lagomblogg

det blir nog inget skara i morgon kväll för min del. när jag är klar med det som jag skall göra tidigare på dagen får jag nog åka raka vägen hem och stupa i säng - eller kanske i skumbadet.

aldrig skall jag glömma hur stressande detta är! får jag bara ett fast jobb så skall jag aldrig mer klaga på någonting i hela världen. . . åtminstone på en vecka eller så. . .

tills det blir i morgon eftermiddag.

surfar lite bland några nättidningar och hittar förstås en artikel som strör en massa salt i såren. om hur man gör när man söker jobb och går på intervju.

allt det där kan jag utantill. väck mig mitt i natten så skall jag dra en föreläsning om hur man skall klä sig och torka av skorna, hur man berättar om sig själv och när man skall lägga fram sina löneanspråk.

jag har bara haft alltför lite praktisk träning.

ja! så skall jag se på det i morgon. praktisk träning. skulle jag råka få jobbet dessutom så är det bara att tacka och ta emot.

skall jag bli . . . någon som jobbar, ja.

när jag får jobb (obs att jag skriver när och inte om, jag ska ha ett jobb inom två månader annars. . . ja, då utlyser jag en tävling här på bloggen om vad som händer. det blir inte roligt.) då skall jag i allafall rensa ut en hel del ut min dator.

en massa konstiga jobb-sökar-sajter som inte har hört av sig sedan jag anmälde mig till dem. och en massa andra sajter som bara hör av sig med jobb i schweiz och finland. missförstå mig inte, det är inget fel på att jobba vare sig i schweiz eller i finland, det är ju jättemånga som gör det och som bor där. men jag bor ju här.

jag skall radera och glömma alla konstiga användarnamn och lösenord. på en del sidor måste man ha sin e-mailadress som användarnamn, och jag begriper inte vad som händer, men ibland när jag skriver in min e-mailadress i en så'n där ruta så poppar det upp en liten informationsruta om windows 7.0. typ var tionde gång eller så. det är ganska irriterande. det kan vara så att jag oavsiktligt skriver in ett kortkommando och råkar trycka ner @ nästan samtidigt som en bokstav, har jag listat ut. jag försöker skriva min adress saktare, men det är inte så lätt när man väl har fått upp farten och skriver allt annat ganska fort.

sedan skall jag gå över gatan och köpa en stor tårta.

för en stund sedan ringde det faktiskt från en av de arbetsplatser där jag sökt jobb. de ville att jag skulle komma på intervju! jippi!

och jag känner inte en enda människa på den arbetsplatsen! jag har sökt ca 200 jobb och varit på tre (3) intervjuer under de senaste två åren. vid samtliga tre intervjuer hade jag någon kontakt som sopade rent framför.

den första tjänsten tillsattes med någon som hade ännu mera kontakt - som sopade praktiskt taget själv. den andra med en person som var bra mycket mer entusiastisk än jag till att sitta ensam i ett trångt källarkontor och stryka ideella föreningar medhårs (han var tydligen väldigt ideell inom gebitet redan). och den tredje blev uppenbarligen ingen tjänst alls.

tänk om, tänk om!!! ja, underverk händer. dessutom var det här en utannonserad tjänst. fast inte från arbetsförmedlingen, utan från offentligajobb.se.

den nya (nåja) regeringen gick tidigt ut med att alla toppjobb som blev lediga skulle utannonseras, i stället för att användas som belöning/morot/muta åt gamla politiker som behövde flyttas på/flytta på sig.

idag har det blivit känt att ett sådant toppjobb som påstods vara tillsatt av en extern, oberoende konsultbyrå ändå var en sådan politisk tillsättning.

de ansvariga för tjänsten (näringsdepartementet) hade gått igenom tänkbara kandidater och föreslagit tre stycken, eller t o m två enligt vissa källor, varav endast en seriöst sökande återstod när konsulten började sitt arbete.

inga källor nämner att tjänsten varit utannonserad.

visserligen är det väl bra att man kollar kandidaten, om han har förutsättningar för att klara av jobbet, innan man placerar honom där. och att man kollar honom genom en extern konsult. men det är fortfarande fel att alla inte har samma sportsliga chans att kandidera.

