klen tröst
vi var hos mamma i grannkommunen idag. jag har börjat laga mat och fryser ner i portioner åt henne, och hjälper henne att handla, sedan ett par månader tillbaka. hon har tappat greppet om det där.
hon handlade, lagade mat och dukade tills pappa skulle komma hem. pappa har varit död i 4½ år. hon fixade kaffekalas till folk som hon inte hade bjudit in, eller till någon som flyktigt sagt att "jag kommer i nästa vecka".
så det blir en hel del att slänga. till slut klarar man inte att se det längre. jag blir bara så ledsen. det blir i alla fall mindre nu, när jag följer med henne och kollar vad hon har skrivit på sin lista - av 17 saker hon har skrivit kan det vara 12 som står lite innanför de andra i kylen... så det är totalt fem saker som behöver handlas hem. ofta skriver hon upp ägg och grädde. en liter mjölk och bröd behöver man ju "alltid" - men vem ska dricka/äta upp det? nu plockar jag hem det som precis går ut i datum, här går det ju åt, och ersätter med nytt. själv säger hon att hon ska använda det, eller slänga det "sedan" - men om jag kommer efter en eller två veckor så kan det fortfarande stå kvar i kylen. så nu tar jag det direkt. jag har verkligen svårt för att slänga mat.
idag tog vi turen runt mamma när vi var ute och övningskörde, sonen t och jag. han har inte varit med hemma hos henne på länge. för att det skulle bli lite smidigare satt han kvar och pratade med henne medan jag kilade och handlade - affären ligger alldeles bredvid. det blev inte så mycket som behövde handlas idag heller, hon hade ju varit och handlat själv i förväg i alla fall visade det sig, fast vi skulle komma. nåväl, brödet hon hade köpt gick ju att packa om och de tre ekonomiförpackningarna med skinka också, så det åkte ner i frysen. och så vidare.
några gamla burkar från kylen fick jag tömma i soporna. bl a en hel, orörd portion med fläskkarré, ris och grönsaker, som hon säkert hade tinat upp till pappa för ett par veckor sedan. det luktade apa.
när vi gick vägen förbi soprummet och slängde dagens sopor tyckte väl t att jag var onödigt nedstämd.
"mormor är ju precis som en modebloggare", sa han. "???" sa jag. "hon går ju till affären och handlar - shoppar - bara för att det är kul! men hon gör ju inte av med 7000:- i veckan precis!"
mormor - en modebloggare? jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden åt jämförelsen. men fortfarande har jag jättesvårt för att kasta bort en massa mat i onödan. jag kommer fortfarande att rädda det som räddas kan...
hon handlade, lagade mat och dukade tills pappa skulle komma hem. pappa har varit död i 4½ år. hon fixade kaffekalas till folk som hon inte hade bjudit in, eller till någon som flyktigt sagt att "jag kommer i nästa vecka".
så det blir en hel del att slänga. till slut klarar man inte att se det längre. jag blir bara så ledsen. det blir i alla fall mindre nu, när jag följer med henne och kollar vad hon har skrivit på sin lista - av 17 saker hon har skrivit kan det vara 12 som står lite innanför de andra i kylen... så det är totalt fem saker som behöver handlas hem. ofta skriver hon upp ägg och grädde. en liter mjölk och bröd behöver man ju "alltid" - men vem ska dricka/äta upp det? nu plockar jag hem det som precis går ut i datum, här går det ju åt, och ersätter med nytt. själv säger hon att hon ska använda det, eller slänga det "sedan" - men om jag kommer efter en eller två veckor så kan det fortfarande stå kvar i kylen. så nu tar jag det direkt. jag har verkligen svårt för att slänga mat.
idag tog vi turen runt mamma när vi var ute och övningskörde, sonen t och jag. han har inte varit med hemma hos henne på länge. för att det skulle bli lite smidigare satt han kvar och pratade med henne medan jag kilade och handlade - affären ligger alldeles bredvid. det blev inte så mycket som behövde handlas idag heller, hon hade ju varit och handlat själv i förväg i alla fall visade det sig, fast vi skulle komma. nåväl, brödet hon hade köpt gick ju att packa om och de tre ekonomiförpackningarna med skinka också, så det åkte ner i frysen. och så vidare.
några gamla burkar från kylen fick jag tömma i soporna. bl a en hel, orörd portion med fläskkarré, ris och grönsaker, som hon säkert hade tinat upp till pappa för ett par veckor sedan. det luktade apa.
när vi gick vägen förbi soprummet och slängde dagens sopor tyckte väl t att jag var onödigt nedstämd.
"mormor är ju precis som en modebloggare", sa han. "???" sa jag. "hon går ju till affären och handlar - shoppar - bara för att det är kul! men hon gör ju inte av med 7000:- i veckan precis!"
mormor - en modebloggare? jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden åt jämförelsen. men fortfarande har jag jättesvårt för att kasta bort en massa mat i onödan. jag kommer fortfarande att rädda det som räddas kan...
Kommentarer
Trackback
