lagomblogg

tragiskt, när jag ändå håller på: idag berättar dn kultur om en ungdomsbok som säkert kommer att läsas även av många vuxna: "innan jag dör" av jenny downham.

i boken är det en 17-årig tjej som har fått cancer och vet att hon inte kommer att leva så länge till. hon gör bla listor över vad hon vill hinna med. både "vuxenpoäng" och lite smått olagliga saker, bara för spänningens skull. redan i början får man veta att hon skall dö på slutet.

egentligen vet vi väl det allihopa, att vi skall dö på slutet. jag minns när jag gick på gymnasiet och vi hade filosofi. första lektionen ritade läraren upp en linje på ca en meter på tavlan. han markerade början och slutet av linjen: här är din födsel, här är din död. var befinner du dig nu?

de flesta i klassen drog väl till med sådär 20-25 cm in på strecket, från "födsel"-markeringen. vi var nog 17 år om jag minns rätt. då frågar läraren. hur vet ni att ni inte befinner er här? och ritade en markering två centimeter från slutet på strecket.

nä, vi visste inte då, och vet inte idag heller hur många dagar vi har kvar. frågan är om man skall leva som om varje dag vore den sista, eller om man skall "plantera sitt äppelträd" inför framtiden, som luther sa.

en balans är nog det bästa. att leva lagom.