lagomblogg

högt och lågt.

där skulle det ut med 575:- till ett "fritidskort" till bussen i 100 dagar när man är under ... vad det nu är...21? och så skall det väl till ett nytt mobilkort också har jag en känsla av. ett studiebidrag skall väl komma in också innan det är slut på gymnasietiden.

igår fick jag reda på att den lilla gulliga tanten mitt emot som legat på sjukhus ett tag, är så dålig så de har sagt upp lägenheten. ledsamt.

och på morgonradion pratade de om en kvinna ungefär i min ålder som är njursjuk, har gjort två transplantationer och väntar på en tredje eftersom njurarna slutat fungera. går på dialys tre gånger i veckan och tar massor av smärtstillande medel, ligger på sjukhuset 3,5 mil härifrån sedan flera månader och kommer knappt ut ur rummet.

dessutom får jag inte besked om tjänster jag söker. varför kan man inte skicka besked om att jag inte får dem med en gång i stället för att låta mig vänta i sju veckor innan jag fattar själv. jag vill inte behöva ringa själv. det kommer att höras på rösten hur desperat jag är.

nu kryper jag ner under en sten... nej, det kan jag inte för jag har massor att göra. hela tiden. och blir det inte gjort är det mitt fel.

en gång i månaden samlas ett femtiotal av kommunens små och stora företagare till "hotellfrukost" och får information och nätverkande på kommunens bekostnad.

just nu initieras ett handelsutvecklingsprojekt som skall skapa uppsving i hela näringslivet är det tänkt. just nu är det mera lagom.

den entusiastiska näringslivschefen tog med sig ett trettiotal personer på en resa till kosta och lessebo för att se hur de jobbar där. det var säkert intressant, men som så liten småföretagare som jag är, kunde jag inte hosta upp de pengar som, trots att det var billigt, var för mycket för mig att lägga ut. jag måste verkligen prioritera mina marknadsföringsåtgärder. för närvarande använder jag nästan uteslutande "word-of-mouth", vliket fungerar bra när jag väl får in en fot, men skulle behöva komplatteras med något mer.

och när kommunen ger ut ett informationsblad som den heltidsanställda och högavlönade informatören inte har gjort själv, utan har låtit layouta och trycka hos en byrå och tryckeri i grannorten, trots att det finns flera kämpande  småföretagare i branschen bara bland dem som besöker företagsfrukostarna - ja, då undrar man hur nätverket fungerar och hur mycket koll man har.

om man får tjugo miljoner - för mycket....

hur i hela världen kan man få tjugo miljoner för mycket???

och ändå får behålla fyrtio miljoner om man betalar tillbaka de tjugo - hur i fridens namn tänkte man då?

och vem gick med på att betala ut det?

det är så många siffror så jag blir alldeles snurrig.

jag blir glad när jag får uppdrag med femsiffriga belopp som betalning...

i det sociala nätverket facebook och upptäcker att jag "är med" i inte mindre än 42 st grupper!

jag är med i facebook inte bara för att hålla kontakt med gamla och nya vänner, utan för att det påstås att potentiella arbets- och uppdragsgivare i min bransch ofta, nästan som regel, går in och kollar profilen på den sökande. någon påstod t o m att en arbetsgivare slängde alla inkomna ansökningar från de som inte hade minst 500 "vänner"... (att jämföra med skrönan om den som slängde hälften av ansökningarna och konstaterade att de hade otur. personer med otur vill jag inte anställa!)

skröna eller ej, jag lägger bara ut så mycket information och bilder på mig själv som jag tycker är ok, och vistas inte i miljöer där jag kan taggas i något olämpligt foto eller så. och jag har 201 "vänner" just nu.

men att jag är med i 42 grupper! vilka gruper då, undrar "vän av ordning". jo, de här:

Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet (FFFF, 4F), Musikarkivet.se, Gubbrockarnas fanclub, Gospel Voices, Värna Västgötabergen säg Nej till Uranbrytning, Vi som ser fram emot invigningen av "smothuset", KALLE SÄNDARE, Vi som fick saft i sirapsflaska när vi var små!, Vincontoret, Protestlista: Regeringen vill slopa musiken i skolan, Make "To FIKA" a verb in other languages than Swedish, Tårtan, Svenska Frikyrkopianister, Vi som lider med Susanna Kallur, FRA-Lagen (internetavlyssning) är en sjukt dum idé!, Let's break a Guinness Record! 2010! The Largest Group on Facebook!, FUSE - Smålands Musik och Teaters satsning på dans, Svensk Blåsmusikfestival, Bakom kulisserna, Skaraborgare ä vi allihopa!, 60-talisterna på Facebook, Vi som firar jul till minne av Jesu födelse, Marknadsföring på Facebook, Alla svenskar i facebook, Against Facebook integrity rape, Vi som vill ha ett privat facebook, utan deras rättigheter till dig, I hate comic sans, Bevara oss från gatuvåldet, språkgranskare, Journalister och annat löst mediefolk

undrar om en potentiell uppdragsgivare kan analysera detta?

och sjunga en stump på den här... för alla som kan tänkas höra på...


"...jag vet att det är lågt å be, men jag skiter i de'..."
"...snälla, hjälp mej fatta, hjälp mej att förstå..."

varför kan ingen bara helt enkelt ta och anställa mig??? varför får jag bara nej hela tiden???

katalogen från quill kontorslagret kom just i postlådan med en duns. jag brukar handla ett och annat därifrån, det är ofta bra priser och kampanjer på ett och annat som man behöver i verksamheten.

nu hade de en hel massa bra saker till extrapris. får väl prata med min "inköpare".

jag blev väldigt frestad av dessa kaffemuggar med plastlock. hade jag det, så kunde jag hälla upp mitt kaffe i en sådan och gå ett varv på sta'n och se upptagen ut medan jag drack det. jag har sett på tv hur upptagen man kan se ut när man går på sta'n och dricker kaffe. då kanske folk fattar hur upptagen jag är.

och skulle jag göra det ordentligt så kunde jag ha min bluetooth-snäcka i örat och "prata" i mobilen också. samtidigt. ingen behöver ju veta att det inte är någon som pratar i andra änden. eller också ringer jag upp dig!

oj vad klockan går! om bara en timme skall jag iväg och luncha med kulturchefen i staden lagom. hon drar ut mig på lunch ibland för att få bluddra lite och det är aldrig fel att komma ut och se lite annat än en fyrkantig skärm för mig heller...
det är inte heller fel att vårda sitt nätverk. idag funderar jag på att väcka frågan om ett ideellt projekt som jag planerar för nästa pingst - ja, egentligen börjar det till pingst i år. jag skall ta hit en konstnär till ett nytt koncept i anslutning till årets konstrunda, vilket i sig är spännande att se hur det slår ut. blir det succé och massor av folk, så planerar jag ett mycket större evenemang till nästa år, men en annan, mera namnkunnig gäst... men det kostar ju mera pengar och då funderar jag på om man kunde samköra med kulturnätet som finns i staden tillsammans med ett par grannstäder.

man måste ju vara ute i god tid och sondera terrängen med sådana här projekt. ibland kan man inte få svar meddetsamma, och ibland känns det fånigt att ringa upp 1½ år före och fråga om ev samarbete.

då är det bra att gå ut på en spontan lunch lite då och då.

nu är friden slut! fast nu håller jag på med så himla många andra saker så jag kommer nog inte att hinna fortrsätta blogga i den takt jag gjorde i våras.

det där "kafferast-bloggandet" som jag trodde skulle funka när jag väl fick ordning på min bärbara dator löste sig helt enkelt inte. den bärbara datorn bestämde sig för att lägga ner verksamheten och slutade helt enkelt att fungera. att laga den skulle kosta sådär 8000:-, det var något programkort enligt någon som visste bättre. så jag fick till slut en ännu äldre, stationär dator, och mitt konto i nätverket funkade inte heller på riktigt, så hela arbetet jag höll på med sparades på ett usb-minne som fick åka med fram och tillbaka mellan den stora och den lilla staden ... allting går utom små, små barn.

veckorna efter vikariatets slut har fyllts av flyttbestyr - ett av barnen arbetar numera i kungliga huvudstaden och måste givetvis också bo i närheten - och mera arbetssökande. fruktlöst, förstås.

