politik i landet lagom

den här länken behöver ingen kommentar. trevlig midsommar på er allihopa!

natt och dag



idag är det vårdagjämning. dag och natt är lika långa över hela världen. rättvisa råder åtminstone på ett område.

på andra sidan jorden

är det bråk och diktatur, här i landet sverige och staden lagom sitter folk och diskuterar om man skall åka dit eller inte. stöder man de kinesiska småprovinserna bäst på ena eller andra sättet?

i en artikel i dn idag uppmanas statsministern av någon att ställa in en resa, av andra att under resan göra en stark politisk markering.

p1 morgon tar upp flera aspekter av diskussionen, bl a försökte ordföranden för liberala ungdomsförbundet att få stefan holm att stanna hemma från os. uppenbarligen hade holm funderat mycket på detta och övervägt sitt beslut.

tycka kan alla, alltid. särskilt lätt är det att tycka saker om hur andra skall göra.

huvudsaken tycker jag är att man skaffar sig en väl avvägd åsikt för eller emot, och sedan gör som man finner bäst. inte bara åker med strömmen åt ena eller andra hållet, för att någon annan säger så.

med anledning av

mitt tidigare inlägg i förra veckan - om att ha ett känt namn.

allt som har med tyskland och andra världskriget att göra är ju fortfarande näst intill tabu, i alla fall i europa och usa. i stora delar av övriga världen verkar de inte bry sig så mycket. vår utbytesstudent r från brasilien som bodde hos oss under vårterminen 2004 såg undrande på oss när vi pratade i termer som "under kriget" eller "under andra världskriget". - vilket krig?

idag såg jag en artikel om att arkitekten albert speers son har fått flytta på sig. som jag har undrat vart han tog vägen!

nytt betygsystem

dags att fixa ett nytt betygssystem igen. idag läser jag flera artiklar om för och emot, här, här, här och här
t ex.

det kommer aldrig att gå att få till ett helt igenom rättvist betygssystem som alla är nöjda med. varför? helt enkelt för att alla människor, och alltså även alla skolelever, är olika.

samtidigt som alla vägar ligger öppna för dagens ungdomar idag på ett helt annat sätt än bara för någon generation sedan, är samhällets krav och förväntningar samtidigt större. så också den unges krav på sig själv.

om du lyckas svara på frågor och fylla i prov på det sätt som läraren hade tänkt ut, får du bra betyg. om du ifrågasätter och diskuterar, och ger divergenta svar på konvergenta frågor, så kvittar det hur intelligent du är, det kommer inte att synas på dina papper. dessutom kanske du hör till en annan grupp, där intelligensen sitter i händerna och formuppfattningen.

det kommer alltid att finnas en viss procent människor som inte klarar att knäcka enigmat och gå in i skolans och lärarnas tänkesätt. de kommer inte att få bra betyg i den skolform som idag är rådande. tough luck.

målet skulle inte vara att alla skall in på gymnasiet eller högskolan. alla passar inte där. låt ribban vara hög vid intagningen och bevara kvalitén på högskolepoängen. inför i stället ky-utbildningar och lärlingssystem till så många praktiska arbeten som möjligt, gärna med lika lång "studietid" som kamraternas på högskolan. alla behöver studera basämnena svenska, matematik och engelska, gärna även historia och samhällskunskap till en viss nivå, men alla behöver inte förberedas för forskning med b-, c- och d-uppsatser.


etiketter ska vara på syltburkar

med förvåning läser jag en artikel i svd om den begåvade regissören, professorn, 63-åringen, mamman, mormodern, glasögonbäraren mm suzanne osten, med rubriken "suzanne osten vill bara vara queer".

hon menar, enligt sitt synsätt, att denna etikett rymmer alla åldrar, alla typer av sexualitet och läggningar. "att inte definiera vad som är det rätta, varken kön, sexuell läggning eller ålder. det handlar om hela människan precis som hon beskrivs i leonardo da vincis teckning". . ."det är den person jag är som är intressant. inte min sexualitet. vi lever i ett sexfixerat viktorianskt samhälle". . ."som queer kan man även vara icke-sexuell om man vill" (citat ur artikeln)

jaha, så då är jag också queer. konstig tanke. när jag tänker queer ser jag något helt annat framför mig. jag skulle aldrig komma på tanken att kalla mig queer och med det definiera mig som "en person som bryr sig mer om människan och personligheten än dess kön eller läggning". jag behöver inte ytterligare en etikett, i synnerhet inte en så svårtolkad etikett.

