bara om hörnet

utspelar sig ett fantastiskt urgammalt skådespel. det är ca 6 mil från oss i staden lagom till hornborgasjön, där det just idag slogs rekord i antal tranor som dansade samtidigt. det lär ha varit 18 500 stycken där.

en del tycker att det bara är en massa gråa fåglar som kliver runt varandra i ett träsk. tja, smaken är olika. jag tycker att det är häftigt att se och höra det här massiva skådespelet som upprepas år efter år. ändå har jag aldrig varit där i gryningen, när det lär vara som mest intensivt.

nu finns det dock hjälp för oss morgontrötta! kolla in här!

just nu är det förstås kolsvart, men om jag vaknar tdigt i morgon bitti så är frågan om jag inte går och slår på datorn!

sommartider, hej, hej

jag tror att tiden går fortare när man ställer om klockan till sommartid! plötsligt är klockan nästan 14 och jag skulle ju äta lunch... är inte riktigt hungrig förrän nu.

men ändå. vad skall jag äta, då. alldeles ensam. det finns en rest av överbliven ugnsstekt potatis med rotfrukter i kylen, det kunde bli en god omelett. så får det bli. snabbt och lätt, både att laga och att äta.

i dagens gp fanns en liten notis på konsumentsidan, apropå omelett. kan det finnas en knasigare produkt än den som beskrivs här?

nog är det bra mycket dummare än "konserverad gröt"?

postnummer-reform



det dunkade till i postlådan. hm, post, skojigt - jag gick och tittade förstås. där låg bara "postkodnyheterna". adresserad till mig. personligen.

jag har aldrig deltagit i "postkodlotteriet". för det första heter det postnummer i sverige. för det andra har jag annat att göra med de pengar jag har. och jag har definitivt inte bett att få hem tidningen "postkodnyheterna" med mitt namn tryckt på flera ställen på framsidan. för att det skall kännas personligt, antar jag - det är ju svårt att ignorera något som ens namn står på - men jag känner att det går in på min personliga integritet. kränker den, rentav.

dessutom retar det mig att det heter "postkod-" och att det är "postkoden" som dras, men så skriver de ändå att det är mitt "postnummer" som kan vinna. det heter postnummer. postnummer. lär er det!

det är faktiskt en del av oss som fortfarande lever som var med om postnummerreformen på 70-talet. vi glömmer aldrig postens fyndiga slogan "numrera numera" för att få oss att komma ihåg att städerna hade fått nummer också för att underlätta postgången. och nu för tiden numreras stadsdelarna även här i lilla staden lagom.


enkla nöjen

för en stund sedan kom ett inlägg på bloggy från annika lantz - eller @lantz, som hon heter i våra kretsar.

hon ville ha en utmaning och efterlyste ett ord som hon skulle ha in i puffen kl 12.07 för sitt program "lantz i p1". frågan kom ca 12 minuter före.

och vems ord kom med? jag var förstås tvungen att lyssna spänt. och där kom det: aprilväder! mitt ord!

skojigt.

och så finns det de som inte förstår vitsen med sociala medier som mikrobloggar...

earth hour i staden lagom



jodå, staden lagom var också med i manifestationen "earth hour". men eftersom vi inte var hemma missade vi evenemanget på torget och i kyrkan. vi kom hem när drygt halva timmen hade gått och körde i alla fall förbi, och visst, det syntes ju när kyrkans fasadbelysning inte var tänd och torget belystes av marschaller.

när vi åkte hemåt genom landsbygden märktes inte mycket nedsläckning. ungefär lika många fönsterlampor och ladugårdsbelysningar som vanligt. svårt att säga vilken "effekt" som uppnåddes. läste i tidningar i efterhand att en del hade satt på allt i stället, bara för att markera. "moget"!

så här såg skillnaden ut hemma hos oss.




tjugo miljoner

om man får tjugo miljoner - för mycket....

hur i hela världen kan man få tjugo miljoner för mycket???

och ändå får behålla fyrtio miljoner om man betalar tillbaka de tjugo - hur i fridens namn tänkte man då?

och vem gick med på att betala ut det?

det är så många siffror så jag blir alldeles snurrig.

jag blir glad när jag får uppdrag med femsiffriga belopp som betalning...

earth hour

ja, jag tog också bilder under earth hour. har bara inte hunnit lägga in dem i datorn ens.

dessa hektiska helger...

kommer nog i morgon! spännande, va?

näsa för matlagning?

m är extremt känslig för när det luktar mat-os.

jag kan förstå det om man steker fläsk eller strömming.

men varje gång jag kokar potatis eller ägg så kommer han farande som ett jehu och sätter på köksfläkten.

är det normalt att vara så känslig?

fötti-åås-kalas

i eftermiddag skall vi på släktkalas. två personer, svågern och svägerskan, har fyllt 40, och de bor i huskvarna, så det blir "fötti-åås-kalas" hur man än vänder sig.

vi åker i två bilar. en med döttrarna, blivande mågen e och pappa m. en med mig och sonen t, som skall övningsköra. ingen mer vill åka med oss... han har fått tid för uppkörning om 1½ månad, nu ska vi träna som sjutton för att han skall klara det. det är hopplöst att vara ensam "mentor" för övningskörning.

nu blir det först frukost. sedan skall m ta med t till grannorten och köpa en studentkostym, som han fått ett bra erbjudande på från en affär - och det går ut på onsdag. sista momangen som vanligt. under tiden skall jag hjälpa f att färga in hårrötterna (svart sedan länge), texta en gratulationsadress, gå och lämna in kläder på second hand och hämta blommor.

just det, klä på mig också...!


varför

tar allting så lång tid för! nu får jag ju skynda mig som sjutton att springa och handla, börja förbereda tacosen och sedan slänga mig iväg till skövde...

