we are family...
jag har en syster. en storasyster. jag behöver inga fler.
idag mailade en person och sa att "vi måste bestämma datum för när vi skall åka till ullared". vi var nämligen där i höstas och hon tyckte det var så trevligt att vara där med mig och min bästa kompis, så "det måste vi väl göra om frampå vårkanten?"
klart man säger lite flytande att, jo, det vore väl kul - utan att bestämma närmare om det blir i februari eller maj, sådär. det är väl alltid kul att åka bort lite, men vi får väl se hur det är då.
nu tyckte hon alltså att det var dags. hon hade "träffat" vännen i och de hade pratat om att de skulle bestämma dag.
av flera skäl känner jag att jag inte kan/vill prioritera en resa till ullared nu. så jag svarade per mail: jag får nog hoppa över resan i vår. kanske till hösten i så fall. och fick svaret: det var ju synd att du inte vill följa med, då får du ringa till i och säga det, du känner ju henne bättre. (det lät som om i skulle bli fruktansvärt ledsen om inte jag följde med)
jag ringde till vännen i och pratade en stund. så frågade jag henne: har du pratat med m om ullared? nja, pratat, sa hon, vi möttes på köpcentrat och hon ropade hej på 10 meters håll, "nu är det dags att bestämma dag", och jag hojtade "jaa", och sedan var det inget mer. vännen i hade egentligen inte heller lust/möjlighet att åka inom de närmaste månaderna av olika skäl, och så var det med det. jag bad henne att meddela m - jag tänker inte göra det. då får jag svara för i's skuldkänslor också.
m är väldigt bra på att få folk att känna skuldkänslor när man inte "ställer upp" på hennes må-bra-aktiviteter. hon tror att hon vet vad som är bäst för en, särskilt om man är nere och mår dåligt. hon har svårt för att acceptera att hon kanske inte har rätt lösning på problemen. det här var ju egentligen en bagatell, men man känner vartåt det barkar.
tyvärr sitter hon i en chefsposition där den här egenskapen då och då får förödande konsekvenser. ett antal anställda har tyst och stilla sökt sig till andra tjänster, och ibland har man fått höra sanningen långt efteråt.
r e s p e c t . . .
idag mailade en person och sa att "vi måste bestämma datum för när vi skall åka till ullared". vi var nämligen där i höstas och hon tyckte det var så trevligt att vara där med mig och min bästa kompis, så "det måste vi väl göra om frampå vårkanten?"
klart man säger lite flytande att, jo, det vore väl kul - utan att bestämma närmare om det blir i februari eller maj, sådär. det är väl alltid kul att åka bort lite, men vi får väl se hur det är då.
nu tyckte hon alltså att det var dags. hon hade "träffat" vännen i och de hade pratat om att de skulle bestämma dag.
av flera skäl känner jag att jag inte kan/vill prioritera en resa till ullared nu. så jag svarade per mail: jag får nog hoppa över resan i vår. kanske till hösten i så fall. och fick svaret: det var ju synd att du inte vill följa med, då får du ringa till i och säga det, du känner ju henne bättre. (det lät som om i skulle bli fruktansvärt ledsen om inte jag följde med)
jag ringde till vännen i och pratade en stund. så frågade jag henne: har du pratat med m om ullared? nja, pratat, sa hon, vi möttes på köpcentrat och hon ropade hej på 10 meters håll, "nu är det dags att bestämma dag", och jag hojtade "jaa", och sedan var det inget mer. vännen i hade egentligen inte heller lust/möjlighet att åka inom de närmaste månaderna av olika skäl, och så var det med det. jag bad henne att meddela m - jag tänker inte göra det. då får jag svara för i's skuldkänslor också.
m är väldigt bra på att få folk att känna skuldkänslor när man inte "ställer upp" på hennes må-bra-aktiviteter. hon tror att hon vet vad som är bäst för en, särskilt om man är nere och mår dåligt. hon har svårt för att acceptera att hon kanske inte har rätt lösning på problemen. det här var ju egentligen en bagatell, men man känner vartåt det barkar.
tyvärr sitter hon i en chefsposition där den här egenskapen då och då får förödande konsekvenser. ett antal anställda har tyst och stilla sökt sig till andra tjänster, och ibland har man fått höra sanningen långt efteråt.
r e s p e c t . . .
Kommentarer
Trackback