återigen: kontakter, dessa kontakter!

läs artiklar om detta: dn, dagen, etc, sd, svd

aftonbladet publicerar idag listor på vilka jobb man skall satsa på och vilka man inte skall satsa på.

det jobb jag satsat på för min nya karriär finns inte med på någon av listorna, men min gamla karriär finns bland "framtidsjobben".

konstigt. när jag tänker på det jobbet ser jag en massa faktorer och premisser för arbetets utförande som inte gick ihop. jag ser en stressad situation med för många människor i samma rum, människor som kom och gick helt beroende på när någon hämtade och lämnade dem. det kunde bli tidigare eller senare än som var sagt. jag ser människor som var sjuka men ändå kom dit, eftersom deras anhöriga tyckte att de inte var sjuka (de själva kunde nämligen inte prata). jag ser människor som behövde mycket hjälp och uppmuntran med allt möjligt för att utvecklas på bästa sätt men jag hann inte ge dem det som jag skulle vilja. jag ser människor som inte klarade av att tillbringa så mycket tid tillsammans med andra människor varenda dag, och jag kunde inte göra något för att ge dem ro. jag ser högljudda människor som skrek för sin rätt, men också tysta, som försökte dra sig undan i hörnen. jag ser människor som behövde vara utomhus mycket, men det hanns inte med, i alla fall inte vintertid med alla kläder. jag ser personal som kom och gick, som inte ens stannade kvar en hel termin på samma avdelning. jag ser fyra chefer på 2½ år. jag ser en omgivning som inte förstod. jag ser sjukskrivning för utbrändhet. och det gör ont i magen.

jag beundrar dem alla, mina kollegor som fortfarande jobbar kvar i yrket. jag tror inte att de på något sätt är "dummare" eller "mindre ambitiösa" än vad jag var. jag tror helt enkelt att de har lyckats bättre än jag med att hitta en balansgång i tillvaron på jobbet. en "good enough" lösning och kompromiss mellan alla behov och viljor som styr verksamheten, så de kan se sig i spegeln på morgonen och gå raka i ryggen till jobbet. ja, jag är nästan lite avundsjuk. inte på deras låga lön och slitsamma jobb, men på att de orkat och fortfarande håller ut. och finner en glädje i jobbet.

för mig har det jobb som en gång var mitt önskejobb förvandlats till mitt "dåtidsjobb". det finns ingen väg tillbaka. det är inte samma jobb som jag utbildade mig till.

därför skaffade jag mig en utbildning till. och har nu varit arbetslös i drygt 1½ år. fast som kvinna är man ju aldrig arbetslös. man startar eget, man hoppar in än här, än där på extrajobb och vikariat ( fast inte där). och lever på hoppet att de tvåhundra ansökningarna man har skickat iväg någon gång skall ge napp.

för mig är det framtidsjobbet!

nu har jag ringt till en av de arbetsplatser jag har sökt jobb på. inte den som skulle ringa upp mig, men en som ansökningstiden gick ut på igår.

du-du-du-dunk. . . jag lyckades nog ändå låta oerhört positiv, insatt, kunnig på området men även allmänbildad, pedagogisk, sansad men ändå entusiastisk - hoppas jag. 74 stycken sökande och 6-8 skall kallas till intervju. 10%. eftersom jag har dubbla kvalifikationer borde jag ha en rimlig chans.

nackdelen är att de "sätter värde på en jämn könsfördelning och de kvaliteter som etnisk och kulturell mångfald kan tillföra verksamheten".

det brukar betyda att de inte vill ha en medelålders blond och blåögd fru medelsvensson. men jag är inte medelmåttig!

lägga upp hela mitt cv på ett webformulär en gång till så tror jag att jag kräks!

jag är så trött på att räkna upp alla jobb, extrajobb och vikariat jag har haft, och alla utbildningar och kurser jag har gått, att jag har körkort och hur bra jag är på språk.

ge mej ett jobb - och det nu!

fortfarande har ingen ringt från den jag väntade skulle återkomma. eller mailat. eller skickat brev. eller telegraferat. eller sms'at.

fast från ett annat ställe har de mailat, att det inte fanns några konkreta planer på att anställa. men konkretisera de planerna då! skickade ett svar med mycket smicker. kanske gläder det någon. men jag gör mig inga förhoppningar.

