känslor i omlopp

idag var jag i huset där ett par av mina äldre släktingar bott tills alldeles nyligen. den siste av dem flyttade ut via sjukhuset - han var helt enkelt tvungen att söka sig ett annat boende, eftersom han blev närmast förlamad efter en stroke och dessutom var virrig redan innan. han bor nu på ett vårdhem där han stortrivs, och har faktiskt levt upp en del sedan han kom dit. so far, so good.

men nu återstår huset. eftersom de som bodde där var syskon och inte hade några bröstarvingar blir det vi sex brorsbarn som får reda upp det med utsortering och försäljning etc. ett par av kusinerna har redan strukturerat upp det praktiska, så nu skall det bara göras så att alla känner sig delaktiga och blir nöjda. den kusin som är bankman har gjort ett excelschema där allt lösöre som är värt något räknas upp, och var och en har en summa att "ta ut" för. en oberoende värderingsman har varit där och värderat så det blir rätt.

idag var jag där tillsammans med den kusin som skött om det mesta i detta hus. det är ju svårt att veta vad som menas med "dansk fajansvas" eller "röllakanmatta" när man inte varit där på jättelänge. de har ju varit gamla och trötta en längre tid och inte kunnat ha "gäster". så vi skulle bara titta vad som var vad.

men man blir sådär sentimental, när man börjar plocka i gamla saker som man minns sedan man var liten. i alla fall blir jag det. när jag hittade en gammal plåtburk med fasters handstil på började jag nästan gråta, men lyckades bita ihop. man blir trött efteråt.

när jag kom hem var det racing till filmklubben, det var precis att jag hann äta litegrann emellan. men där var det en jättehemsk film - a mighty heart - som handlade om en kidnappad journalist i pakistan. då ramlade jag ner i andra diket - de hade varit glada om de hade hittat fasters gamla kakburk ...

hej och hå! nu är jag alldeles matt och skall strax gå och lägga mig. Och undersöka om jag kan sova i natt, tro?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0