men några mindre projekt har det ändå blivit. några nya souvenirer med motiv från staden lagom. och så ett alldeles riktigt marknadsföringskonto åt ett nystartat företag. det ger inga jättepengar förstås, men kanske lite kontinuitet. idag kom också en förfrågan om några texter. får se om det blir något av den affären.

den egna hemsidan skall också renoveras och renodlas och nu skall jag försöka nischa mig lite bättre än jag har lyckats med hittills. på kvinnors vis har jag varit lite vag, förstår jag. alldeles för lagom. jag har också kontakt med inte mindre än två unga män i övre tonåren som också har egna företag, men åt den tekniska sidan av informationsyrket, som jag kan skicka fram och "sälja mig". det kan nog bli bra. på lite sikt.

man får leva på hoppet.

i och med att jag har jobbat i fyra hela dagar vid det här laget så har det genererat så mycket energi så jag har sytt färdigt balklänningen åt min "lillkompis" som tar studenten, och även lagat 12 matlådor som jag skall släpa med mig på bussen till den stora staden.

det lönar sig nämligen dåligt att jobba deltid och gå ut och äta för 70:- per dag.

det är verkligen konstigt, när man har mycket jobb så hinner man med det nödvändiga hemma också - nöjaktigt i alla fall. sedan finns det säkert ett "brytningstal" där också, klart man inte kan jobba hur mycket som helst och hinna allt man vill. men jag får i alla fall mer motivation att ta tag i sakerna när man vet att man har begränsat med tid på sig - om jag säger så i stället, då.

de första veckorna skall jag få jobba nästan heltid för att komma in i uppgifterna. när det sedan är klart hur t's sjukskrivning kommer att se ut mera konkret, så skall jag gå över på hans halvtid.

och jag har fått en dator att bära omkring på. men den måste formatteras om för att vara kompatibel med de andra informatörernas, och datanisse hann inte förrän på tisdag.

jag ser att ni är ett litet tappert gäng som har varit inne och kollat av sidan flera gånger medan jag inte har skrivit något.

beklagar uppehållet, men det är inte helt mitt fel.

som jag har antytt tidigare så har bredbandet i detta hem burit sig synnerligen oförskämt åt, genom att växelvis slå på och av sig, likt en lynnig arabhäst (var fick jag det ifrån, tro?). man har slagit på datorn, nätet har inte fungerat, man har startat om datorn, stängt av router och modem, startat om dator igen osv. rätt som det är lyser en liten grön signal som säger att nu fungerar det. kvickt som en vessla kollar man mailen och lägger sig i startblocken för att skriva en rad i bloggen - så slår det av ...

nu har det varit en sådan där sejouor som pågått i flera dagar, så jag har varit färdig att ge upp och köpa ny utrustning. men idag fungerar det hur snällt som helst.

och nu har jag dessutom plötsligt blivit överhopad med jobb - det känns underbart! ett större uppdrag i företaget plus ett tvåmånaders vikariat som informatör, 7 mil bort visserligen men det går buss som fungerar. och det är deltid, så jag behöver inte åka mer än tre dagar i veckan.

jag låtsas att den här situationen är den som skall vara nu, ett tag framåt. att jag skall ha jobb som jag kan och trivs med och att jag skall vara glad. jag skall inte tänka på juni. inte än. jag vill känna mig värd något i samhället, bara detta lilla, lilla tag innan jag ramlar ut i arbetslöshetens iskyla igen.

i morgon skall jag få min dator att bära med mig i jobbet. då kanske jag hinner blogga lite mer igen. kanske. för när man jobbar så har man raster.

en annons från det stora möbelföretaget med platta paket i en av sveriges största dagstidningar igår.

en helsida. undrar vad den kostar?

i alla fall så erbjuder de bl a en pall för 9:-. ja, ja, det finns maskiner som gör dem, förmodligen. men när de vill sälja handstickade grytlappar, 2 st för 39:-, då vänder det sig i min mage.

fråga 1) vad kostar garnet? fråga 2) hur lång tid tar det att sticka en, aldrig så enkel, grytlapp? kanske 20-30 minuter om man är jättesnabb. fråga 3) hur många handstickade grytlappar kan man fysiskt göra på en dag?

fråga 4) vilken levnadsstandard skall man ha om man väljer att sticka grytlappar för några ören i timmen för att få en skälig inkomst - och vilken verksamhet har man att välja på?

