ja, jag har gjort det

- något som inte alls är särskilt "lagom".

köpt ett par silverfärgade pumps. de är så snygga, så snygga.

jag skall ha dem till min väldigt snygga klänning i mörk petrol med silverdetaljer och silverväska vid ett inte heller speciellt lagom tillfälle i sommar. ett väldigt extravagant tillfälle, faktiskt.

så nu har jag börjat gå in skorna.

å, vad snygga de är.

fast sonens reaktion: du får ha något väldigt diskret till de där... så du inte ser ut som en plåt-niklas... jaha, tack så mycket!

det kom ett konstigt ljud

från hallen. undrade om någon hade gått in, eller vad det var.

gick och tittade.

det var en gigantisk humla som tumlade omkring och slog emot fönstret och surrade och hade sig.

när jag gick och skulle öppna och släppa ut den, flög den upp på andra våningen.

äh, skit i det, då.

vad tyst det blev igen

mmm, det händer inte mycket i staden lagom. och det som händer, händer inte fort. och inte högljutt.

största delen av framsidan på lokaltidningen är en stor bild och reportage om fotbollsträningen som börjar för säsongen. och så är det en artikel om att stadens riksspelman var med och spelade på förlovbingsfesten för kronprinsessan och hr daniel nyligen. som representant för västergötland, då.

annars är det lugnt. blommorna blommar och fåglarna kvittrar. dags för förmiddagskaffe.

måndagsmorgon

och strax efter 7 låter det som om de river hela huset, eller åtminstone grannhuset.

det dundrar och brakar så det står härliga till.

jag masar mig till fönstret för att se vad som står på. i ett moln av damm kör en traktor med skopa fram på parkeringen vid strömparterren och lastar av massor av sten. gatsten, kullersten? eller bara vanlig gråsten? det ser jag inte. efter kommer ytterligare en traktor och tömmer sin skopa med grus.

det är väl jättebra att de gör i ordning kanten på parkeringen. den där kanten mot sjön har varit "sanitär olägenhet" i flera år. ett litet ingenmansland med spridda ogräs och ett fallfärdigt pick-nick-bord.

men varför måste de köra igång på måndagsmorgonen kl 7 med allting? är de piggast då? man ser dem aldrig på fredagseftermiddagen kl 15...

på promenad

i staden lagom slås man inte bara av alla små blommor som plötsligt pluppar upp som från ingenstans, och alla knoppar som sprängs inom kort.

om man tar vägen genom något villakvarter så är det ingen hejd på aktiviteten som pågår.

det ligger stenar i högar, i olika färger och former. uppgrävda jordhögar. jordhögar som skall fylla på där det fattas jord. avskrapade gräsmattor. påsar med gödning.

en vanlig vardagseftermiddag ser man däremot inga människor ute, fast solen skiner. uppenbarligen har man inte tagit ledigt för att göra färdigt sitt projekt utan skall göra det "nästa helg". eller också började man förra helgen och blev inte riktigt färdig.

åh, vad skönt att vi inte har kvar huset i sta'n! det räcker så bra med stugan mitt i skogen, där behöver det inte komma någon lagombloggare förbi, som retar sig på allt som inte är färdigt...

nä, här slängs ingen mat!

inte så länge den inte är grön och luden och själv försöker krypa ut ur kylen.

debatten om hur mycket mat som slängs i onödan har blossat upp igen. senast idag på radio.

fattar inte att folk har råd att slänga mat. det är ju svindyrt att hålla på och köpa nytt och köpa nytt. så svårt är det väl inte att handla lagom mycket och se till så det blir omsättning på det man har i kylen?

nu skall jag äta min lunch. det blir potatissallad och skinka från påskbordet. så de' så.

trött i ryggen

nu har jag gått på styrketräning hos sjukgymnasten tretton gånger. tretton!

trodde jag skulle ha tvättbrädemage och vara jättestark vid det här laget. men det enda som händer är att jag blir trött i ryggen. fast jag har inte ont där jag hade ont från början, utan på nya ställen.

omväxling förnöjer, sa redan de gamla romarna. fast de sa förstås "variatio delectat" i stället.

men det är nog lite för mycket så'nt här också. särskilt under våra stora mat-helger...


säkraste vårtecknet

i staden lagom: när folk börjar lägga i sina båtar och man ser de första seglen stå vita mot det blå, blå vattnet...

denna bild är tagen från strandpromenaden häromdagen.


en blek sol

lyser över staden lagom och k har ställt ut den lilla minsta trädgårdsmöbeln - bord och två stolar - utanför ytterdörren, där det är södersida.

solen orkar precis över taknocken på huset mitt emot.

jag tar med min mikrouppvärmda paj från påskbordet och sätter mig ute en liten stund. men det är inte så kul att sitta ute när det inte är strålande sol och när man sitter ensam.

lunchen tog tio minuter blankt.

glad påsk!



