ytterligare reflektioner

över melodifestivalen: hur många hörde att carola valt att använda en second-hand-klänning vid johnsson&häggkvist's framförande av sin låt? en eloge för detta! förra gången hon var med var det ju lars vallin och hej och hå. . . visst var den här klänningen också väldigt snygg? en liten fråga: är det här det största fiaskot i hennes karriär - vad skall vi då kalla den planerade utlandslanseringen under senare hälften av 1980-talet?

att sibel och nordman gick vidare berodde inte på att de använde specialsydda designkläder, utan på att de flesta som ringde och röstade tyckte att deras låtar var bättre, hoppas jag. egentligen är det ju melodierna som tävlar och inte artisterna - det glömmer vi allihopa emellanåt.

är det inte artisternas framförande och kläder på scen som skrivs upp eller ner i media, så är det historierna runt omkring. sibels historia med "misslyckande" i idol, nordmans kamp mot drogerna och suzzies svåra sjukdom gav säkert en hel del röster. det kallas marknadsföring. fatta vilken press det är på dessa människor! de måste ha en helt obändig drift att synas och ägna sig åt musik och scen, annars skulle inte en människa med normalt känsloliv (vilket jag förmodar att de alla är) stå ut i en vecka med alla dessa skriverier upp och ner. det finns hur många artiklar som helst som man skulle kunna länka till här.

egetligen skall man ju tänka så här: av tusentals låtar som skickats in av förhoppningsfulla låtskrivare skall 32 stycken väljas ut. hurra för dem! därefter skall artister väljas ut som kan passa för låtarna - en del är ju specialskrivna och självklara, men inte alla. här är det många faktorer att ta hänsyn till. artisterna måste blandas i en lagom mix av äldre och yngre, väldigt kända och gärna helt okända, framgångsrika och kämpande i motvind. dessutom skall artisterna vara intresserade av att ställa upp - passar tävlingen in i deras karriär just nu, och finns det luckor i schemat för både första tävlingen, andra chansen och finalen i globen, samt för europafinalen om det nu skulle gå så långt.

har man klarat sig genom de här stränga urvalsprocesserna så tillhör man redan en exklusiv skara i sverige. och de som inte vinner hela tjottaballongen utan fortsätter att sträva på lite mer i bakgrunden, kan säkert klara sin försörjning på musiken ändå.

till sist en rad om allas vår björn gustafsson. utan tvivel en duktig och ambitiös kille som vet vad han gör och har jobbat hårt för det i flera år. varför måste han få heta "den nye . . . (robert gustafsson, felix herngren, carl-einar häckner etc.) kan han inte få vara alldeles outstanding för den han själv är?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0