" en inställd spelning är också en spelning"

jag duschade. sminkade mig, gjorde iordning håret, tog på mig färgmatchade kläder.

tog ett djupt andetag och ringde upp den eventuella arbetsgivare jag sökte både per telefon och e-mail i fredags.

hon satt i möte idag också. jag bad om en hälsning, att hon skulle ringa upp så fort mötet var slut. det var det snart, sa den jag pratade med.

nu har det gått fyra timmar.

och jag svarar med min trevligaste röst. det kan ju vara någon som vill veta något om mig.

det är fastighetsägaren som meddelar att besiktningen av radiatorer som de aviserat till i morgon inte blir av. mannen som skulle gjort det har blivit liggande i influensa, troligen hela veckan.

jaha, det var ju bra att få veta. fast det hade varit roligare om det hade handlat om något annat.

nu har jag slängt iväg två ansökningar till, varav en s k "spontanansökan" på rekommendation av en kontakt. det är fullkomligt hysteriskt att man skall vara så beroende av att ha någon kontakt att hänvisa till!

(finns det någon av mina läsare som har användbara kontakter hos någon potentiell arbetsgivare, så utnyttjar jag dem tacksamt! skriv i kommentarformuläret, så kontaktar jag dig!)

enligt en ny undersökning av svenskt näringsliv har många företag svårt att hitta kompetent personal till vissa tjänster. det är främst datavetare och annan it-kompetens som behövs.omkring 90 000 försök till rekryteringar misslyckades i sverige under andra halvåret 2007, och förutom databranschen är det bygg- och vvsföretag som har svårt att hitta folk.

en väldigt intressant aspekt på anställningsproblematiken är att företagen inte verkar så överdrivet entusiastiska inför arbetsförmedlingen eller bemanningsföretag. det som värdesätts mest är egna initiativ av de arbetssökande - sju av tio av de svarande företagen (7000 i hela landet) rekryterar helst genom informella kontakter. arbetsförmedlingen hamnar längst ner på listan.

var det inte det jag visste!

den 27/2 har marknadsföreningen ett möte i skara - jag måste nog åka dit och bygga vidare på mitt nätverk!

då har man sökt två nya tjänster, då.

det är så irriterande när man, som jag, har ett jättesnyggt uppställt cv som bara är att skicka iväg som bilaga, måste sitta och plita av alla uppgifter bara för att de har ett webformulär. . . men förmodligen vill de snabbare kunna hitta de uppgifter som är relevanta för tjänsten.

så det har tagit mycket längre tid än vad jag hade tänkt.

nu måste det ätas. sedan kommer vännen i hit en sväng, när hon har varit och klippt sig i salongen ett par hus härifrån. bäst att passa på! hon bor ju en hel kvarts gångväg härifrån. . .

är det någon som undrar hur det går i huset mitt emot, så står fortfarande balkongdörren öppen natt och dag, men det har skymtat en människa därinne (hon som tog hand om taxen?) och i natt när jag var uppe och vankade lyste en lampa i köket. det kanske finns larm?

känner jag mig idag efter att i två månader ha trott att företaget i grannstaden verkligen skulle höra av sig med uppdrag.

det lät ju så bra när jag var där på intervju. de behövde verkligen en sådan som jag.

och han menade det nog när han sade det.

även när jag ringde upp och kollade läget för ett par veckor sedan lät det fortfarande som om det skulle trilla in uppdrag snart. inte riktigt än, men snart.

tur att jag kollade läget lite med min "mellankontakt" - han som förmedlade kontakten från början. annars hade jag fortfarande gått och väntat.

inte har jag sovit mycket i natt. särskilt som m skulle iväg till sitt viktiga, viktiga jobb med 05.04-bussen. ett jobb där han är viktig och efterlängtad och alla blir glada när han kommer och han har massor att göra åt de viktigaste personerna i landet.

han har aldrig sökt ett jobb i hela sitt liv. han kommer aldrig att förstå. jag har sökt typ 200. . .bara nu, efter min senaste utbildning.

