

en kväll när vi var på väg ut gick vi rakt på damens dotter, som ju är i vår ålder - ja, några år äldre är hon väl. har inte sett henne heller på ett tag. hon stannade och hälsade och sa, att mamma låg på en vårdavdelning i kommunen efter att ha gjort en ganska komplicerad operation, och nu fick vi se hur det gick...

lite lätt bekymrad blir man förstås med tanke på en god granne.

idag när jag drog upp rullgardinen var persiennen nerdragen. ett tecken på att hon har fått komma hem? unnar mig att vara glad å hennes vägnar. snälla granntanter kan man inte få nog av.

de här senaste dagarna när jag har varit utan dator respektive bredband hänger fortfarande i.

jag har kommit ur rytmen i bloggandet, känner jag, nu vill det till krafttag!

jag har ju ett ansvar mot mina läsare! ni har ju varit väldans många vissa dagar - undrar om jag känner er, eller om ni läser för att det faktiskt kan stå något intressant här?

det lär jag aldrig få veta.

om en liten stund kommer författaren till den bok jag strax har redigerat färdigt. hon skall titta om hon tycker det är OK, så vi kan skicka den till trycket. alltid lika spännande! hon har godkänt delarna, så nu gäller det att se helheten!
måste nog dammsuga och dra ett tag på toaletten innan hon kommer. säga vad man vill om "städtanterna" på TV4 - på mig har det gett effekt! idag har hela garderoben åkt ut på vädring, och jag har slängt min älsklingskappa från 1994, som jag inte har använt de senaste 5 åren ...

idag var jag i huset där ett par av mina äldre släktingar bott tills alldeles nyligen. den siste av dem flyttade ut via sjukhuset - han var helt enkelt tvungen att söka sig ett annat boende, eftersom han blev närmast förlamad efter en stroke och dessutom var virrig redan innan. han bor nu på ett vårdhem där han stortrivs, och har faktiskt levt upp en del sedan han kom dit. so far, so good.

men nu återstår huset. eftersom de som bodde där var syskon och inte hade några bröstarvingar blir det vi sex brorsbarn som får reda upp det med utsortering och försäljning etc. ett par av kusinerna har redan strukturerat upp det praktiska, så nu skall det bara göras så att alla känner sig delaktiga och blir nöjda. den kusin som är bankman har gjort ett excelschema där allt lösöre som är värt något räknas upp, och var och en har en summa att "ta ut" för. en oberoende värderingsman har varit där och värderat så det blir rätt.

idag var jag där tillsammans med den kusin som skött om det mesta i detta hus. det är ju svårt att veta vad som menas med "dansk fajansvas" eller "röllakanmatta" när man inte varit där på jättelänge. de har ju varit gamla och trötta en längre tid och inte kunnat ha "gäster". så vi skulle bara titta vad som var vad.

men man blir sådär sentimental, när man börjar plocka i gamla saker som man minns sedan man var liten. i alla fall blir jag det. när jag hittade en gammal plåtburk med fasters handstil på började jag nästan gråta, men lyckades bita ihop. man blir trött efteråt.

när jag kom hem var det racing till filmklubben, det var precis att jag hann äta litegrann emellan. men där var det en jättehemsk film - a mighty heart - som handlade om en kidnappad journalist i pakistan. då ramlade jag ner i andra diket - de hade varit glada om de hade hittat fasters gamla kakburk ...

hej och hå! nu är jag alldeles matt och skall strax gå och lägga mig. Och undersöka om jag kan sova i natt, tro?

