lagomblogg

i går var jag med mamma och handlade.

jag hämtade henne vid hennes lägenhet och åkte till willys i staden, ca ½ mil från där hon bor. när vi hade handlat färdigt gick vi och tog en kopp kaffe och en kaka i fiket i samma hus. sedan åkte vi hem till henne igen och jag hjälpte henne att packa in allt i kyl och skafferi. sedan åkte jag, för k hade varit i göteborg och kom med tåget och jag skulle hämta honom på stationen i staden kl halv 6.

senare på kvällen ringde dottern till mormor och frågade hur det stod till. jodå, det var så roligt. hon hade varit ute med mig hela dagen. vi hade varit i göteborg, minsann. jättelångt hade vi åkt i bilen, och så hade vi sprungit runt i en massa affärer. vi hade varit på så många ställen! hon var jätteglad. vi hade varit på en fin restaurang och ätit, och så hade vi druckit kaffe. dottern frågade om vi hade handlat något, och i så fall vad. jo, vi hade bara handlat mat. och sedan måste vi skynda oss att åka hem igen, för k behövde bilen klockan sju.

hon var så glad och nöjd med sin dag, så dottern hade inte hjärta att tala om att nästan ingenting stämde.

man undrar hur den mänskliga hjärnan fungerar, när den börjar stänga av. men så länge mamma är glad och nöjd, så gör det inte så mycket.

det är värre när hon tror att kunderna som parkerar vid den närliggande affären är gäster som skall in till henne, och hon måste duka fram allt hon har för att bjuda dem på. och så kommer de ju aldrig in! eller när någon annan hyresgäst i huset skall flytta eller har avlidit och de anhöriga kommer och hjälper till att flytta saker. då tror hon att de skall komma in och ta alla hennes saker också.

då är det inte roligt med ett rikt inre liv...