ibland vill jag ha dubbelt så långa minuter. ibland hälften.

hjärnsläpp

skulle slänga ihop en presentation snabbt och lätt. det skulle gå på nolltid var det tänkt. och inte mycket jobb skulle jag lägga ner på den heller, hade jag bestämt.

jag gör verkligen presentationer alldeles för sällan. och när jag gör så får det bli i power point, som jag ju faktiskt har utbildning i. men det var jättelänge sen jag gjorde något, säkert i november - 4 månader typ.

men vilket hjärnsläpp man kan få!

satt säkert tio minuter och undrade hur jag skulle få punkterna inseglande en och en i stället för alla på en gång. det är ju så himla simpelt. och där satt jag med världens tommaste skalle.

var tvungen att gå ifrån en stund och göra annat. när jag kom tillbaka och satte mig hittade jag förstås "anpassad animering" omedelbart.

nästan så man skäms lite alldeles för sig själv... tala inte om det för någon...

nå'nstans kan man ändå vara glad

fast jag vaknade i morse och var alldeles mörbultad efter sjukgymnastens påbyggnad på mitt styrketräningsprogram i går. trodde knappt jag skulle komma upp ur sängen. så första åtgärden var en värktablett.

tittade ut över sjön. snöfallet som var utlovat hade ännu inte dragit på med full styrka men det verkade blåsa halv storm med vågor högt upp på vågbrytarna. hu, jag vill inte gå ut!

efter frukosten med yoghurt, kaffe och mackor började kroppen ändå att le'a upp sig lite. och jag kunde slå mig ner vid datorn, där jag hade fått nytt inspirerande material att ta tag i till ett jobb jag håller på med.

att man har ont i kroppen, det betyder att man har en någorlunda fungerande kropp att ha ont i. och jag klarade att gå runt styrke-programmet de tre varv jag ska hos sjukgymnasten. det är något att vara, om inte glad, så åtminstone tacksam för.

och i kväll kommer dottern f hem från stockholm. det är jag glad för.

gulp!

vaknade halv sex och kom på att jag måste rätta till en grej i ett dokument. plus att jag inte hade sparat ett stort arbete mer än på min hårddisk = ingen back-up.

så vad gör man? ingen ro förrän man släpat sig upp, sparkat igång datorn och fixat till det.

men nu kan jag gå och lägga mig en stund till.

inga tider att passa förrän kl 9.

en matberedare

nu blev det av! jag gick uppför gatan tre hus bort och köpte mig en ny matberedare. bara sådär.

den gamla moulinex-maskinen som jag haft i massor av år hade spruckit i botten. det var bara en spricka, så det gick fortfarande att t ex riva morötter i den, men skulle man göra en smet eller mixa något så läckte det ofelbart.

jag kollade direkt när det började läcka om det fanns reservdelar att köpa till den, men då hade redan den modellen utgått, så det var tji. så eftersom alla andra delar var hela, så fortsatte jag att använda apparaten i ytterligare några år. men mer och mer sällan, eftersom man blir så less på att den läcker.

kanske kunde det gått att klistra ihop den med silvertejp. kanske klarar man sig helt utan matberedare. kanske skulle jag skänkt 599:- till fattiga barn i afrika i stället.

nää, varför kan inte jag få köpa något för en gångs skull? och stenåke i hushållsaffären ska väl också leva. dessutom var det extrapris på den.

det blev en sådan här.

våfflor nu igen...

och jag vill bara påminna om att det finns nyttigare varianter än ekströms pulvermix med 200 gr smör (eller vad det är) som skall röras ner.

för ett år sedan publicerade jag mitt specialrecept som är en variant av görel kristina näslunds recept. självklart kan man ta det mjöl man har hemma, i originalreceptet står det lantvetemjöl, men jag har provat med både grahamsmjöl och bara vetemjöl, eller olika blandningar, och det går jättebra.

Tar man en klick keso eller yoghurt och färsk frukt i stället för grädde och sylt så är man ju nästan gi...

fönstren skriker

i det smärtsamt skoningslösa solljuset. varje minut hittar ljuset en ny vinkel att spegla de randiga rutornas sjaskighet.

när vi flyttade in hade en städfirma varit här veckan före. jag minns att jag bara gick runt och tittade i alla vrår och skärskådade alla fönster. det är 26 stycken. jag vet att jag tänkte att så här rent blir det aldrig mer så länge vi bor här. rent på alla ställen samtidigt, alltså.

fattar inte hur proffsen gör med fönster. det syntes knappt att det var glas i dem.


a a milne - kom tillbaka

allt är förlåtet!

ja, a a milne var ju mannen som skrev böckerna om nalle puh och hans vänner till sin son christopher robin. förmodligen kom de flesta av personligheterna från barnkammarens innehåll av leksaksdjur. och från barnets fantasier.

till de sistnämnda hörde heffaklumpar och tesslor - sådana som lilla nasse är så väldigt rädd för.

idag kom återigen "vi i villa" i vår postlådan. ja, jag vet att vi inte bor i villa, men det vet tydligen inte brevbäraren... vår lägenhet ligger ju i ett eget hus, men i anslutning till flera andra runt en "innegård" av gammal stadsmodell. så de får väl tro att vi har köpt huset om de vill.

i alla fall så fanns det en krönika där, som berättade om miljöbilar av olika slag, att det är svårt att hitta tankställen respektive elbilar. och så berättar han om en super-elbil från amerika som är byggs i kolfiber och aluminium och gör 0-100 på 4 sekunder. priset? drygt en miljon kronor... vad den heter? tesla!

jag vill väldigt gärna ha en miljövänlig bil. men jag tror jag väntar på heffaklumpen.