är det att komma igång idag. mamma började ringa redan kl 7 i morse - jag hade just somnat om efter att k hade åkt iväg med 05-bussen för vidare transport till stockholm.

mamma har fått tid för starroperation på det andra ögat nu - den 7/4. någon behöver följa med, och eftersom jag "bara" håller på och söka jobb eller uppdrag till mitt företag hela tiden så får det bli jag, när det är på dagtid. inte har jag någon bil hemma heller, så det får jag försöka låna, t ex av min svärfar, som inte heller är jättepigg just nu, så jag vill inte fråga för långt i förväg. men det ordnar sig väl.

nu är det så att det skall droppas i ögat en bestämd tid före ingreppet, och det behöver vi distriktssköterskan till. nu hade mamma ringt och ringt dit och det var bara upptaget. storasyster sjuksköterskan ligger hemma och har tappat rösten och fått streptokocker ända ut i högerhanden, fick jag veta idag, så hon kan inte ta hand om allting som vanligt. och då blir det väldans nervöst när det måste lämnas över till den yngsta (= mig)  - som bara har löpande ansvar för familj med tre barn, har haft villa, jobb, pluggat ihop 260 högskolepoäng och genomlevt makens cancer under två års intensiva behandlingar etc (jo, han överlevde också.)

ja, typ så. nu har jag i alla fall tagit över ringandet och det är bara upptaget precis hela tiden. jag skulle gärna lägga ner hela projektet för idag och börja om igen i morgon. jag håller trots allt på med ett par uppdrag som jag fått plus den ständiga dammsugningen av annonser efter möjliga jobb att söka. men nehej, plikttrogen som jag är fortsätter jag att ringa varje kvart och blir mer och mer frustrerad. och får inget annat gjort.

nu tvingar jag mig att slå på datorn och öppna dokumenten jag håller på med, så kanske jag kommer igång. jag blir så trött på mig!

har ett alter ego, som ser ut så här. (men så här vill jag inte se honom! jag börjar nästan gråta själv!)

varning för att säga det till honom, dock! "fasa tjôt!"

igår klippte han av sig lockarna och plattar omsorgsfullt till resten med tång innan han går ut.

fast han är söt ändå ...

i reklam för någon undergörande kräm härom året hette det att den hjälpte mot hudens sju ålderstecken.

har man själv också sju ålderstecken, innanför huden, undrar jag?

i så fall upptäckte jag ett i veckan.

vi satt runt matbordet med mackor och lite olika pålägg. så många sorter, faktiskt, så jag kunde inte bestämma vad jag ville ha på min smörgås. - äh, jag tar och gör en landgång, sa jag och började rulla en ostskiva i ena änden.

en 17½-åring och en 19-åring tittade storögt på mig. - vad skulle du göra???

ett ålderstecken så gott som något.

det är tråkigt att vänta på folk som skall komma, när man inte vet när de skall komma. som jag förut har skrivit om bl a här, så skulle det komma någon form av hantverkare idag och kolla radiatorerna.

första gången han skulle komma fick han influensa. andra gången gick verktygen sönder när han hade kollat av några andra lägenheter. och nu, tredje gången gillt, så hade hyresvärden ringt och meddelat att han kommer kl 8.

jaha, som jag skrev igår så städade jag och såg till att det blev framkomligt redan igår kväll. i morse såg jag till att vara uppe, duschad och klädd samt nästan färdig med frukosten före 8.

kl 9 satte jag igång att städa i kylskåpet.

kl 12 gick jag ut på en timmes promenad i det slösande solskenet, för då måste han väl ha lunch, tänkte jag. satte en lapp på dörren att han kunde gå in med huvudnyckel om jag inte var inne.

kl halv 3 ringde han på dörren. jobbet tog 30-40 minuter.

vad har jag fått gjort idag? läst tidningen, surfat lite, bloggat - jag ville ju inte sätta igång och baka eller tvätta fönster, även om det kunde behövts.

nu skall jag i alla fall samla ihop mig och åka till stora staden med järnvägsstationen och handla lite och hämta k, som kommer från jobbet i stockholm. sedan får det väl bli något så "svennigt" som tacos, jag ids inte koncentrera mig på att hitta på något roligare.

men som det är nu - väldigt bökigt!

jag går här och vänta på ett par installatörer som skall justera radiatorerna i lägenheten, och tänkte att jag kan göra något nyttigt medan jag väntar.

inspirerad av tv4's rent hus kom jag på att jag kanske skulle ta och städa kylskåpet. just nu är det som tommast, eftersom jag skall handla framåt eftermiddagen.

