hett i staden lagom
det är en märklig känsla att det är så varmt, dag efter dag. ytterligare ett par dagar har meteorologerna lovat att det ska hålla i sig innan det vänder.
varje morgon hoppar jag i sjön, 75 steg från min ytterdörr.
en "normal" svensk sommardag är det knappt badbart. nu är det omkring 22, 23 grader i vattnet. man kan ligga i och guppa i 10 minuter utan att förfrysa.
är det växthuseffekt, klimatförändring eller vad? men så erinrar jag mig astrid lindgrens madicken-bok, där det är så varmt så "det är som att skölja tvätt i nilfloden i afrikat i stället för hemma i svärjet". och det utspelar sig någon gång på 20-talet, tror jag?
blir genast mycket lugnare, och går de 75 stegen för att ta ett dopp till.
varje morgon hoppar jag i sjön, 75 steg från min ytterdörr.
en "normal" svensk sommardag är det knappt badbart. nu är det omkring 22, 23 grader i vattnet. man kan ligga i och guppa i 10 minuter utan att förfrysa.
är det växthuseffekt, klimatförändring eller vad? men så erinrar jag mig astrid lindgrens madicken-bok, där det är så varmt så "det är som att skölja tvätt i nilfloden i afrikat i stället för hemma i svärjet". och det utspelar sig någon gång på 20-talet, tror jag?
blir genast mycket lugnare, och går de 75 stegen för att ta ett dopp till.
katastrof i staden lagom
i flera dagar har både riks- och lokalmedia fyllts av stora svarta rubriker om den 22-åriga mamman som mördats i sitt hem i sällskap av sin treåriga dotter.
vad var det som hände?
hur kunde det hända?
varför hände det?
vissa frågor får aldrig några svar. i tidningar och tv stöts och blöts olika spekulationer. familj och vänner står lamslagna mitt i allt detta och konstaterar bara att det har hänt. och måste ta tag i livet efteråt.
en del saker som händer finns det ingen mening med. den här familjen skulle man aldrig gissa kunde drabbas av något våldsdåd. så snälla och hyggliga människor. ändå händer det.
vi andra kan bara tänka en tanke på dem. det finns inga ord till tröst.
vad var det som hände?
hur kunde det hända?
varför hände det?
vissa frågor får aldrig några svar. i tidningar och tv stöts och blöts olika spekulationer. familj och vänner står lamslagna mitt i allt detta och konstaterar bara att det har hänt. och måste ta tag i livet efteråt.
en del saker som händer finns det ingen mening med. den här familjen skulle man aldrig gissa kunde drabbas av något våldsdåd. så snälla och hyggliga människor. ändå händer det.
vi andra kan bara tänka en tanke på dem. det finns inga ord till tröst.
hallå där!
nu är friden slut! fast nu håller jag på med så himla många andra saker så jag kommer nog inte att hinna fortrsätta blogga i den takt jag gjorde i våras.
det där "kafferast-bloggandet" som jag trodde skulle funka när jag väl fick ordning på min bärbara dator löste sig helt enkelt inte. den bärbara datorn bestämde sig för att lägga ner verksamheten och slutade helt enkelt att fungera. att laga den skulle kosta sådär 8000:-, det var något programkort enligt någon som visste bättre. så jag fick till slut en ännu äldre, stationär dator, och mitt konto i nätverket funkade inte heller på riktigt, så hela arbetet jag höll på med sparades på ett usb-minne som fick åka med fram och tillbaka mellan den stora och den lilla staden ... allting går utom små, små barn.
veckorna efter vikariatets slut har fyllts av flyttbestyr - ett av barnen arbetar numera i kungliga huvudstaden och måste givetvis också bo i närheten - och mera arbetssökande. fruktlöst, förstås.
men några mindre projekt har det ändå blivit. några nya souvenirer med motiv från staden lagom. och så ett alldeles riktigt marknadsföringskonto åt ett nystartat företag. det ger inga jättepengar förstås, men kanske lite kontinuitet. idag kom också en förfrågan om några texter. får se om det blir något av den affären.
den egna hemsidan skall också renoveras och renodlas och nu skall jag försöka nischa mig lite bättre än jag har lyckats med hittills. på kvinnors vis har jag varit lite vag, förstår jag. alldeles för lagom. jag har också kontakt med inte mindre än två unga män i övre tonåren som också har egna företag, men åt den tekniska sidan av informationsyrket, som jag kan skicka fram och "sälja mig". det kan nog bli bra. på lite sikt.
man får leva på hoppet.
det där "kafferast-bloggandet" som jag trodde skulle funka när jag väl fick ordning på min bärbara dator löste sig helt enkelt inte. den bärbara datorn bestämde sig för att lägga ner verksamheten och slutade helt enkelt att fungera. att laga den skulle kosta sådär 8000:-, det var något programkort enligt någon som visste bättre. så jag fick till slut en ännu äldre, stationär dator, och mitt konto i nätverket funkade inte heller på riktigt, så hela arbetet jag höll på med sparades på ett usb-minne som fick åka med fram och tillbaka mellan den stora och den lilla staden ... allting går utom små, små barn.
veckorna efter vikariatets slut har fyllts av flyttbestyr - ett av barnen arbetar numera i kungliga huvudstaden och måste givetvis också bo i närheten - och mera arbetssökande. fruktlöst, förstås.
men några mindre projekt har det ändå blivit. några nya souvenirer med motiv från staden lagom. och så ett alldeles riktigt marknadsföringskonto åt ett nystartat företag. det ger inga jättepengar förstås, men kanske lite kontinuitet. idag kom också en förfrågan om några texter. får se om det blir något av den affären.
den egna hemsidan skall också renoveras och renodlas och nu skall jag försöka nischa mig lite bättre än jag har lyckats med hittills. på kvinnors vis har jag varit lite vag, förstår jag. alldeles för lagom. jag har också kontakt med inte mindre än två unga män i övre tonåren som också har egna företag, men åt den tekniska sidan av informationsyrket, som jag kan skicka fram och "sälja mig". det kan nog bli bra. på lite sikt.
man får leva på hoppet.