och där

var diskmaskinsreparatören iväg - det tog nästan en timme, och maskinen fick han plocka med sig. tur att sonen skulle komma hem och äta just idag, annars hade jag aldrig kunnat hjälpa till att lyfta ut den, så kissnödig som jag hunnit bli!

men vilken lättnad det är att ha wc... sällan man är tacksam för det lilla!

diskmaskinsreparatören

som jag har väntat på sedan i torsdags ringde just och frågade om jag var hemma. han var ju här och konstaterade att det var en elektronisk del som måste bytas ut, och det kunde ta några dagar innan han fick hem den. nu hade han fått hem den.

och nu ville han komma hit och montera in den. typiskt att han ringde precis när jag tänkte gå på toa. det blir till att knipa...

lösenord

återigen läser jag idag en liten blänkare i tidningen om att man måste vara noga med sina lösenord. här finns en gammal artikel från samma tidning i samma ämne.

idag tipsar joakim von braun, som är säkerhetsrådgivare på it-säkerhetsbolaget high performance systems, om hur man kan tänka när man funderar ut lösenord.

det är smart att ta sådan "skräp"information som man ändå har i minnet. adressen till mormors lantställe, gymnasiebästisens telefonnummer eller namnet på familjens första hund. och så kombinerar man detta på olika sätt.

det är väl inget svårt att hitta på bra och säkra lösenord. skräpinformation har i alla fall jag gott om i minnet.

problemet är att komma ihåg vilket lösenord som är till vilken tjänst...

vissa dagar

går det trögt med allting.

idag får jag bara inget gjort känns det som. kan det ha att göra med att molnen står så lågt så man slår huvudet i dem? kanske det är därför jag har så ont i huvudet, förresten.

nu är det dessutom lunchdags. vad har jag gjort idag? gjort färdigt ett förslag till en text, skickat några mail, lagt över lite bilder till datorn och tagit fram en bild som jag skall ha till underlag för en illustration till broschyren jag jobbar med.

bloggat och facebookat lite.

ojsan, det blev ju riktigt mycket när man satte det på pränt.

nu blir det lunch, sedan skall jag göra färdigt ytterligare en text och börja på illustrationen. sedan skall jag åka på sammanträde, då det förhoppningsvis blir lite mer gjort.

det är i alla fall vår

ett av de säkraste vårtecknen är att "odla med p1" återkommer på radio.

har du minsta fundering om att sätta ett frö eller stickling i jorden, och vill ha lite inspiration, så lyssna på det! maj-lis pettersson pratar om plantor av alla slag som om det gällde hennes barn...

life on mars

forskarna gör märkliga upptäckter hela tiden och fortfarande. trots att man tycker att det mesta borde vara upptäckt nu. idag rapporterade vetenskapsnyheterna om att man inte bara hittat vatten utan flytande vatten på mars.

när marslandaren phoenix landade på planetens yta skvätte det upp jord och salt på dess fötter, och det drog till sig fukt ur atmorfären som bildade droppar, som syntes som små fläckar på foton av phoenix' fötter, konstaterar professor nilton renno vid university of michigan. "vi förstod att fläckarna var vätska, för de rann neråt".

jag undrar så över vilken slutsats de hade dragit om dropparna hade runnit uppåt.

om man tittar ut genom fönstret i staden lagom idag, så har vi bokstavligt talat mars-klimat även här. salt och jord som skvätter upp på fötterna på de farkoster som färdas fram i modden på hamngatan bildar rikligt med flytande vatten i deras spår.

och det rinner neråt, det också.

bläddrar lite hit och dit

i det sociala nätverket facebook och upptäcker att jag "är med" i inte mindre än 42 st grupper!

jag är med i facebook inte bara för att hålla kontakt med gamla och nya vänner, utan för att det påstås att potentiella arbets- och uppdragsgivare i min bransch ofta, nästan som regel, går in och kollar profilen på den sökande. någon påstod t o m att en arbetsgivare slängde alla inkomna ansökningar från de som inte hade minst 500 "vänner"... (att jämföra med skrönan om den som slängde hälften av ansökningarna och konstaterade att de hade otur. personer med otur vill jag inte anställa!)

skröna eller ej, jag lägger bara ut så mycket information och bilder på mig själv som jag tycker är ok, och vistas inte i miljöer där jag kan taggas i något olämpligt foto eller så. och jag har 201 "vänner" just nu.

men att jag är med i 42 grupper! vilka gruper då, undrar "vän av ordning". jo, de här:

Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet (FFFF, 4F), Musikarkivet.se, Gubbrockarnas fanclub, Gospel Voices, Värna Västgötabergen säg Nej till Uranbrytning, Vi som ser fram emot invigningen av "smothuset", KALLE SÄNDARE, Vi som fick saft i sirapsflaska när vi var små!, Vincontoret, Protestlista: Regeringen vill slopa musiken i skolan, Make "To FIKA" a verb in other languages than Swedish, Tårtan, Svenska Frikyrkopianister, Vi som lider med Susanna Kallur, FRA-Lagen (internetavlyssning) är en sjukt dum idé!, Let's break a Guinness Record! 2010! The Largest Group on Facebook!, FUSE - Smålands Musik och Teaters satsning på dans, Svensk Blåsmusikfestival, Bakom kulisserna, Skaraborgare ä vi allihopa!, 60-talisterna på Facebook, Vi som firar jul till minne av Jesu födelse, Marknadsföring på Facebook, Alla svenskar i facebook, Against Facebook integrity rape, Vi som vill ha ett privat facebook, utan deras rättigheter till dig, I hate comic sans, Bevara oss från gatuvåldet, språkgranskare, Journalister och annat löst mediefolk

undrar om en potentiell uppdragsgivare kan analysera detta?

nä, nu tror jag

att jag går och lägger mig och sover middag ett tag. för det är väl för sent att gå i ide?

idag, den 22/3, vårdagjämningen har passerat, tranorna anländer till hornborgasjön och det är våffeldag - då snöar det ute...

jag blir så trött, så trött...

jag erkänner

i går kväll var jag verkligt nära att köpa mellanmjölk. fast jag alltid brukar köpa lättmjölk.

det var enbart för att förpackningen var så snygg...

med sådana här helger

behöver man inte ha något jobb.