sagt och gjort. ut med alla grejor som i alla fall finns i ett kylskåp. jag har alltid ett förråd på lut med konserver och rotfrukter. krossade burktomater, majs, morötter och lök får aldrig ta slut. inte heller ägg och mjölk. tonfisk, makrill i tomat och ansjovis bidrar till att man alltid kan ta emot oväntat besök.

hyllorna i vårt kylskåp är av glas. längst ner finns en stor låda för rotfrukter/grönsaker. i dörren finns mindre hyllor av hårdplast, varav en sprack redan första veckan. när man väl har plockat ut alla hyllor och lådor går det ganska lätt att skura ur väggar och golv. men nu kommer vi till det bökiga: att diska dessa hyllor!

dörrfacken får med lite lirkande plats i diskmaskinen. men om jag någonsin får möjligheten att designa en diskbänk, skulle jag göra en extra diskho nedsänkt i diskbänken, bredvid de vanliga. alltså tre stycken hoar bredvid varandra, med en något längre kran än standardmodellen placerad mitt över "slaskhon". denna extra diskho skulle vara 60 x 50 cm stor men bara 10-15 cm djup. över denna ho skulle det vara ett löst rostfritt "lock" (som också kunde användas som bricka) så att man kan använda diskbänken som vanlig avställningsyta när man inte behöver hon.

i denna specialho skulle man alltså kunna diska kylskåpshyllor, plåtar, grillgaller, brickor, stora tårtfat och allt annat som man knappt får ner en kant av i den vanliga diskhon. man skulle dessutom kunna tappa upp lite vatten och lägga saker i blöt när det behövs - och lägga på locket och använda diskbänken under tiden.

jag inser att det ställer till det för diskmaskinsfabrikanterna - men medge att det vore smart!

det är verkligen inte ofta jag går ut och äter dagens lunch. en vän drar ut mig någon gång med ojämna mellanrum på sådär 3-4-5 veckor, så jag kan verkligen inte säga att jag kan sortimentet på staden lagoms lunchställen.

idag blev det en bakad potatis med kycklingröra snett över gatan.

jodå, det var jättegott på alla vis. lagom med curry. tyckte jag när jag åt den.

men nu när jag sitter och skall försöka koncentrera mig och göra lite nytta vid datorn så åker den där curryn upp och ner. trots att jag sorgfälligt undvek den råa rödlöken, som frikostigt sprinklats över salladen. (det har jag i alla fall lärt mig!)

får nog ta en paus i en kvart eller så och gå omkring lite. hänga lite tvätt. dammsuga.

(. . .nackdelen med att jobba hemma.)

är så himla trött efter den här dagen, så jag orkar inte ens hitta på något mera att blogga om idag. och då är det illa!

får väl göra som mina kompanjoner där ute i cyperspejs. skriva att jag tar en banan. fast bananerna är slut, så det får bli ett päron.

det här är väl det sunkigaste inlägget på denna blogg hittills????

jag började dagen med ett rejält svett- och flåspass på motionscykeln. brukar passa på innan jag ändå skall tvätta håret.

nä, jag vet att man varken skall bli svettig eller flåsig av ett sådant pass, men jag blir det i alla fall. någon nytta gör det säkert på mina muskler och kanske jag rentav flyttar på några gram.

efter detta gick jag ner i köket för att fixa till lite frukost före duschen och passerade därvid en spegel. råkade kasta en blick i ögonvrån, sådär som man ofrivilligt gör när man ser något som rör sig i utkanten av synfältet. och fick en mindre chock!

jag ser ut som hillary clinton.

jag läser en artikel om huruvida det rent fysiskt finns läkande krafter i naturen. johan ottoson, som själv råkat ut för en hjärnskada i samband med en trafikolycka, har forskat på saken och kommit fram till att naturupplevelser har en stödjande effekt på rehabiliteringen efter en kris.

inte bara ren, orörd natur, utan även kulturbygder kan ha denna effekt. "en stig skapad av djur och människor med kärlek till naturen ger trygghet", menar ottoson. liksom återkommande rörelser och mönster skapade av vindar och vågor i naturens olika material.

jag håller med. ta en tur runt "sveriges vagga", följ de mjuka västgötabergen, skogarna, kullarna, sjöarna och dalarna mitt emellan vänern och vättern - just där känner jag att rötterna till forntiden går som allra djupast. i kvadraten skara-skövde-tidaholm-falköping finns mossklädda stenmurar och slingrande vägar som vittnar om människors strävan sedan tusentals år tillbaka, och betande djur håller landskapet öppet.