Den här kom just via facebook från en vän. helt underbar. njut, alla muppar därute!

se dig för

innan du går över gatan. även i staden lagom. annars kan det hända så här.


en snabb reflektion

dagens största goda nyhet är att annika östberg äntligen beviljats överlämning till svenskt fängelse efter nästan 28 år i amerikanskt...

lite svårt att förstå de offeranhörigas vägran - de får ju inte tillbaka den mördade personen om hon sitter av sitt straff där eller här? dessutom har hon ju med råge suttit de 25 år hon väl ursprungligen dömdes för, fast de ville ha det till livstid, och man kan tydligen också diskutera om hon kan anses skyldig eller inte. det är mycket på ett järnspett.

nästa steg är då att få straffet definitivt tidsbestämt.

man undrar hur det skall gå att återanpassa sig till samhället när man suttit halva livet i fängelse, dessutom i ett annat land. men det är inte mitt problem, jag känner inte annika och hennes släktingar. kan bara konstatera att en lång kamp har gett resultat.

skrubbsår på knät

man vet aldrig vad som skall hända i staden lagom.

häromdagen när jag gick ut för att gående ta mig från a till b, gick jag på en av de lite knöligare trottoarerna, på en av de mindre trafikerade vägarna. jag tyckte jag gick försiktigt.

men plötsligt trampade jag fel och stöp rätt i marken. vad dum man känner sig!

första reaktionen: undrar om någon såg mig, det måste ha sett jätteknäppt ut! och så fort upp på fötter. därefter: undrar om jag skadade mig?

jo, det blödde på knät, men kläderna höll. och efteråt såg jag att jag fått några blåmärken. så jag kom undan ganska lindrigt.

men jag undrar när jag hade skrubbsår på knät sist? någon gång under förra seklet måste det ha varit i alla fall.

har vi inte tröttnat lite

på anders lundin? i dag läser vi i husorganet gp att han ger ut sin första skiva. första? känns som att han har gett ut massor av skivor - men det kanske beror på att han envisas med att sjunga egna låtar emellanåt på "allsång på skansen". men visst har han gjort barnskivor? eller är det barnprogram på tv jag förväxlar honom med?

om han nu alltså ger ut sin första skiva, då kan man fråga sig varför? har han inte haft sina 15 minutes of fame? finns det inte tillräckligt med scener och arenor utan han måste in i vardagsrummen också. förlåt, anders lundin, men någon ulf lundell, björn afzelius eller lasse berghagen är du inte.

en orsak uppges i artikeln i gp vara att han är inspirerad av erik xiv, som tydligen var bra på lite av varje. en renässansmänniska helt enkelt. underförstått men uppenbarligen menar anders lundin själv att han också är  en sådan. och att han började jobba med plattan när första barnet föddes, då han kände "en närhet till tankarna och i luften fanns mycket känslor. allt blev på riktigt."

jaha, så därför ger man ut en skiva. välkommen till verkligheten, anders lundin! kommer någon att köpa skivan? det återstår att se. 

vissa av oss som redan finns på riktigt kan såväl skriva texter, sy brudklänningar, tapetsera, sjunga i stämmor, baka tårtor, guida en stadsvandring, göra trycksaker i InDesign som rida islandshäst men går ändå utan jobb. fast vi kanske är för mycket renässansmänniskor - så mycket så man är enbart suspekt? vem vill ge mig en ny utmaning?

och så ringer svärmor

och berättar att de har bestämt sig för att flytta in i lägenheten de har blivit erbjudna. och sälja huset, där de bott sedan 1976, när yngsta barnet föddes.

svärmor och svärfar har varit och tittat på flera lägenheter men nu kände de att det nog var dags att sätta ner foten. den här lägenheten är lagom stor och lagom dyr, och så ligger den jättevackert med utsikt över hamnen. det finns en inglasad balkong som går inåt, i princip som ett extra rum. huset är byggt i en fyrkant runt en vacker innegård och det finns både hiss och trappa upp till andra våningen där lägenheten ligger. 

det är själva beslutet som har varit det svåra. de kan ju inte ha en massa plats över, och en stor trädgård, bara ifall någon kommer och skall hälsa på. men ändå är det ju ett lite traumatiskt beslut att fatta.