(lätt travesti på uttrycket "med sådana vänner behöver man inga fiender", som jag inte har hittat på själv.)

ja, ni fattar... har ju inte hunnit blogga på hela dagen! och nu bär det av igen!

natt och dag



idag är det vårdagjämning. dag och natt är lika långa över hela världen. rättvisa råder åtminstone på ett område.

stackars små barn

idag har man gjort stor sak i flera nyhetsmedia om att tredjeklassare för första gången gör de nya nationella proven. konstigt nog hittar jag inga färska artiklar om det på nätet, men här är en äldre artikel om vad det hela rör sig om.

media idag framställer det som att det är något stort och dramatiskt som sker i barnens liv. medan barnen själva tyckte det var kul och gärna hade kunnat göra fler uppgifter. pedagogerna uttalar sig om att det kan vara ett bra verktyg för att se vad man skall jobba lite mera med i fortsättningen med just denna klass. experter uttalar sig med fasa om hur det har blivit i england, där man tvingats dra tillbaka antalet prov, för de blev för stressande för barn och lärare.

hallå! proven är utformade av pedagoger som vet vad en 9-åring skall/bör klara av. det är ett ganska stort spann mellan "normala" 9-åringar dessutom. och provet är diagnistiskt, alltså endast till för att ställa en diagnos på hur det står till just idag, och i vilken riktning man skall fortsätta jobba. inte för att sätta betyg på varje barn!

detta är bara en del, ett hjälpmedel bland många som pedagogen använder för att konstatera om barnet utvecklas normalt, fysiskt och kunskapsmässigt, eller om det finns anledning att tillkalla hjälp i någon form.

inget barn mår dåligt av att få visa vad det kan, när det är i den här formen. barnens resultat skall inte jämföras med varandra offentligt utan möjligen diskuteras vid utvecklingssamtal. det hoppas jag att alla förnuftiga pedagoger lyckas hålla fast vid.

proportioner, tack!

manifestation

läser att arla skall stödja wwf's "earth hour" på lördag, då alla skall släcka sina lampor under en och samma timme.

de skall släcka på elva av sina anläggningar, men där produktionen är igång går det förstås inte. (hm?)

framför allt skall de demonstrera genom att ge ut sina mellanmjölkskartonger i en ny färg. svart.

jag har läst att svart färg är det mest miljöfarliga - eller, det kanske gällde hårfärgning?

men ändå. det hade gjort mer effekt om de hade gjort en helt naturfärgad kartong av återvunnet material för att demonstrera sitt stöd för miljötänkandet.

ibland blir det så fel.

det är vår.



tulpanerna börjar sticka upp i staden lagoms offentliga rabatter och tanten i lägenheten mitt emot vädrar sin tax på balkongen. den hunden kan skälla... och det gör den. på allt och alla.

ibland vill jag bara gå ut på gatan

och sjunga en stump på den här... för alla som kan tänkas höra på...


"...jag vet att det är lågt å be, men jag skiter i de'..."
"...snälla, hjälp mej fatta, hjälp mej att förstå..."

varför kan ingen bara helt enkelt ta och anställa mig??? varför får jag bara nej hela tiden???

vad är det med allsång

som gör att svenska folket släpper allt och skrålar med i allt från "sommartider, hej hej" till "i roslagens famn raj raj raj raj raj raaa"?

allsång på skansen har blivit en institution, från egon kjerrman och bosse larsson till lyftet som kom då lasse berghagen började dra dit världsartister, och det utvecklade konceptet med anders lundin. ännu fler besökande artister, ännu fler rubriker i tidningarna. idag släpps nyheten att även tv4 kommer att ha allsångskvällar i sommar. det blir med lotta engberg från liseberg.

lotta lovar att det inte skall bli några skandaler, bara massor av allsång. och om jag känner liseberg rätt så blir det massor av reklam för liseberg också. men nu är det ju en reklamkanal så det må vara hänt. (vi minns ju ståhejet om julkalendern "när karusellerna sover" för några år sedan i svt....ajabaja! byt färg på kaninerna!)

hur kan det gå fortare med två baddräkter

än med en, det är mer än jag kan förstå! de förklarade det just på dagens eko men jag begriper det inte ändå.

och hur kommer man på tanken att pröva?

hur som helst så är det för sent! nu är det förbjudet!

leka vuxen

katalogen från quill kontorslagret kom just i postlådan med en duns. jag brukar handla ett och annat därifrån, det är ofta bra priser och kampanjer på ett och annat som man behöver i verksamheten.

nu hade de en hel massa bra saker till extrapris. får väl prata med min "inköpare".

jag blev väldigt frestad av dessa kaffemuggar med plastlock. hade jag det, så kunde jag hälla upp mitt kaffe i en sådan och gå ett varv på sta'n och se upptagen ut medan jag drack det. jag har sett på tv hur upptagen man kan se ut när man går på sta'n och dricker kaffe. då kanske folk fattar hur upptagen jag är.

och skulle jag göra det ordentligt så kunde jag ha min bluetooth-snäcka i örat och "prata" i mobilen också. samtidigt. ingen behöver ju veta att det inte är någon som pratar i andra änden. eller också ringer jag upp dig!

solen skiner

och fåglarna kvittrar.