en av skillnaderna mellan mig och suzanne osten är att hon ser det som en självklarhet att stötta pride, eftersom hon är aktivist för människans fri- och rättigheter. jag anser att det finns många, många fler sätt att aktivt arbeta för människans fri- och rättigheter. självklart skall alla människor ha samma rättigheter om de uppfyller sitt samhälleliga ansvar = följer lagar och regler och uppträder juste mot andra, oavsett ras, religion, kön. . .

just när det gäller klassificeringen av människor efter sexualitet är jag inte, och kommer nog aldrig att bli, färdig. är en människa hyfsad och trevlig mot mig så spelar det ingen roll vilket kön eller läggning hon/han, eller jag, har. det är av underordnad betydelse eftersom det finns så många andra pusselbitar i människans personlighet, och eftersom jag lever i ett förhållande med man och familj har jag inget behov av att söka kontakter på det sexuella planet heller.

ibland undrar jag om jag är så här "oengagerad" i frågan eftersom jag inte känner någon som är homosexuell. men så kommer jag på att jag faktiskt inte vet om jag gör det. flera vänner till mig/oss lever som singlar och visar inte öppet vilken läggning de har. och jag har jättesvårt att "köpa" de där små tecknen som en del tyder som uppenbara på annan läggning - ett tonfall på rösten, en gest med handen, märkeskläder. jag känner MYCKET heterosexuella personer som älskar märkeskläder! nä, jag orkar inte bry mig. jag har andra intressen gemensamt med mina vänner. dessutom tror jag att alla människor har olika halt av testosteron resp östrogen i sig, vilket påverkar hurdan man är. "manliga" resp "kvinnliga" sidor hos det motsatta könet, alltså.

och jag själv avskyr att bli placerad i ett enda fack. minst ett dussin av följande epitet skulle kunna sättas på mig. du får själv gissa vilka och fundera på i vilken byrålåda du vill hamna.

politiker, trebarnsmor, folkpartist, konsthantverkare, gångtrafikant, fredsaktivist, förskollärare, modefreak, kommunist, småstadsbo, svensk, hyresgäst, bloggare, dramapedagog, ateist, kommunikationsvetare, islandshästryttare, feminist, projektledare, gift, datafreak, miljökämpe, gay, moderat, taxichaufför, pingstvän, tidningsprenumerant, tekniker, ica-kortskund, lärarvikarie, buddhist, kollektivtrafikresenär, gudrun-sjödén-kund, stugägare, invandrare, fackföreningsmedlem, bilist, heterosexuell, licensbetalare, student, egen företagare, blondin, medelålders, akademiker, kvinna, centerpartist, frimärkssamlare, muslim, coop-kortskund, bonde, cyklist, villaägare, akvarellmålare, kristdemokrat, arbetare, körsångare, brunett, socialdemokrat, över medellängd, båtägare, sambo, h&m-kund, hembagare, låtskrivare, miljöpartist, cineast, katolik, trädgårdsodlare

supertisdag

inte för att jag personligen är särskilt politiskt aktiv. men jag lever ju ändå i staden lagom, sverige, världen.

det finns en supermakt kvar. tror de.

det är mycket usa nu. dags att välja ny president. har du inte hängt med alls, uppdatera dig t ex här.

denna supertisdag lär vara en alldeles extra avgörande dag. inte fattar jag riktigt varför. ett invecklat valsystem med delval i olika nivåer har redan skåpat ut ett antal förhoppningsfulla kandidater. idag är det tydligen 5 kvar.

av dem är en kvinna och en svart.

jag har aldrig fattat det där sättet att dela upp människor i kategorier heller. har man en sextondels "svart blod" i arv, så nog är man "svart" även om det inte syns. och varför är det så viktigt att markera? kvinnor och män är ju fortfarande tydligt distingerade, men är det inte viktigare vilka meriter och kvalifikationer de har för att styra en union med några hundra miljoner människor, än vilket kön eller folkgrupp de tillhör?

enda fördelen med en viss etnisk spridning är att det kan få fler medborgare engagerade och faktiskt masa sig iväg och rösta. det tycker jag skall bli intressant att se, den 4 november, hur många fler som har röstat. valdeltagandet brukar ju vara väldigt lågt jämfört med sverige i alla fall. snacka om demokrati.

men tyvärr tror jag inte att det blir så stor skillnad i praktiken med en ny person i toppen. staben och organisationen omkring, och alla delstater som skall säga sitt, gör att det blir som att manövrera en pansarkryssare.

lycka till i alla fall.

RSS 2.0