vi har redan sagt många, många gånger att beslutet måste vara deras eget, och det ska vara en lägenhet som de själva skulle trivas med, inte för de som hälsar på. det är ju förstås enklare också att byta lägenhet om man skulle vantrivas, än att bryta upp från ett hus. flytten från huset blir inte mindre jobbig om man väntar ett år eller två.

så det känns bara bra för alla syskonen k att veta att föräldrarna nu har fått bestämma sig och får packa ihop i lugn och ro tillsammans, och kanske få några friska år till på den nya adressen i staden lagom. och att det bara blir ett stenkast från oss.

dagens huvudvärk

misstänkte nog att jag skulle få ont någonstans idag.

i förrgår var jag hos sjukgymnasten i lilla staden lagom och tränade på mitt utbyggda styrkeprogram för att få ordning på ryggen någon gång. varje gång försöker man såklart ta ut sig lite mer, och varje gång får jag träningsvärk.

i går var vi så ute i skogen och lekte timmerhuggare, maken, svågern och jag. alltid när man är där blir det att man tar i med icke alltid så ergonomiska rörelser så man blir som överkörd av en ångvält efteråt. man lyfter. man krattar. man sågar. och jag försökte verkligen vara ergonomisk. och var tacksam för att jag kan lyfta och kratta över huvud taget, för några månader sedan hade det varit omöjligt.

när solen skiner som den gjorde igår tänker man inte alltid på att man tar i. försökte göra allt mjukt och försiktigt. men det blev nog som ett långdraget styrkepass ändå... och när solen skiner går man nog och kisar hela tiden känns det som nu efteråt, för jag har värsta huvudvärken. men det gör inte så ont i kroppen idag som jag befarade.

alltid något. och i morgon blir det sjukgymnasten igen...

tjära och fjädrar...

ja, vad skall man ta till...?

i den lilla staden lagom finns det ett gäng aktivister. ja, de går ut med det helt öppet och det de aktiverar sig för är att skapa en levande stadskärna där många vill handla och flanera, samt hitta på lite evenemang emellanåt.

de flesta av dessa aktivister är handlare. förstås!

ett av dessa evenemang arrangeras runt påsken. två veckor före sätts seriges största (?) påskris upp på torget. en jättestor björk med fullt av färgade fjädrar i. den står där julgranen brukar stå runt jul, och ser rätt imponerande ut.

på påskafton är det diverse nöjen på och runt torget, erbjudanden i affärerna och lite allmänt tjosan.

men nu, när det är en vecka kvar, så börjar jag undra om det där med påskbjörken är så smart.

där vi bor, ca 50 meter från torget, är halva gården redan nu nerlusad med färgade påskfjädrar. tror inte att någon har gått och dragit ur dem ur riset, utan de har nog blåst ner. satt förmodligen inte fast ordenligt. de kunde väl ha satt lite klister under ståltråden och surrat ordentligt! undrar hur det ser ut på de gårdar som ligger precis vid torget...

tanken var nog kul, men man kanske behövde tänka ett varv till. vem skall plocka upp alla dessa fjädrar som lusar ner hela sta'n?

bjuden på gala

facebook-gruppen reklamsverige bjuder in mig till guldägget-galan ikväll.

pfft. vad är en gala på konserthuset...

det blir te och mackor hemma vid köksbordet.

varför bor man inte i stockholm? i alla fall en chans att gå iväg!

företagsfrukost i staden lagom

en gång i månaden samlas ett femtiotal av kommunens små och stora företagare till "hotellfrukost" och får information och nätverkande på kommunens bekostnad.

just nu initieras ett handelsutvecklingsprojekt som skall skapa uppsving i hela näringslivet är det tänkt. just nu är det mera lagom.

den entusiastiska näringslivschefen tog med sig ett trettiotal personer på en resa till kosta och lessebo för att se hur de jobbar där. det var säkert intressant, men som så liten småföretagare som jag är, kunde jag inte hosta upp de pengar som, trots att det var billigt, var för mycket för mig att lägga ut. jag måste verkligen prioritera mina marknadsföringsåtgärder. för närvarande använder jag nästan uteslutande "word-of-mouth", vliket fungerar bra när jag väl får in en fot, men skulle behöva komplatteras med något mer.