men diskmaskinsreparatören kunde inte fixa diskmaskinen med mindre än att byta ut elektroniken. det kan ta ett par dagar innan den kommer "hem", sedan måste han hit igen och installera den, då.

så det blir att diska för hand i några dagar till.

ingen schlagersväng?

läser att malena ernman inte skall göra den "traditionella schlagersvängen" för att promovera sin låt inför eurovision song contest.

jag tror att både malena och europa är tacksamma för det. hon verkar ha fullt upp med turnéer ändå och med tanke på hur det gick för perelli, efter turné i 17 länder och sammanbrott på köpet, så är det nog lika bra.

det påstås att ryssen som vann förra året var ute och marknadsförde sig som en målmedveten satsning för att vinna esc genom att turnera i fyra (4) år. vad skall han göra nu då, tro?

malena har sådan kraft i både sin sångteknik och sin utstrålning, så jag tror att hon går genom rutan ändå. dessutom är hon väldigt känd i en annan krets än schlagervärlden, så min teori är att hon kommer att hamna på en betydligt bättre placering än våra senaste bidrag.

vem var det som trodde att det var sångerna som tävlade?

lagom lurt

att vi blir lurade hela tiden är uppenbart.

ibland är vi fullt medvetna om det, men ibland är det väldigt svårt att genomskåda.

om man köper en produkt som heter "viltskav" med "kött från fjäll och skog", "det bästa Nordkalottens skafferi har att erbjuda", då tror man verkligen inte att köttet kommer från hjortar på Nya Zeeland...

läs hela artikeln här.

våraktigt



uppfordrande står de där i tvättstugan och blänger på mig, påsarna. runt omkring på bänken och golvet står fullt med stora krukväxter som väntar på bättre tider. penséerna klarade jag av redan i går.

varför ska det vara så tråkigt att plantera om växter, när det blir så fint efter?

men å andra sidan är jag inte förtjust i all städa heller...

jag gjorde en liten uppmjukningsövning med ett bordsarrangemang av påskliljor, bara för att komma igång. men det blev inte roligare att ta tag i de andra för det! kanske ska jag äta lite mat först...




ett rikt inre liv

i går var jag med mamma och handlade.

jag hämtade henne vid hennes lägenhet och åkte till willys i staden, ca ½ mil från där hon bor. när vi hade handlat färdigt gick vi och tog en kopp kaffe och en kaka i fiket i samma hus. sedan åkte vi hem till henne igen och jag hjälpte henne att packa in allt i kyl och skafferi. sedan åkte jag, för k hade varit i göteborg och kom med tåget och jag skulle hämta honom på stationen i staden kl halv 6.

senare på kvällen ringde dottern till mormor och frågade hur det stod till. jodå, det var så roligt. hon hade varit ute med mig hela dagen. vi hade varit i göteborg, minsann. jättelångt hade vi åkt i bilen, och så hade vi sprungit runt i en massa affärer. vi hade varit på så många ställen! hon var jätteglad. vi hade varit på en fin restaurang och ätit, och så hade vi druckit kaffe. dottern frågade om vi hade handlat något, och i så fall vad. jo, vi hade bara handlat mat. och sedan måste vi skynda oss att åka hem igen, för k behövde bilen klockan sju.

hon var så glad och nöjd med sin dag, så dottern hade inte hjärta att tala om att nästan ingenting stämde.

man undrar hur den mänskliga hjärnan fungerar, när den börjar stänga av. men så länge mamma är glad och nöjd, så gör det inte så mycket.

det är värre när hon tror att kunderna som parkerar vid den närliggande affären är gäster som skall in till henne, och hon måste duka fram allt hon har för att bjuda dem på. och så kommer de ju aldrig in! eller när någon annan hyresgäst i huset skall flytta eller har avlidit och de anhöriga kommer och hjälper till att flytta saker. då tror hon att de skall komma in och ta alla hennes saker också.

då är det inte roligt med ett rikt inre liv...

färgstarkt

dagens rätt blir en jättegod varm sallad som har rårivna, färska rödbetor som en huvudingrediens.

himmel, vad mycket färg det är i rödbetor!

sol men kallt

idag orkar faktiskt solen igenom molntussarna på himlen. men det är fortfarande minusgrader i staden lagom. inte alls lagom! jag vill ha 10 grader varmt nu, så man kan sitta vid solväggen och dricka kaffe.

jag gjorde en besvärjelse på väg hem från sjukgymnastiken idag. åkte till handelsträdgården och köpte en stor påse jord att plantera om krukväxterna med samt 7 st penséer till den stora blå krukan utanför dörren. dessutom en kruka tète-a-tète-påskliljor att plantera i ett fint arrangemang inne. tittade på något grönt att sätta ihop med dem, men kom på att ampelliljorna har massor av "barn", så man kan ju ta dem.

nu har jag ställt allt i tvättstugan. vad ska man börja med?

det får bli utekrukan. den syns ju mest. sedan får det bli alla de stora, jobbiga blomkrukorna. måste upp på vinden och hämta ett lass tomma krukor också, att sätta alla skott i... och putsa fönstren... och tvätta gardinerna...

nej. jag börjar med penséerna. nu.

ljusglimtar ändå

just när jag är färdig att ge upp med tanke på uteblivna besked och allmän leda, så ringer det på dörren.

det var dottern som kom och gav mig ett kort med en massa olika rabatter i olika affärer i staden lagom. 10% här och 20% där, till och med upp till 25% på ett par ställen. den klass där hon jobbar skall sälja dem till förmån för sin klassresa, och då köpte hon ett åt mig "för du tycker ju om så'nt..."

vem tycker inte om att få rabatter på sådant som man ändå skall köpa? kruxet är bara att komma ihåg att hala fram det där kortet när man handlar.

