stort och smått

läste här om dagen att en väldig massa kineser - jag tror det var 160 000 pers - hade slagit någon sorts körsångs-rekord.

det tidigare rekordet var från tyskland år 1937, typ 90 000 pers eller så.

undrar hur det är att vara en av 160 000. hörs min röst över huvud taget, eller skulle jag kunna ha stått där och mima? skulle någon sakna mig om jag inte var med?

ikväll går jag toch övar i den kör där jag är med. där är jag en av ca 25. där gör jag skillnad!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0