näe, inget mer nu...

högt och lågt.

där skulle det ut med 575:- till ett "fritidskort" till bussen i 100 dagar när man är under ... vad det nu är...21? och så skall det väl till ett nytt mobilkort också har jag en känsla av. ett studiebidrag skall väl komma in också innan det är slut på gymnasietiden.

igår fick jag reda på att den lilla gulliga tanten mitt emot som legat på sjukhus ett tag, är så dålig så de har sagt upp lägenheten. ledsamt.

och på morgonradion pratade de om en kvinna ungefär i min ålder som är njursjuk, har gjort två transplantationer och väntar på en tredje eftersom njurarna slutat fungera. går på dialys tre gånger i veckan och tar massor av smärtstillande medel, ligger på sjukhuset 3,5 mil härifrån sedan flera månader och kommer knappt ut ur rummet.

dessutom får jag inte besked om tjänster jag söker. varför kan man inte skicka besked om att jag inte får dem med en gång i stället för att låta mig vänta i sju veckor innan jag fattar själv. jag vill inte behöva ringa själv. det kommer att höras på rösten hur desperat jag är.

nu kryper jag ner under en sten... nej, det kan jag inte för jag har massor att göra. hela tiden. och blir det inte gjort är det mitt fel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0