jag blir glad när hon kommer förbi även utan saker att ge mig. även om vi bor nära varann så behöver det inte betyda att man lever på varann. när hon och sambon väljer att komma, då känner de sig inte tvingade. och ibland bjuder de hem oss.

jag är glad och stolt över mina unga vuxna barn. nummer två som just har köpt en dyyyr tvåa i storstaden. och nummer tre som tar studenten i sommar och håller på att söka till högskolor.

de är mina ljusglimtar.

dagens ungdom

vill ha allt och helst allt-i-ett.

den här filmen tyckte jag var braaaa.



liv och död vid köksbordet

tittar ut på hamngatan och ser solen ösa ner över bilarna som glider förbi. ja, glider, för det finns farthinder ca 20 meter nedanför på gatan och det är inte meningen att man ska köra i mer än 30 km/h genom den gamla stadskärnan. tyvärr är det en och annan som inte har fattat det, utan gasar på så fort de hunnit över bulan. men de flesta lyder så snällt och kör lagom.

tidningen rapporterar ännu en gång om läkaren som "dödat ett barn" och jag kan inte annat än fundera på medias makt att blixtsnabbt ge oss fördomar. när nyheten först kom ut så fick man intrycket att ett gäng beväpnade och uniformerade poliser hade störtat in på astrid lindgrens barnsjukhus, kastat sig över den kvinnliga läkaren, satt på henne handfängsel och flåsat "you're under arrest. everything you say can and will be used against you.." som i en amerikansk deckare. kvinnan skulle gått in till ett sjukt barn, givit det en dos medicin och därmed agerat änglamakerska inför de chockade föräldrarna.

ingenstans stod det som senare kommit fram genom andra medier, att barnet var så svårt sjuk, så föräldrarna hade givit medgivande till att avsluta livsuppehållande behandling, eftersom denna var meningslös. och då en läkares uppgift är att lindra smärta, ger man ofta lugnande och smärtstillande medel i detta läge.

frågan i detta fall rör sig egentligen om huruvida läkaren gav barnet en för stor dos medicin och därvid snabbade på den död som ändå skulle inträffa inom kort. vad är lagom? dessutom lär det inte stå något om detta i journalen, och det är förstås fel.

här är en artikel som verkar vara trovärdig, så här bör gripandet ha gått till.

i går stod en mycket bra krönika i samma tidning. läs den.

verkligen smart

igår upptogs en stor del av förstasidan på den stora tidningen från den stora staden av nyheten att man blir smart av att äta fisk.

det var egentligen inte det som var nyheten, utan att en forskningsrapport om svenska pojkar som åt fisk i tonåren hade publicerats. och den visade att dessa pojkar hade bättre resultat på mönstringstesterna några år senare.

för det är verkligen inget nytt. vi som har läst vår wodehouse, vi vet väl vad det var butlern jeeves hade som basföda. och att han hade ett ovanligt väl tilltaget bakhuvud...

undran per telefon

gick ut och åt idag, för en gångs skull.

under denna dryga timme fick jag två (2) telefonsamtal från en av mina kunder.

han undrade varför det inte gick att skicka mail till mig, han fick bara tillbaka meddelanden med "mailbox full". han fick en alternativ adress att pröva. sedan ringde han igen och sa att han hade prövat den adressen.

jag undrade ju vad det var för fel, jag hade rensat mailboxen nyss, tyckte jag, det skulle inte vara så fullt.

när jag kom hem kollade jag förstås meddetsamma. och upptäckte att de mail han själv hade skickat senast av typen "ha en bra vecka" och "några fina bilder" var jättetunga! jag hade knappt öppnat dem för de hade inget med mitt arbete åt honom att göra. så det blev sätta igång och slänga, slänga, slänga...

hoppas det funkar nu. behöver jag säga att denna kund tillhör de mest otekniska personer jag har träffat. man skulle kunna smälla i honom vad som helst om det tekniska, och han skulle "köpa" det. men det gör jag givetvis inte, man har väl moral. men han hade säkert inte ens funderat på att mailen var så stora så de tangerade gränsen för att ö h t kunna skickas!

lunch idag

oj vad klockan går! om bara en timme skall jag iväg och luncha med kulturchefen i staden lagom. hon drar ut mig på lunch ibland för att få bluddra lite och det är aldrig fel att komma ut och se lite annat än en fyrkantig skärm för mig heller...
det är inte heller fel att vårda sitt nätverk. idag funderar jag på att väcka frågan om ett ideellt projekt som jag planerar för nästa pingst - ja, egentligen börjar det till pingst i år. jag skall ta hit en konstnär till ett nytt koncept i anslutning till årets konstrunda, vilket i sig är spännande att se hur det slår ut. blir det succé och massor av folk, så planerar jag ett mycket större evenemang till nästa år, men en annan, mera namnkunnig gäst... men det kostar ju mera pengar och då funderar jag på om man kunde samköra med kulturnätet som finns i staden tillsammans med ett par grannstäder.

man måste ju vara ute i god tid och sondera terrängen med sådana här projekt. ibland kan man inte få svar meddetsamma, och ibland känns det fånigt att ringa upp 1½ år före och fråga om ev samarbete.

då är det bra att gå ut på en spontan lunch lite då och då.

för första gången på länge

känner jag verkligen för att gå upp på vinden och ta ner en ute-stol och sätta mig i solen, som nu fått för sig att skina så vackert.

går ut ett steg för att hämta posten och ångrar mig genast.

det är 2,6 grader ute...

ett intressant samtal

i kväll blev det ett intressant samtal på bloggy angående morgondagens sändning av "på nätet" i p1.

vad händer med alla elektroniska avtryck man gör hela tiden om man plötsligt dör?

koder till banken, tidningsprenumerationer osv går ju alltid att få ut för den som sköter dödsboet. men t ex bloggar, hur vill jag göra med dem?