nää, kamprad - lägg på ett par tior! dina grytlappar går nog att sälja ändå!

i mitt dammsugande av marknaden efter olika jobb inom kommunikationsområdet hittar man ibland helt sanslösa "önskelistor".

en sådan här person skulle jag bra gärna vilja träffa!

du skall vara noggrann, engagerad, flexibel, engagerad, kommunikativ, lyhörd, ha en egen motor och vara positiv. du skall också ställa höga krav på dig själv! du skall vara beslutsam och leverera det du lovat. det gäller att se lösningarna inte problemen. ibland gäller det att lyfta blicken och se helheten.

vi söker dig som har akademisk utbildning från ekonomi, teknik, ekonomi och  juridik, teknik och ekonomi, marknadsföring, IT eller beteendevetare eller liknande. du skall helst vara yngre och i början av din karriär med skiftande erfarenhet från ett eller flera jobb. du skall ha några års arbetslivserfarenhet inom kommunikation, teknologi, tillverkning, konsumentprodukter, detaljhandel och business to business gärna inom någon form av affärsutveckling, projektledning eller erfarenhet från förhandling och inköp, men även andra erfarenheter är naturligtvis också intressanta! du är väl förtrogen i hur projekt bedrivs på ett effektivt sätt. flytande engelska i tal och skrift är ett måste! internationell erfarenhet i olika former är ett stort plus. (mina understrykningar, annonsörens fetstil)

jag tror jag sätter mig och virkar en stund ...

har jag sökt ett jobb i en stad som ligger lite för långt bort egentligen men med jätteintressant arbetsbeskrivning. skulle passa mig perfekt (det också!)

men i annonsen har de slängt in det där mystiska om att arbetsplatsen "eftersträvar mångfald i kön, ålder, personligheter, erfarenhet, utbildning, etnicitet och handikapp". igen.

är det inte bättre att de skriver "vi ser gärna att personer med utländsk härkomst söker denna tjänst". eller kvinnor, närsynta, aggresiva, oerfarna, medelålders, göteborgare eller vad det nu är för en kategori som de saknar. ovanstående formulering är ju enbart något att gömma sig bakom. det händer väl aldrig att två personer med exakt identiska kvalifikationer söker en tjänst? skulle man i så fall ha ett skäl att välja eller välja bort den yngre/färgade/mannen/blinde?

i den tjänst jag intervjuades för i förra månaden visade det ju sig att det var t ex blonda, medelålders kvinnor som saknades i arbetslaget. men jag har fortfarande inte fått jobbet.

det kan ju ha funnits en välutbildad asiat i 25-årsåldern som gick före i kön.

skriver man "tillträde snarast" i en annons för en tjänst som man inte tänker tillsätta förrän i augusti?

det finns hur många varför som helst i den värld där vi arbetssökande lever och rör oss. ibland får man svar genom ett enkelt telefonsamtal. ibland inte ens då.

jag vill jobba nu!

jag råkade ha tv'n på fyran förut när jag skulle klippa till lite tyg på matbordet.

det var martin timell med deal or no deal.

det slog mig att jag är i samma situation som den där mannen som skulle bestämma i vilken ordning väskorna skall öppnas. hans utvalda väska som skulle bli kvar sist, skulle helst innehålla fem miljoner.

vi sju som har varit/skall åka på intervju för samma jobb har inte pengar i väskorna. vi har oss själva, våra meriter och våra personligheter. vi har ingen aning om vad som döljer sig i de andra "väskorna" eftersom vi inte sett vilka som har sökt. det kan ju vara någon som har mycket mer "innehåll" än vad jag har.

de enda som vet allas förutsättningar är de som intervjuar.

och jag kommer att få vänta ytterligare en vecka i samma spänning som väsköppnarmannen innan jag får veta. det är det som är dealen.

