lagomblogg

och solen gör sitt till för att man inte skall sugas ner i ett riktigt svart hål.

efter meddelandet i förra veckan har jag varit snubblande nära. stundtals har jag gått undan och bara gråtit. varför skall det vara så himla hopplöst? och varför drar jag åt mig folk som invaggar mig i tron att de vill att jag skall jobba åt dem? och inte minst: varför tar jag så illa vid mig???

det har hänt några gånger nu, på olika sätt, i olika branscher, gått olika långt. bara att bryta ihop och fortsätta.

utanför i världen är det val i pakistan och nyutnämnd självständighet i kosovo. många är nog glada, men samtidigt spills människoliv och de som är på fel plats måste motvilligt flytta på sig. varken eu eller fn klarar av att hålla folket på gott humör.

och det går tydligen inte att låta bli att framställa och publicera bilder på muhammed, fast det retar upp halva världen.

är det de här krafterna som får jorden att snurra? "stoppa världen, jag vill kliva av..."