jag har inte tänkt på det förut.

men jag ville nog att mina bloggar ligger kvar på nätet för alla som vill läsa dem även efter min död. jag ska skriva ett utkast till blogginlägg och koderna till mina bloggar och lägga i ett kuvert, som någon får hitta när jag är död.

frågan är vem som kan tänkas göra det åt mig. min närmaste omgivning är inte så "blogg-minded"...

hm. jag får nog fundera på det ett tag i alla fall.

märkligt

att det är så svårt att komma ihåg dotterns telefonnummer!

varje gång vi ska ringa så måste jag slå upp det. 10 siffror. ett vanligt nummer här har nio. men det är konstigt att det är så mycket lättare att komma ihåg "vanliga" nummer, med "vanliga" riktnummer, än mobilnummer.

och när jag ser numret så känner jag ju igen det.

samma sak med de andra båda barnens nummer. men de har tillgång till fasta telefoner också.

grå söndag

och det kvittar hur många timmar man "fick sova" i natt. man är lika trött ändå.

efter att ha satsat hela energin på att laga söndagsmiddag åt den närmaste familjen drabbas man av någon sorts paltkoma och blir sittande framför datorn. och är ännu tröttare.

kollar lite bloggar och facebook. kollar almanackan hur det ser ut; kan jag åka till dottern och hjälpa henne packa ihop en extra tur innan det är dags att flytta. det ser trångt ut, fast det är sju veckor kvar. men med lite planering kan man kanske hitta någon vardag.

går in på spotify och hittar ett antal spår med kalle sändare. tar en nostalgitripp bland gris- och skridskoföreningen och kinesiskt julbord. en liten ljusglimt denna grå söndag.

till slut sätter jag mig och gör ett inlägg på denna blogg. ett inlägg som mot mina principer inte handlar om någonting...

onödig motion

idag är det kallt i staden lagom. men eftersom jag fick en avisering från bokus häromdagen hade jag tänkt att gå iväg och hämta min efterlängtade låda med rea-böcker.

jag lider av svår abibliofobi, nämligen. skräck för att inte ha något att läsa. det är väl ett bra ord att kunna?

macken, som är utlämningsställe sedan vi inte längre har någon "riktig post", ligger drygt 500 m i nordlig riktning. i samma riktning fast 300 meter bort ligger ica. och vi behövde lite mjöl, frukt, yoghurt och potatis. så det blev skriva lapp och ta med ett par tygkassar.

knatade iväg och precis när jag kom in till p, som jobbar där, kom jag på att det visst var några siffror som man skulle haft med sig... ajajaj... och det gick inte att hitta rätt paket om man inte hade dem, beklagade p.

så det blev att knata hem igen. fast jag tog ica på det varvet. slängde in grejorna därifrån innanför dörren, fram med aviseringsmailet, skrev av siffrorna och så ut igen.

alltså en promenad på drygt 2 km i den ruggiga kylan. termometern visade 0,4 plusgrader, men det kändes som -10.

det fick bli varm ficksoppa till lunch!

lite mera av staden lagom

det var då för väl, efter att ha sett detta antik-rundan-program konstaterar jag att det var betydligt mer av stadens "själ" med den här gången. särskilt i början av programmet, när de berömda och beryktade dassvandringarna omtalades. (dessa, sällsynt förekommande företeelser skulle vara en av anledningarna till att staden lagom valdes ut i konkurrens med nära liggande orter.)

många, många har frågat om jag var med. nej, jag vågade inte, brukar jag svara. jag var rädd att jag skulle bli värderad och såld. eller, som någon påpekade, jag kanske inte hade blivit såld...

men det är inte riktigt hela sanningen. jag var nämligen med och arbetade med en bo-mässa samma dag. när de filmar mot skylten där det står "gratis turer" så är det jag som är guide. fast de filmade innan jag kom, för den där skylten textade jag om när jag kom... hela dagen stod jag och delade ut röda gele-hjärtan och stack iväg på gudade turer, så var det någon som marknadsförde staden den dagen, så nog var det jag!

en halvtimme kvar

antikrundan har varit i staden lagom och gjort program.  två program. kommunledningen var lyrisk, tänk så mycket reklam för staden och så många som skulle komma hit!

eftr första programmets sänndning var besvikelsen stor bland folket på sta'n och på insändarsidorna. de vyer som visades från staden var ett folktomt torg och ett mycket snabbt och litet svep över stadsbilden. för övrigt exteriörbilder frå kön utanför guldkrokshallen, den idrottshall där de höll till med värderingen. det finns ju så otroligt många roliga och vackra saker att visa här!

nu hoppades vi förstås på program #2. som sändes i går. jag var borta på ett jobbrelaterat möte igår och missade det hela, så nu bänkar jag mig för reprisen om en halvtimme. ja, jag vet att svt play finns, men jag behöver ändå avsluta mitt arbete och ta en paus från datorn nu.

något bättre än ett kort svep och insidan av en gympasal.

dagens lunch

liksom så ofta blev lunchen förskjuten till närmare kl 15. jag sitter vid datorn och jobbar och bloggar och plötsligt är jag jättehungrig.

när jag är ensam hemma brukar jag sällan "laga" mat, alltså laga ny mat. det brukar oftast finnas rester av något slag i kylskåpet och här slängs ingenting förrän det försöker gå iväg själv. och det hinner det för det mesta inte göra innan jag har ätit upp det.

idag blev det ett par mindre plastburkar med kall spagetti, varav den ena hade spår av köttfärssås vid ena kanten. Vad gör man då för att detta ska bli ätligt?