är det jag eller någon annan som är värd fem miljoner?

när man läser artiklar som den om kvarts-livs-krisen som jag beskriver nedan slås man av hur benägna vi människor är att ta saker för givet.

först ska man gå ut skolan, sedan skall man träffa någon, skaffa bostad, karriär och sedan skall barnen komma, gärna flicka-pojke eller tvärtom. in på dagis, vidare i bostads- och jobbkarriären. . .

här är ett exempel på att det faktiskt händer att det inte går som man tänkt sig. även i sverige och nu. och även om barnet inte hann födas, så fanns det och var en egen liten person tills det dog. jag tror det är viktigt att sätta namn på barnet och ha en begravning, hur tidigt i graviditeten det än förlöses.

ett barn är ett barn och ingen cellklump.

varken det ena eller andra trots att solen skiner idag igen. för varje dag som går intalar jag mig att det faktiskt blir vår och ljusare tider. kan tyckas löjligt, men jag behöver affirmationer i stora mängder, nu mer än någonsin.

slår upp tidningen och läser första delen av ännu en serie i svd's idag-serie. nu handlar det om ungdomar strax över 20 som drabbas av "kvarts-livs-kris", vilket tydligen är något alldeles nytt. unga vuxna som inte vill kalla sig vuxna riktigt än, som gått ut gymnasiet, kanske jobbat något år och nu inte vet vilken karriär de skall lägga sina 4-5 högskoleår på om de vill ha jobb också, så de kan betala av sina studieskulder.

citat: "allt gungar, och de roller som tiden erbjuder är alldeles för många, alldeles för pretentiösa och alldeles för osäkra. kvartslivskrisaren tycker sig stå helt ensam inför hundratals små och stora beslut som han upplever alla är livsavgörande.

typiskt är också en känsla av otillräcklighet. vad jag än gör kommer jag inte att bli tillräckligt bra, varken i jobbet eller som privat­person. det finns alltid någon annan som är mer lyckad än jag. otillräckligheten framkallar ett slags handlingsförlamning, det spelar ju ändå ingen roll vad jag gör, det kommer ändå aldrig bli som jag vill."
 
skulle detta vara typiskt för 22-åringen? jag tror inte att det är så mycket den fysiska åldern som vilket stadium i livet man befinner sig i. och med den enorma anstormningen av information så får vi ju också alltid veta senaste nytt om alla som är bättre, vackrare och mer lyckade än vi själva i hela landet och världen.

och hur man än planerar, så blir det aldrig som man tänkt sig.

läser en artikel i svd idag om att sporthandeln går urdåligt nu, eftersom snön uteblir i södra halvan av sverige. nu tvingas handlarna rea ut vinterutrustningen. det kostar att hålla lager och dessutom är grejorna omoderna nästa säsong, så ut med det bara!

stackars, stackars handlare! men med lite omvärldsorientering kan man faktiskt, liksom några av handlarna gjort, lägga upp en reservtaktik med barmarks-prylar, som rullskidor eller orienteringsutrustning. cyklar har ju också fått ett uppsving de senaste veckorna, läste jag någon annanstans.

bara häromdagen for tanken genom mitt huvud: vad bra att snöröjningen inte kostat så mycket i år, då finns det ju pengar till att såga upp och forsla bort de stora träd som blåst ner i stormen utan att det blir jätteförluster i budgeten.

face facts: inte en vinter i hela mitt liv har det kommit lagom med snö! det har aldrig hänt att alla är 100% nöjda! låt oss se det så här: "det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna" - färre halk- och snöolyckor i trafiken, färre benbrott i skidspåren, besparingar i sjukdagar och i sjukvård som kan korta köerna till andra behövande patienter, utveckling av andra utomhussporter eller byggen av "skidtunnlar" - skapar nya arbetstillfällen i södra sverige, kanske som komplement till sportaffärer. . .

hela samhället är ju i grunden samma stora "nöjesfält", eller hur?

i staden lagom efter att ha blivit grillad av inte mindre än 6 företrädare för en statlig myndighet.

förhoppningsvis gjorde jag bra ifrån mig, jag fick prata till punkt och de ställde relevanta frågor. till och med om jag hade ko-skräck. . .

tyvärr dröjer nästa intervju-session hela 10 dagar, och därefter skulle de kolla referenser och ev ta ställning till om de behövde göra fler intervjuer - så det är väl bara att glömma detta tills vidare och hoppas på det bästa. kan ju inte gå omkring med adhd i två veckor till!

inte bara magen nu, utan även tidsmässigt.

ska bara äta lite och sedan bär det iväg "by west". fortfarande pendlar jag mentalt mellan "klart jag får det" och "varför skulle jag få det".

håll tummen för att det landat på det förstnämnda när jag kommer fram!