är det tur att man har. och pastan var god. jag är inte riktigt lika ledsen just nu. vi har pratat om allt från utbildning till adoptivbarn och ukulele. jag är tacksam för att mina tre barn har fått växa upp i staden lagom och är sådana praktexemplar.

men det blir alltid värre framåt natten.

i morgon är en annan dag.

. . . då skall jag söka nya jobb.

det finns en scen i fyra bröllop och en begravning där hugh grant står i sakristian i kyrkan och kommer på att han håller på att göra världens dumhet. då säger han en rad med fula ord.

jag känner också för att säga en rad med fula ord just nu, men eftersom jag inte använder så jättefula ord, så får det bli det alldeles för tama "skit".

för en stund sedan öppnade jag mailen och skulle bara kolla snabbt om något hade hänt. den färska pastan ligger snällt och väntar på att hoppa ner i det kokande vattnet och tillbehören är klara. may the guests arrive!

då har jag fått ett mail där det står att jobbet jag trodde skulle bli mitt inte verkar bli något jobb alls.


SKIIIIIT!

jag har en syster. en storasyster. jag behöver inga fler.

idag mailade en person och sa att "vi måste bestämma datum för när vi skall åka till ullared". vi var nämligen där i höstas och hon tyckte det var så trevligt att vara där med mig och min bästa kompis, så "det måste vi väl göra om frampå vårkanten?"

klart man säger lite flytande att, jo, det vore väl kul - utan att bestämma närmare om det blir i februari eller maj, sådär. det är väl alltid kul att åka bort lite, men vi får väl se hur det är då.

nu tyckte hon alltså att det var dags. hon hade "träffat" vännen i och de hade pratat om att de skulle bestämma dag.

av flera skäl känner jag att jag inte kan/vill prioritera en resa till ullared nu. så jag svarade per mail: jag får nog hoppa över resan i vår. kanske till hösten i så fall. och fick svaret: det var ju synd att du inte vill följa med, då får du ringa till i och säga det, du känner ju henne bättre. (det lät som om i skulle bli fruktansvärt ledsen om inte jag följde med)

jag ringde till vännen i och pratade en stund. så frågade jag henne: har du pratat med m om ullared? nja, pratat, sa hon, vi möttes på köpcentrat och hon ropade hej på 10 meters håll, "nu är det dags att bestämma dag", och jag hojtade "jaa", och sedan var det inget mer. vännen i hade egentligen inte heller lust/möjlighet att åka inom de närmaste månaderna av olika skäl, och så var det med det. jag bad henne att meddela m - jag tänker inte göra det. då får jag svara för i's skuldkänslor också.

m är väldigt bra på att få folk att känna skuldkänslor när man inte "ställer upp" på hennes må-bra-aktiviteter. hon tror att hon vet vad som är bäst för en, särskilt om man är nere och mår dåligt. hon har svårt för att acceptera att hon kanske inte har rätt lösning på problemen. det här var ju egentligen en bagatell, men man känner vartåt det barkar.

tyvärr sitter hon i en chefsposition där den här egenskapen då och då får förödande konsekvenser. ett antal anställda har tyst och stilla sökt sig till andra tjänster, och ibland har man fått höra sanningen långt efteråt.

r e s p e c t . . .

inte arg och inte ens irriterad, men ändå.

för en stund sedan fick jag veta att ett jobb som jag hade tänkt lite flyktigt att där skulle man kunna erbjuda sig att göra en insats - där hade redan en annan tjej hunnit erbjuda sina tjänster och företagaren hade ingen aning om att jag fanns på mycket närmare håll.

och alldeles nyss fick jag veta att en företagare som jag hade erbjudit mig att göra saker åt, och till ett mycket bra pris - där hade en av mina konkurrenter gjort vissa av de sakerna helt gratis. . . som har ett företag som går jättebra och inte behöver göra saker gratis eller till underpris för att marknadsföra sig.

man blir lite trött. jag har inte råd att annonsera ens. . .