jag tänkte "makaronpudding" men iddes inte vänta på den långa tiden i ugn. så tänkte jag "stekpanna" och rörde ner 2 ägg och ett par matskedar grädde i spagettin, här tänkte jag "omelett". lite chilisås, salt och peppar för att förhöja smaken lite.

sedan stekte jag då detta i stekpanna på medelvarm platta. det visade sig ganska snart att två ägg hade varit för lite, men ytterligare ägg hade gjort portionen för stor, så jag slutade tänka "omelett" och började tänka "stekta nudlar" i stället.
en annan burk med överbliven sallad kompletterade det hela tillsammans med lite ost som fick smälta på toppen.

det blev inte alls så dumt, faktiskt. om jag inte hade haft sallad eller haft lite mindre spagetti skulle jag ha blandat i frysta wok-grönsaker, tror jag. eller stekta bacon-tärningar.


och där blev jag klar

med en ny artikel till tidningen i staden lagom. en av de uppgifter jag gör ideellt, men eftersom jag har höga ambitioner vill jag inte släppa ifrån mig undermåliga saker även om jag inte får betalt.

det är lite godtyckligt att skicka in artiklar om vad som händer i min organisation. vissa gånger får man in allt man skrivit med flera bilder. andra gånger blir det en liten notis på ett undangömt ställe. ibland publiceras inget alls.

allt beror på vad som har hänt för övrigt i den lilla staden lagom, det förstår jag ju. om någon av redaktionens anställda har varit ute på sta'n och gjort scoopet att våren är här, t ex. då ägnas större delen av förstasidan och minst en helsida i tidningen åt text och bilder om detta faktum. eller om en skola återinviger sin renoverade matsal, eller visvännerna haft årsmöte samma vecka.

allt är en fråga om nyhetsvärdering...

glädje över en persienn

som dessutom är neddragen - är det typiskt för staden lagom?

på vår gård finns 14 "hushåll" (eller adresser, kanske, eftersom två lokaler ligger mot gatan och är affärslokaler).

i öster ligger det stora vattnet, i väster går gatan, norrut rinner den tröga lilla ån och endast söderut har vår gård bostäder som närmaste granne.

vår gård är ganska spatiös, det är en del luft mellan de fem husen. i vårt hus bor bara vi och en affärslokal. de gemensamma ytorna begränsar sig till soprum, tvättstuga och cykelrum i källaren till nästa hus, samt den lilla gräsplätten och sandremsan nere vid det stora vattnet. 

alltså springer vi inte precis ner varandra, vi som bor här. en del går man om, så man känner knappt igen dem.

från vårt sovrum ser vi fönstren till två lägenheter. i den övre bor det sedan några månader en "ny-familj", just ihopflyttad: mina barn, dina barn. ibland är det fullt liv och tänt överallt. ibland är det helt mörkt. i lägenheten under bor en äldre dam. en jättegullig liten tant i kategorin äldre pensionär, som man gärna byter ett par ord med vid soprummet. när vi börjar gå och läga oss vid 11 - halv 12 på kvällarna, och drar ner rullgardinen, ser man henne ofta stöka runt i köket eller sitta framför tv's blåskimrande ljus i vardagsrummet.

under några veckor var det ovanligt stilla i den nedre lägenheten. funderade på hur det stod till. fönsterlampor lyste, ibland i ena och ibland i andra fönstret, annars mörkt och stilla. persiennen aldrig neddragen. hade det hänt något? eller bodde damen på varmare breddgrader i ett par månader, kanske? man vet aldrig med dagens pigga äldre!

en kväll när vi var på väg ut gick vi rakt på damens dotter, som ju är i vår ålder - ja, några år äldre är hon väl. har inte sett henne heller på ett tag. hon stannade och hälsade och sa, att mamma låg på en vårdavdelning i kommunen efter att ha gjort en ganska komplicerad operation, och nu fick vi se hur det gick...

lite lätt bekymrad blir man förstås med tanke på en god granne.

idag när jag drog upp rullgardinen var persiennen nerdragen. ett tecken på att hon har fått komma hem? unnar mig att vara glad å hennes vägnar. snälla granntanter kan man inte få nog av.

hm, intressant

en liten tanke om statistik. den här bloggen har en besöksräknare. under hela vintern, när jag inte har gjort ett enda nytt inlägg, står det ändå att jag har haft en unik besökare dagligen.

en enda besökare.

är det någon som har lagt den här bloggen som startsida? är det någon som har fastnat så för just den här bloggen bland alla hundratusentals bloggar som skrivs bara i sverige, så att h*n oförtröttligt går in och kollar efter nya inlägg. varje dag. eller är det bara någon sorts grundinställning, att det alltid står på minst en besökare?

inte vet jag. men jag skriver i alla fall min lagomblogg för den enda besökaren. välkommen. ja, det kan vara du!

hade bestämt mig

för att ta upp den här bloggen igen. och blogga om "staden lagom". men precis när jag bestämt mig kom vännen i och rövade bort mig så jag kom inte åt datorn på nästan hela dagen igår.

sådant kan hända ibland i staden lagom. men jag kommer snart igen!

någon som saknat mig?

har inte varit inne på den här sidan på "evigheter". hade ju lite annat för mig i slutet av sommaren och sedan fick jag ett vik på kulturskolan, och sedan, ja, det rullade på...

har också börjat mikroblogga, som är så inne och hajpat nu. riktigt kul, när man inte har några arbetskamrater omkring sig, det har räddat min psykiska hälsa många gånger. alltid någon att prata med.

men det slår mig att det aldrig är för sent att börja igen. många av mina bloggykompisar håller igång fyra, fem olika bloggar om olika saker. så ok, här kommer jag!

ikväll tittar jag på babel, där man bl a skall prata om bloggen som fenomen. där medverkar en av mina bloggykompisar, självaste mymlan.

RSS 2.0