att stjäla en tanke
hur kan man bevisa att en tanke var din från början? vilka ord du använde och vad som är plagiat?
för några dagar sedan rapporterades att fejden om upphovsrätten till kristina från duvemåla var löst. efter 15 år! skönt att det i alla fall gick att lösa
idag kommer en ny skandal där klädjätten lindex anklagas för att ha snott ett reklamkoncept från en annan byrå.
ibland funderar jag på människor som tar en väldig tid på sig för att göra en grej. ta t ex roy andersson, och hans nya film du levande som tog en massa år att skriva och spela in och allt. tänk om det visade sig att t ex kay pollak satt i sin stuga med en snarlik idé och släppte en film med liknande tema en månad innan andersson var färdig med sitt arbete!
när jag var ungefär 17 år började jag tänka på vad jag skulle vilja att min dotter hette, om jag fick någon. jag skrev aldrig ner det på något papper eller så, men jag minns att det var ungefär då. ett inte helt ovanligt namn med egen namnsdag i almanackan, så det var inget "hitte-på"-namn som blivit populärt på senare tid.
cirka 6 år senare föddes min första dotter, som fick detta namn. något år före hennes födelse hörde jag för första gången att det var någon som kallat sin dotter så nyligen. faktiskt ett par stycken med ganska tätt mellanrum, men i andra städer, och inte i den närmaste kretsen, så för vår del tyckte vi inte att det gjorde någonting för vårt namnval.
när dottern var född och "presenterad" för ytterligare ett par andra vänner (som vid det laget hade två pojkar och en flicka) reagerade kvinnan med att utbrista: jaha! nu tog ni vårt flicknamn! (de hade trots att vi träffat dem ganska mycket aldrig yppat att de hade namn på lager, eller att de tänkt ha fler än tre barn för den delen). jaha, men det ändrade förstås inte på vårt val.
när dottern så småningom började komma ut i världen i 6-7-årsåldern kryllade det plötsligt av flickor med hennes förnamn. nu kan jag nog räkna upp ett 10-tal kända och okända personer, omkring hennes ålder, på rak arm, som heter så.
varifrån kom det här? tankar och idéer verkar flyga fritt och rätt som det är slå ner i hjärnorna på oss vanliga dödliga eller på konstnärer och andra som har detta till sin försörjning. ibland är de säkert inspirerade av något man har sett, hört eller läst, fast man inte vet var eller när. hur skall man då kunna bedöma när det är ren stöld?
för några dagar sedan rapporterades att fejden om upphovsrätten till kristina från duvemåla var löst. efter 15 år! skönt att det i alla fall gick att lösa
idag kommer en ny skandal där klädjätten lindex anklagas för att ha snott ett reklamkoncept från en annan byrå.
ibland funderar jag på människor som tar en väldig tid på sig för att göra en grej. ta t ex roy andersson, och hans nya film du levande som tog en massa år att skriva och spela in och allt. tänk om det visade sig att t ex kay pollak satt i sin stuga med en snarlik idé och släppte en film med liknande tema en månad innan andersson var färdig med sitt arbete!
när jag var ungefär 17 år började jag tänka på vad jag skulle vilja att min dotter hette, om jag fick någon. jag skrev aldrig ner det på något papper eller så, men jag minns att det var ungefär då. ett inte helt ovanligt namn med egen namnsdag i almanackan, så det var inget "hitte-på"-namn som blivit populärt på senare tid.
cirka 6 år senare föddes min första dotter, som fick detta namn. något år före hennes födelse hörde jag för första gången att det var någon som kallat sin dotter så nyligen. faktiskt ett par stycken med ganska tätt mellanrum, men i andra städer, och inte i den närmaste kretsen, så för vår del tyckte vi inte att det gjorde någonting för vårt namnval.
när dottern var född och "presenterad" för ytterligare ett par andra vänner (som vid det laget hade två pojkar och en flicka) reagerade kvinnan med att utbrista: jaha! nu tog ni vårt flicknamn! (de hade trots att vi träffat dem ganska mycket aldrig yppat att de hade namn på lager, eller att de tänkt ha fler än tre barn för den delen). jaha, men det ändrade förstås inte på vårt val.
när dottern så småningom började komma ut i världen i 6-7-årsåldern kryllade det plötsligt av flickor med hennes förnamn. nu kan jag nog räkna upp ett 10-tal kända och okända personer, omkring hennes ålder, på rak arm, som heter så.
varifrån kom det här? tankar och idéer verkar flyga fritt och rätt som det är slå ner i hjärnorna på oss vanliga dödliga eller på konstnärer och andra som har detta till sin försörjning. ibland är de säkert inspirerade av något man har sett, hört eller läst, fast man inte vet var eller när. hur skall man då kunna bedöma när det är ren stöld?
Kommentarer
Trackback