"jag har funnits här alltid och kommer alltid att finnas här, mitt hela värde är att jag finns till och vad du än är eller gör har ingen betydelse för mig" - så tycker johan ottoson att stenarna talar till honom. så känner jag inför hela det omväxlande landskap där jag en gång planterades och fortfarande växer.

second hand? bättre begagnat?

i gp's helgbilaga två dagar finns idag en stor artikel om detta fenomen.

fattar inte vitsen för min egen del.

det räcker med att jag tittar in i min egen garderob och mina egna skåp och lådor. för att inte tala om min egen vind.

efter en flytt, en utrensning av mormors lägenhet (eftersom hon inte behöver några jordiska ägodelar längre) och en utrensning av mammas hus (eftersom hon inte behöver så många jordiska ägodelar längre - i sin lägenhet) har vi gott om "vintage". en del gamla kläder, möbler och porslin som man inte nänns göra sig av med. ändå blev det massor av lass till second handförsäljning och återvinningsstationen.

ja, jag är fortfarande en slow consumer och för återbruk i alla former. men när jag någon gång köper grejor, då vill jag nog att det skall vara nytt!

ett spontant "kort-helg-besök" över natten av en gammal vän. hon bodde här för 10 år sedan. har knappast sett henne alls sedan familjen flyttade, men hört genom gemensamma bekanta om att nu har det och det hänt.

sjukdom.

skilsmässa.

flytt, nytt jobb.

ny sambo. trevlig, han också, men - ny.

k har träffat henne i jobbet några gånger och sagt "titta upp när ni känner för det" - och menat det, förstås!

under de ca 15 år hon bodde här, i sitt tidigare liv, träffades vi flera gånger i veckan och var, kort sagt, "close" med både henne och maken. efter flytten tappade vi kontakten och vi hade vårt på varsitt håll.

hon var sig förvånansvärt lik. men det var väldigt konstigt att träffa henne med en annan man. . .

och jag var ju tvungen att handla lite småsaker eftersom det kommer vänner som övernattar i kväll.

mataffär 1 ligger 200 meter härifrån. aldrig att jag tar bilen dit, knappt ens cykel. i vanliga fall tar jag en ful grå dra-matenväska, som jag har hottat upp med lite tusch-penne-graffitti, och går.

men nu ösregnar det.

och bilen är hemma.

så jag tog bilen i alla fall, trots att jag inte skulle handla så mycket. skäms på mig!

men jag åstadkom en helt perfekt fickparkering alldeles utanför ingången, i rutan som blev ledig just när jag kom. och jag lyckades hitta en kö med bara en före i kassan. jag kom ihåg brevet som skulle läggas på och körde inte över någon när jag åkte hem.

det är nog min dag i dag!

jag hörde eller läste någonstans att det skall gå att köra datorns tangentbord i diskmaskinen. det finns ju ingen elektronik just där.

nog för att det skulle behövas!

någon som har prövat?

du som har följt min blogg undrar kanske lite över huset mitt emot. Kort resumé: se här (1) , (2) , (3) , (4)

det verkar som om dramat har fått ett lyckligt slut. har inte sett till någon människa, men balkongdörren var igendragen i går eftermiddag, det lyste i köket och gardinerna/draperierna drogs för framåt kvällen som de brukade.

trasmattorna hänger dock kvar på räcket.

med solsken och fågelkvitter.

efter en sen morgon med frukost som mest liknade brunch, plockade jag undan disken och körde igång diskmaskinen, innan det blir dags för dusch och sedan ut.

idag måste vi gå ut en sväng, innan det blir molnigt igen, som de hotat med på väderleksrapporten.

städa kan vi göra sedan.