glädje över en persienn

som dessutom är neddragen - är det typiskt för staden lagom?

på vår gård finns 14 "hushåll" (eller adresser, kanske, eftersom två lokaler ligger mot gatan och är affärslokaler).

i öster ligger det stora vattnet, i väster går gatan, norrut rinner den tröga lilla ån och endast söderut har vår gård bostäder som närmaste granne.

vår gård är ganska spatiös, det är en del luft mellan de fem husen. i vårt hus bor bara vi och en affärslokal. de gemensamma ytorna begränsar sig till soprum, tvättstuga och cykelrum i källaren till nästa hus, samt den lilla gräsplätten och sandremsan nere vid det stora vattnet. 

alltså springer vi inte precis ner varandra, vi som bor här. en del går man om, så man känner knappt igen dem.

från vårt sovrum ser vi fönstren till två lägenheter. i den övre bor det sedan några månader en "ny-familj", just ihopflyttad: mina barn, dina barn. ibland är det fullt liv och tänt överallt. ibland är det helt mörkt. i lägenheten under bor en äldre dam. en jättegullig liten tant i kategorin äldre pensionär, som man gärna byter ett par ord med vid soprummet. när vi börjar gå och läga oss vid 11 - halv 12 på kvällarna, och drar ner rullgardinen, ser man henne ofta stöka runt i köket eller sitta framför tv's blåskimrande ljus i vardagsrummet.

under några veckor var det ovanligt stilla i den nedre lägenheten. funderade på hur det stod till. fönsterlampor lyste, ibland i ena och ibland i andra fönstret, annars mörkt och stilla. persiennen aldrig neddragen. hade det hänt något? eller bodde damen på varmare breddgrader i ett par månader, kanske? man vet aldrig med dagens pigga äldre!

en kväll när vi var på väg ut gick vi rakt på damens dotter, som ju är i vår ålder - ja, några år äldre är hon väl. har inte sett henne heller på ett tag. hon stannade och hälsade och sa, att mamma låg på en vårdavdelning i kommunen efter att ha gjort en ganska komplicerad operation, och nu fick vi se hur det gick...

lite lätt bekymrad blir man förstås med tanke på en god granne.

idag när jag drog upp rullgardinen var persiennen nerdragen. ett tecken på att hon har fått komma hem? unnar mig att vara glad å hennes vägnar. snälla granntanter kan man inte få nog av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0