och när kommunen ger ut ett informationsblad som den heltidsanställda och högavlönade informatören inte har gjort själv, utan har låtit layouta och trycka hos en byrå och tryckeri i grannorten, trots att det finns flera kämpande  småföretagare i branschen bara bland dem som besöker företagsfrukostarna - ja, då undrar man hur nätverket fungerar och hur mycket koll man har.

högtid coming up

och det här var väl ett lovvärt initiativ, i och för sig.

men frågan är hur glada barnen blir för ett sådant här påskägg?

ett tips: ge det till en vuxen, som man brukar ge påskägg till på skoj. barn kan nog ta det personligt.

och ännu roligare

nu för tiden finns det sajter för precis allting.

har du inte fått nog av aprilskämt, titta in här.

jag tar och lagar lite soppa till lunch.

en sådan där dag

en dag i staden lagom när solen skiner, fåglarna kvittrar och vi har vänt blad i kalendern till en ny fräsch och strålande vårmånad.

på fredag är vi bortbjudna, det var länge se'n. på 76-årsfirande, men vadå. kan säkert bli trevligt. inga förutfattade meningar.

men en sådan där dag när jag bara inte kommer igång. ingen ställer krav på mig att jag skall vara klar med ett visst beting på en viss tid. ingen mer än jag själv, och jag är just idag oförmögen att ställa beting ens på mig själv. jag går bara och väntar. total okoncentration.

så nu, när halva dagen gått, lägger jag upp dagens schema. gå ut en sväng - skulle till bankfacket och till ica i vilket fall.
koka en ny omgång marmelad när apelsinerna fortfarande är billiga. sätta en ny omgång flädersaft med blommorna som jag har kvar i frysen. göra en "toall" och testa mönstret som jag skall sy min fina sidenklänning efter när tyget kommer. och ta ner övervintrade sommarblommor från vintervilan på vinden, se vad som har överlevt och plantera om det.

kanske öppna photoshop och redigera några bilder som jag har på gång och börja fundera på nya hjokalendern till nästa år. något som liknar arbete.

nä, dåligt dagsschema. det får bli som alla andra "sådana där" dagar. jag börjar i en ände och gör allt väääldigt långsamt. ofta hinner jag med mest då. kanske till och med hittar en ny jobbannons att söka på...

förmiddags-tv

anja pärsons pappa sitter i detta nu i soffan hos malou. han visar upp anjas skidor som hon fick när hon fyllde fyra. han berättar om sina drömmar om att få sitta och titta på världscupen i tv och få se anja åka. en dröm som aldrig infriats - han har ju alltid varit hennes tränare och därför varit på plats.

föräldrar skall vara föräldrar. det är min åsikt som förälder och utbildad förskollärare samt kommunikatör. visst kan man vara tränare åt dem en tid när de börjar sin idrottsbana, men när man inser att detta är en talang utöver det vanliga så tycker jag att det bästa är att ta ett steg åt sidan och lämna plats åt någon annan. själv skall man vara det stöd som bara en förälder kan vara. någon som älskar reservationslöst hur det än går i tävlingarna och inte fokuserar på prestationerna i första rummet.

vi vet om anjas pappa, stefan holms pappa, anna lindbergs mamma och några till. men hur många fler finns det, som det inte har gått lika bra för? hur blir relationen mellan föräldrar och barn när barnet inte visar sig kunna leva upp till förälderns förväntningar och drömmar? hur många knarkare och alkoholister finns det som har liknande bakgrund, inte bara när det gäller idrotten utan även i andra sammanhang?

aldrig i livet skulle jag klara av att vara tränare åt mina barn i vad det än är. det har varit alldeles tillräckligt att prova på rollen när man har suttit som mentor vid övningskörningen... dessutom är mina barn så oändligt mycket duktigare än jag själv i de flesta avseenden. jag blir bara smickrad och glad när de frågar mig om råd om något som jag kan tillföra. jag undviker att ge råd som de inte har bett om, ifall det inte är något alldeles överhängande.

jag vill ha kvar den rollfördelningen.

april, april!

i dagens gp finns en artikel om det omdiskuterade pariserhjulet som ska eller inte ska byggas vid operan.

detta måste väl vara dagens aprilskämt?

bara det att protestgruppen "stoppa hjulet" skall samlas till demonstration klockan 12 tycker jag tyder på att man vill ha ut folk på sta'n för att räcka lång näsa åt dem. och citatet av informationschefen i amsterdam om att "de förklarade vad göteborgsandan är" låter - misstänkt...

många av de 122 kommentarer som för ögonblicket ligger på webplatsen för artikeln tyder på att jag har rätt!

RSS 2.0